Sista gången

Idag är en sådan där dag när man gör saker för sista gången... i år.. Eftersom det i morgon är 2014. 

Det här året har gått så sjukt fort (det säger man i och för sig varje år) men jag tycker verkligen det här året har gått i en rasande fart. För ett år sedan höll jag på för fullt och förberedde ett nyårsfirande för mina syskon och deras respektive,  mina föräldrar och morbror med familj. Vi var ett glatt gäng som åt god mat, sjöng singstar och skålade in de nya året. Innerst inne visste jag att detta år skulle bli ett speciellt år för min del. 

Efter att Oxbackskliniken i Södertälje skickat remiss för att göra en gastric bypass tog mitt liv en helt ny fart... remissen skickades 6 dec 2012, efter att gått på infoträff i februari 2013 låg jag sedan på operationsbordet i slutet av maj. Detta är såklart den största händelsen jag kommer minnas från detta år. 

FEM saker jag tänker på lite extra idag, som hänt under året.

1. Min fina svägerska som var med mig på konsert dagen före min operation och sen följde med mig ända tills jag kördes ner på operation.

2. Min sambos födelsedagspresent som låg hemma i 6 månader innan han fyllde. Jag är verkligen stolt över den presenten. Det var han verkligen värd.  

3. Mina tjockiskläder som jag sålde för att ha råd att köpa nya kläder. Jag blir fortfarande alldeles varm inombords när jag tänker på min resa jag hittills gjort. 

4. Mina nyfunna vänner på gatan som är så fina att man undrar varför man inte träffats tidigare.

5.  Min fina relation till min brorsdotter. Den ungen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon är trots allt en bidragande orsak till att jag orkat mig igenom många tunga stunder. Ett leende från henne gör att själen känns så full av kärlek att jag nästan spricker! 

EN sak jag hoppas på till nästa år

En egen familj. När jag varit opererad ett år får jag officiellt ta kontakt med Oxbackskliniken igen för att fortsätta min resa. (Drömmen vore såklart att de kommer lösa sig av sig själv) Men jag är helt enkelt inställt på att kontakta Oxbackskliniken så fort jag får. 

TVÅ saker jag är irriterad/ledsen/konfunderad över

1. En vänskap, som inte längre känns som en vänskap. En person som får mig att må dåligt. Jag vet ännu inte idag hur jag ska gå tillväga med den här personen. 

2. Fina människor som gått bort under året. Ni är saknade. 

Nä, nu ska jag fixa en nyårdessert, den jag gjorde klockan 7 i morse blev inte bra, så nu kör jag på gammal beprövat recept! 

Gott Nytt År till er alla!

sömn och smärta

Det här med sömn och smärta hänger verkligen ihop. Jag vet att många håller med mig.
Har haft ont i ryggen senaste veckan, mer ont än vad som är brukligt för mig i alla fall.
Det sitter i ryggslutet och ingenting verkar hjälpa förutom värme.  Just nu har jag masserat in värmesalva och befinner mig för tillfället i soffan med vetevärme. Jag hoppas de gör så att ja orkar jobba idag Jag har stängning, och jag kan inte direkt gå undan och lägga mig på soffan med min vetevärme när jag jobbar.

Jag somnade ganska tidigt igår kväll, sov dock bara 2 timmar sen har jag bara legat och vridit mig från och till hela natten. morr.  MEN det verkar dock som förkylningen äntligen gett med sig. Så de är ju alltid nåt positivt!

En ny matupplevelse

Ni vet varje år när man ska äta julmat i dagarna tre så ligger man kväll efter kväll utslagen i soffan i något som vi kan kalla "paltkoma". Dessutom äter man alldeles för mycket godis och snacks som gör att magen sväller och illamåendet kommer som ett klockrent brev på posten. Det verkar helt enkelt vara slut med det. Ganska befriande måste jag säga. Jag tar det som jag gillar mest och äter tills magen säger stopp. Sen tar jag 4 godisar, och 3 knäck under 1 timme.  Och lite snacks när jag känner för det, det går liksom inte "moffa" i sig vilket är skönt. Jag har inga förbud, jag äter vad jag vill och kan fast med måtta.

Annars har jag en envis förkylning som inte vill ge med sig, jobbig rethosta på nätterna och hela huvudet fullt med snor (bihålor som ömmar) Även om idag känns de bättre än vad de gjort de senaste 2 veckorna, så jag misstänker att det är ett steg åt rätt riktigt.

En bild från självaste julafton! 

-50 Kg

Denna vecka har jag klivit upp på vågen varje morgon i hopp om att se de magiska siffrorna krypa ner på 88.6 kg.  Så idag hände det, den bästa julklappen till mig själv. Den stannade på 88.3 kg.

Jag har gått ner 50.3 kg!!!!!!!

Nu har jag bestämt mig för att inte kliva upp på vågen på några veckor, jag har uppnått mitt mål för detta år, MED RÅGE!

Just i denna minut sitter jag på bussen till Örebro. Ska hem till familjen över jul så det blev tidig uppgång för att hinna med bussen från cityterminalen i Stockholm. Nu ska jag återgå till mitt serietittande och korsord. Hoppas ni får en fin fjärde advent. 

Återblick

Att tänka tillbaka och reflektera är något som är väldigt viktigt för mig.
Det är ett sätt att lära känna mig själv och få en förståelse för varför jag agerar som jag gör i olika situationer. Har precis nu i kväll suttit och läst igenom min gamla blogg. (jag hade en alldeles privat blogg innan jag började blogga med denna). Det finns några saker jag kommer att tänka på, bland annat så trodde jag att jag hade bättre minne än vad jag har, jag känner inte igen mig själv i vissa av inläggen.

Några inlägg känns som att en helt spritt språngande främmande människa skulle skrivit. Vet ni vad det beror på?  Jo det ska jag tala om, det beror på mig själv. Det beror på att jag lyckats vända en negativ känsla till något lärorikt och utvecklande.

Ja, jag mår SKIT fortfarande över att inte ha några barn, MEN jag kan hantera det nu. Det kunde jag inte förut utan att bryta ihop. Så fort jag såg en gravid mage (och tro mig, dom var/är överallt, inte minst på mitt jobb). Jag grät stora tårar varje dag när jag stängde grinden på jobbet när jag gick hem. Och då får man inte glömma att jag för guds skull dessutom jobbar med barn. Det gick ju inte direkt att fly från min inre stress då.

Jag är fruktansvärt tacksam för alla kloka människor jag har i min omgivning som orkat lyssna och stått ut med mina tårar och utbrott. Jag är en mycket gladare människa nu. Ja, förutom när huvudet håller på att gå i miljontals bitar, då är jag lite inåtvänd och försöker mest försöka ta mig igenom dagen levande, men de dagarna börjar nu bli färre och färre. (TACK OCH LOV FÖR DET)

Igår hade vi julavslutning på jobbet,  och jag fick inviga en av mina nya klänningar, samt gå in ett par av mina snygga högklackade skor! Jag har märkt att jag blir lite extra lycklig när jag får ha snygga skor på mig. Hihi. Fan vad ytligt egentligen. men men det kan jag leva med. Dessutom har jag världens finaste kollegor. Ville bara tillägga det. :P

Välkommen tillbaka till de glada 80-talet!

Lyckan när man trött och frusen kliver upp på badrumsvågen och siffrorna stannar på 89.4 kg.

89 kg!

Sist jag vägde någonting med 80, då gick jag på högstadiet.  Det är ca 12 år sedan vågen landade på 80 nånting. Hur jädra fantastiskt är inte det då?!? 

Dessa siffror är mitt solsken idag på denna annars väldigt dystra och molniga måndag. 

Här bjuder jag på lite hits som slog igenom 1989 som passar bra med den känslan jag fick på vågen denna morgon!  (källa. http://sv.wikipedia.org/wiki/Musikåret_1989)

japp. jag har blivit en "feeder"

Jag älskar att baka, det är en väldigt stor hobby för mig. Jag älskar också att laga mat, även det är en stor hobby. Men bakningen tar första pris, så är det! så de är kanske inte så konstigt att jag bakar och proppar min närmsta umgängeskrets med gottigheter ;) Det får dom stå ut med. hihi.  Inte så att dom behöver äta allt, jag har ju faktiskt en fantastiskt frys att lägga mina olika bakverk i! 

Och när jag inte bakar så pysslar jag. Åh, älskar verkligen pyssel. Det finns så mycket inspiration inom mig som vill ut att jag önskar dagarna vore längre. hihi. Men nu senaste dagarna har jag pysslat mycket tack vare min fina svägerska. Hon är som mig och gillar också pyssel och sånt. 

Här är en av veckans kreationer. Pepparkaksborgen. På slutet blev jag lite slö och tappade fokus, men är relativt nöjd i alla fall! Gillar verkligen min 3D modell jag gjorde innan jag satte i gång. :P 

_______________

vägde mig idag, (glömde bort i måndags för det var lite annat som upptog mina tankar då) 

 -48 kg

(tänkte mig att jag skulle nå -50 kg innan julafton vilket innebär att jag snart kommer vara ner på 80-talet! HELT GALET!!!! Är inte det bästa julklappen om något? )

Just ja, jag fyllde år förra veckan. Blott 29 år ung är jag nu för tiden. Min familj var uppe och firade mig helgen innan eftersom det blir lite långt att åka mitt i veckan annars. ;) 

Själva födelsedagen spenderade jag hos fina vänner eftersom min stackars sambo låg hemma med huvudet i en hink. typ.  Men jag hade en fantastiskt födelsedag trots allt. De kan liksom inte bli dåligt när man är lärare och är omgiven av underbara elever och kollegor . 

Nä, hörni nu ska jag gå och göra mig redo för sängen. Hoppas ni alla får en fantastisk Lucia imorgon! kram på er! 

Dumping deluxe

I morse låg jag i vanlig ordning kvar i sängen alldeles för länge. Jag är såååå trött hela tiden nu för tiden! Jag vill bara SOVA. Hela tiden helst! Men de går ju inte riktigt att passa in i vardagslivet! Detta lilla scenario ledde så såklart till frukosten. Den åts upp alldeles för fort. Känner mig fortfarande inte riktigt fullt återhämtat efter denna episod. Hela vägen till jobbet ville jag mest lägga mig i en icke existerande snödriva. Och min första lektion fick jag börja med att ursäkta mig och tala om för barnen att jag var lite trött. Tänk vilka fantastiska elever jag har som är frågvisa och bara vill mig väl. Jag hade en fantastiskt lektion med geometri. 

Efter de hade jag tack och lov planering så då fick magen chans att ta igen sig. Men nu på min rast ligger jag i soffan och skriver av mig lite. Jag längtar dessutom hem just nu.

Men, ladda om för lite skridskor i ishallen i eftermiddag. Det blir trevligt de i alla fall! Kram på er! 

min VIKTiga film

Frågor på det? :P

Ledig

Ledig. de ordet har en mysig klang till eller hur? Befinner mig hemma hos päronen. Alldeles ensam eftersom både mor och far arbetar idag. Men mamma slutar 12 så snart blir de lite ensamtid med mamsen ;)

Jag försöker just nu skriva en vettig shoppinglista eftersom det bär av mot Ullared i natt.
Det jag hittills har fått ner på listan är bland annat;

• vinterjacka och byxor
• jeans
• leggings
• underkläder 
• koftor
• tunika/tröjor
• julklappar 

Sen vet jag med 100 % säkerhet att korgen kommer fyllas med annat kul för en shoppingglad tjej som mig :P till exempel pyssel, julsaker och något spel eller två, men först och främst de som står på listan. Sen får jag se hur mycket utrymme det blir till något annat. 

Livet rullar på.

Jag börjar så smått bli mer och mer bekväm i min nya kropp. Varje dag märker jag skillnader på saker som tidigare varit jobbiga men som nu går som en dans.

Det här med att gå i trappan hemma är till exempel ingen jobbig utmaning längre.  Förr kunde jag räkna ut lite smått svåra ekvationer på hur jag skulle få med mig upp/ner saker på bästa sätt utan att behöva gå upp/ner för många gånger.

Seriöst, jag hade som ett STORT önskemål när vi letade hus att köket skulle vara på ingångsplanet (det blev inte så, men jag minns verkligen hur jag ville ha de så förut) för att ja skulle slippa bära kassar i trappan. Haha, men min sambo sa lite gulligt att han lovade att bära varenda kasse om jag gick med på att köpa detta hus. Hihi. Tror inte ens jag hade tänkt på de sättet om det har varit husköp nu.

På tisdag åker jag till Ullared. en bussresa med en god vän och min kära mamma. Denna gång blir det verkligen fokus på mig. Lite nya kläder och en vinterjacka står högst upp på shoppinglistan. Ska bli så skönt att fylla på garderoben igen med kläder som sitter som de ska, i några veckor ;)
De kläder jag köpte i somras har jag nu. vissa av de plaggen är dock för stora. Men nu blir det att köpa mer vardagskläder och förhoppningsvis lite byxor. Och definitivt ett skärp som inte går två varv runt magen. (typ)

Annars så längtar jag till december, för då stunder advent, födelsedag, jul och nyår! Sen ett nytt år som kommer bli bra. Det bara måste bli det. så ni vet!

Tills sist så vill ja bjuda på en musikvideo.  Bara för att! ;) 

Sömn

De är alltså så här de känns att sova en hel natt? Fantastiskt skönt. Men de var lilla magen som väckte mig. De är ju så att kroppen behöver sin påfyllning av energi och min mage reagerar inte direkt med hungerkänslor. Jag blir istället rejält illamående när jag inte ätit på länge. Så då är de bara att försöka lösa problemet med något ätbart. Så de tänkte jag göra nu när jag strax ska kliva upp ur sängen. 

Vågen och stressen

Jag vägde mig igår. Vågen börjar sakta ticka neråt igen. Jag har stått still i två veckor, men äsch har inge orkat bry mig om det. Är så glad att de gått så bra hittills att små platåer här och var får räknas som en vinst det också. Kroppen behöver ibland vila och återhämta sig. 

Om du träffar mig mig på stan skulle du nog tycka att jag kanske ser lite trött ut, men förutom de skulle du nog inte ana någonting annat. Du skulle inte se den där inre stressen som äter upp mig inifrån. Du skulle nog inte se den bultande huvudvärken som inte ger mig sig. Du skulle nog inte se sorgen i mina ögon om du inte tittat riktigt noga. Det bara är så. Min verklighet just nu. Men de är ingen fara, de kommer bli bra! 

Oj, jisses vad jag längtar till fredag. Då bär de av hemåt familjen, en välbehövlig paus från allt vad hem och stress heter. 

Till sist. -44.5 kg 

kvällsmöte.

Jahaja, så kan de gå. Idag är det torsdag. Jag gillar torsdagar i vanliga fall för det är en så himla bra dag både skol- och fritidsmässigt. Men i veckan blev jag snällt påmind om att denna torsdag har vi arbetslagsträff mellan 18.00-20.00. De stör mig verkligen i min torsdagsrutin. Det är verkligen inte roligt. Ja, jag kan bli lite så här ibland när jag planerat något och det inte går som man tänkt.

Jag har inte tränat någonting sen i måndags. Och det ryms ingen träning heller i veckans fullpumpade schema. Det STÖR mig mer än vad jag skulle trott för några månader sedan.
Men de läskiga är hur fort kroppen glömmer det där med träning, bara uppehåll några dagar och man blir genast slapp och slö. De måste bli bättring på det. Men de skjuter jag på till morgondagen. :P

Dumping

Ibland när huvudet är dumt så får kroppen lida. Ett ordspråk som passar bra in på den här damen denna lördagsmorgon! Fy fan för dumping. Jag skulle inte ätit hela tekakan till frukost. Magen protesterar, känner mig illamående och trött. Blä. Tur att de går över snart! 

Sjuk skillnad!

- 43 kg. 

Hur de kan vända.

Tänk att en känsla kan vända så fort. Tänk vad lite sprudlande dansenergi gör för en stressad själ. 

Igår var vi iväg och packade grejer och flyttade möbler i princip hela dagen. Så nu ser de ut som ett mindre bombnedslag här hemma med nya bokhyllor och köksstolar både här och var. Men de ska vi nog råda bot på under dagen. Och när jag skriver vi så menar jag jag. 

De är lite så med mig. Från den ena dagen till den andra kan ett rum byta utseende och möblemang helt! Jag gillar förändringar som jag kan KONTROLLERA själv. 

Annars så verkar den här helgens bravader verkat positivt på min kropp! De gillar jag väldigt mycket. Den känslan är verkligen härlig! Dessutom smygvägde jag mig i morse. Vågen landade på - 43 kg. Tjoho. 

Nä hörni! Nu ska jag ut i köket och se om de finns nån frukost hemma. Eller så kanske de blir ett gäng yoghurtscones med superdupernyttiga frön i. Kanske kan bjuda på receptet senare :) 

Man måste hålla humöret uppe har jag hört. Magen gör fortfarande ont. Men jag försöker glömma bort smärtan och fokusera på de positiva runtomkring mig.

Tjing! 

Bjuder på en övertrött Lena en lördagskväll på Statoil. Så där kan man se ut efter en lång dags packande, bärande och skrattande i goda vänners lag!! Puss på er! 

Dagen efter....

För helskotta vad roligt jag hade igår!! Jag mådde så fruktansvärt bra på dansgolvet. Jag märker så stora skillnade mot förr och nu att jag näst intill blir tårögd. För de första, jag fick ragg (men så fort man svarat nej på frågan om man är singel så pyser som som en avlöning) men i alla fall. Har aldrig fått den uppmärksamheten på de här sättet förut. Fan jag har ju alltid suttit i hörnet och vaktat kompisarnas väskor. Typ. Men inte igår. När dansgolvet öppnade sig stod jag uppe på podiet nästan hela tiden! Det var så roligt! 

Jag dansade, dansade, dansade och sjöng, så idag har jag och mina fina kollegor Sveriges snyggaste whiskyröster! Just ja, jag sjöng karaoke också för full hals med en vän. Känner mig lite skyldig att jag nästan tvingade upp henne, men jag tror inte jag är redo att stå helt själv och sjunga framför publik. Fast de hade jag säkert gjort! Vi fick i alla fall fina applåder och lovord, fast vi som sjöng hörde inte ett skit. 

Jag provsmuttade på en drink och smakade en smutt av ett glas vin. Annars så bestod mitt vätskeintag av en Cola light och x antal glas vatten. 

Jag tror inte jag med ord kan beskriva hur bra jag mådde i själen igår. Jag kände mig snygg och fick uppmärksamhet av spritt språngande främmande människor! Den känslan hörni! 

Men. 4 timmars sömn senare. Nu blir det bära och kånka prylar hela dan! 

Så där då. En dagen efter bild! Puss

Stress och strömavbrott

"Undvik stressiga situationer" "Ät bättre mat med mer protein och kolhydrater"

Dessa två mantran var ju de jag skulle leva med nu, eller hur? MEN doktorn glömde räkna in ekvationen strömavbrott.  På jobbet idag ville jag verkligen bara lägga mig i ett hörn och gråta. Vad skulle jag göra med lunchen? Magen klarar inte av banan och knäckebröd en hel dag. Måste ju äta mat. Just då bröt jag ihop lite grann. Sen kom räddningen. Jag fick lite bebisgod och kompisprat.

Och en kollega sa lite skämtsamt att vi har ju stormkök. Sagt och gjort, tänd igång stormköket, värm på maten, äta lunchen. Ganska sjukt egentligen men livsnödvändigt om jag ska få ordning på magen. Och sekunden efter jag diskat och gjort i ordning stormköket, då kom strömmen tillbaka.

Annars fick jag idag hem mina nya skor. Alltså, jag är som en liten barnunge när jag går omkring med mina fina nya skor här hemma. åhhh... ÄLSKAR SKOR! Men jag mår bra när jag får fina nya skor. Jag slutar tänka då, då bara njuter jag av mina nya skor. Ja, de är kanske lite sjukt men så är det!

Stress

De blev inte riktigt som de va tänkt idag. Mötte upp min kirurg och obesitassköterska. Ultraljud igen. Sen prat om stress. Så läxan blev: undvik stressiga situationer, fortsätt motionera, vila och ät bra mat. 

Jag ska göra allt ja kan för att följa doktorns order. Ska dessutom försöka applicera de ännu mer på jobbet. Speciellt maten, ta med matlådor med näringsrik och proteinrik mat. Undvika stressiga situationer kan bli svårt på mitt jobb. Men jag ska verkligen göra mitt bästa. Jag menar att ha sjukdagar så här är ju inget man vill. Men hälsan går före, visst? 

Vårdguiden.

Alltså. Herregud vilka intelligensbefriande människor de finns inom olika yrken. Som jag skrev i mitt korta inlägg i morse så vaknade jag med magvärk. En sådan som inte ens går att förklara ordentligt för levande människor. typ. Efter att jag vaknat till och sprungit på toa fram och tillbaka ringde jag vårdguiden. Vi kan kalla kvinnan på vårdguiden för K.

K: Vårdguiden, vad kan jag hjälpa dig med?
jag (snyftandes): Jag har ont i magen
K: vad för sorts magont?
jag (fortfarande snyftandes): Jag vet inte riktigt, jag gjorde en Gastric bypass för några månaders sen, så de är svårt att veta varför.
K: nu får du lugna dig lite.
jag (fortfarandes snyftandes): jag försöker men jag har förjävla ont just nu!
K: Okej, men var i magen har du ont?
jag (lite mindre snyftandes nu): hela magen runtomkring naveln
K: mhm, ätit konstigt? druckit för lite?
jag: Jag har nyss vaknat så jag har inte hunnit äta någonting, åt som vanligt igår och åt mitt senaste mål vid 21.30 tiden.
K: De behöver ja inte veta.
jag (börjar bli lite irriterad): ja men du frågade, jag svarade
K: Vad vill du egentligen?
jag (lite mer irriterad): va tror du? ha rådgivning såklart!
K: ja men vad för sorts rådgivning?
jag (nu är jag ledsen och arg): Ja, men någon sorts rådgivning vad du tycker jag ska göra med min onda mage?!
K: Tror du att de bli bra om du får träffa en läkare?
jag: (arg) troligtvis, ja!

här börjar hon sen fråga vem jag brukar träffa och vart osv.

K: om du ringer din vårdcentral och ber om läkartid så blir de nog bra snart.
jag (arg): jag ringer inte ett samtal till, nu får du se till och hjälpa mig, just nu kan jag knappt röra mig utan att de känns som jag håller på att gå av, annars får du koppla mig till larmcentralen eller till nån som FAKTISKT KAN hjälpa mig, för det här börjar kännas löjligt.
K: jag ber en distriktsköterska ringa upp dig så snart som möjligt, okej?
jag: (förbannad) Inte okej, men hellre de än att prata med dig just nu, suck
K: mm, någon ringer dig runt 9.
jag: då vet jag (sen lägger jag på luren)

8.50 ringer sen en sköterska och är lite mer sympatiskt. hon frågar om jag har möjlighet att ta mig till vårdcentralen. Jag säger att jag kan göra mitt bästa men bli ledsen när jag förklarar bemötandet av K på vårdguiden. Hon ber mig ta Alvedon för att ta bort den värsta smärtan.

Sen träffar jag en kvinna som klämmer och känner på magen och jag lämnar blodprover och sen får jag åka hem. Däremot ska jag till Södertälje och göra en gastroskopi. (måste göras på fastande mage) Jag vill inte ens tänka på vad de kan vara. Jag hoppas med varje fiber av min kropp att det inte är något.

Men, nu känner jag mig lite bättre. Har fått i mig vätska och mosad frukt idag!  Ska snart försöka få i mig något mer. men nu vet ni läget. Sen får jag trösta mig med att jag hade en fantastisk helg och att jag är fulltankad av energi från familjen!!!

Magont!

När de känns som lilla magen ska vändas ut och in eller typ upp och ner, då ska man ringa 1177 va? Hatar att ha ont och inte veta varför!  Nu har jag sprungit på toa sen T gick till jobbet tidigt i morse. Va fan?!? Jag sitter med mobilen i högsta hugg. Ska ringa på en gång! 

att bli omsprungen. no more!

Idag gjorde jag en intressant reflektion under min promenad från jobbet ner till lokala icabutiken, men först lite förhistoria.

När man är tjock och är ute på promenad (ja, de händer faktiskt att tjockisar promenerar!) så hör det till vanligheten att allt som oftast stanna i uppförsbacke oavsett vilken lutning det är. De är även så att man blir omsprungen av alla, inklusive av Kurt 65 år.  Okej, jag kanske överdriver liiiite, men själva känslan att alltid ha de så som jag just beskrev den är svår att bli av med.

Samhället jag bor i består av många uppförsbackar, nedförsbackar och långa raka sträckor, ja ni förstår. Och vad hände då idag?

nr. 1 Jag pratade i telefon samtidigt under nästan hela promenaden utan att flåsa personen i örat (tidigare har det mest bestått av ljud och stön pga. astma och dålig kondis)

nr. 2 Jag promenerade förbi säkert 20 personer utan att bli svett (tidigare; har ingen erfarenhet av att ha promenerat förbi någon)

nr. 3 INGEN sprang/gick/lunkade förbi mig! (har heller aldrig hänt)

DEN känslan är skön. Och trots att huvudet dunkar så känns de som en jävla seger att jag inte går hem, lägger mig ner och ger upp. de ni!

Dessutom tog jag en dans med min vän dammsugaren nu i kväll och nu ska jag strax plugga lite körkortsteori (ja, vad har hänt egentligen?!?!) Heja mig!

Dagen jag aldrig kommer glömma.

Ibland kan jag tycka att de är lite läskigt hur ens kropp fungerar och reagerar på saker som händer runt omkring mig. Förra veckan lärde jag mig flera saker, bland annat att jag inte får glömma hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster. Mina få dagar på jobbet förra veckan slutade i katastrof just på grund av stress. Stress som jag själv inte kunde rå för. Men de ställde till ett himla liv i mitt stackars huvud.

Jag var även på begravning. Jag lärde mig åter igen att allt som serveras inte går att äta, på kvällen låg jag i mindre kramper eftersom de var för många timmar mellan ordentliga mål. Såklart glömmer man bort timmarna eftersom man är uppslukad i sin egen och sin älskades sorg.  Ja, och lite huvudvärk på det.

Den här veckan har jag sagt till mig själv att inte bli uppslukad i stressen. Att sätta ner foten när varningsklockorna ringer. Jag måste komma ihåg att även fast det gått ett år så är huvudet fortfarande ganska skört. Jag har INGA tankar på kliva ner i de svarta hålet igen.

Men varför denna rubrik då? Dagen jag aldrig kommer glömma. Varför är 14 oktober så viktigt?
Som några av er kanske läste tidigare så berättade jag att jag aade 700 gram kvar tills jag gått ner 40 kg.
I morse var vågen min finaste vän. På pricken - 40 kg. Hur fantastiskt är inte det?
Jag tycker i alla fall att det är skitbra. Det visar att de jag gör är rätt, att det jag äter är rätt, att sättet jag motionerar är rätt. JAG GÖR RÄTT!

På något vis så gillar jag den här bilden, för den visar så mycket framsteg. Man ser hakan och nyckelbenen som framträder. Jag tycker jag ser smal ut. Och det vet ni som känner mig att de ska mycket till innan jag säger så. 

Här ser ni också fina siffror. mitt BMI sjunker sakta men säkert för varje vecka!! 

700 gram

700 gram kvar till den magiska gränsen. - 40 kg. Då jävlar blir de skoshopping! Något den här tjejen gillar VÄLDIGT mycket. 

Den här veckan har varit mer nervänd än uppåtvänd. Men så här på fredagskvällen känner jag mig rätt tillfreds med livet. Har ätit god mat med världsbästa sällskapet. Jag har varit på kurs med min grymma kollega idag. Så fantastisk glad att jag kunde komma iväg idag. 

Sen dagens väder på det. Dumt att klaga då va? Imorgon ska jag också på kurs. Fast denna gång för min egna personliga utveckling. En målarkurs. Ska verkligen bli mysigt! Har aldrig gett mig chansen att göra sådant för mig själv. 

Vet ni vad som är skönt? Att sitta med benen i kors. På riktigt. Jag har alltid varit rörlig och har alltid kunna sitta med benen i kors eller i skräddarställning på golvet. Men efter en kort stund har de kliat i fötterna eller blivit obehagskänsla i benen. Men inte nu för tiden. Kan sitta i timmar utan problem. Så skönt. 

Hoppas ni får en fantastisk helg med många skratt och mysiga stunder ;) 

Till sist en bild på den fantastiska solnedgången. Älskar verkligen utsikten från mitt vardagsrumsfönster!! 

saker som förändras.

Det finns saker jag skulle vilja berätta mer om men som känns lite för intimt att dela med hela världen. som till exempel hur ens sexliv förändras. Vi behöver inte gå in på detaljer direkt men jag trodde det skulle bli värsta uppsvinget när man börjar tycka om sig själv mer och mer. Så är inte fallet.

Jag fattar att de är hormoner SOM PARTAR LOSS I KROPPEN. herrejisses om man kunde hänga med i huvudets kast. ena stunden känner jag mig stark, snygg och sexig. nästa, tråkig, blek och fet.
Jag känner mig fin med kläder, men undviker helst spegeln när jag är näck. DET är tyvärr så verkligheten är just nu.

Kanske är det så att de släpper så småningom. Kanske är det så att T orkar vänta på att mitt huvud reder ut trasslet i huvudet. Kanske kunde min huvudvärk ta och försvinna.

Jag är lite rädd för mig själv just nu, låt mig förklara närmare hur jag resonerar. För precis ett år sedan blev jag sjukskriven. Jag hade under flera veckors tid gått med ständig huvudvärk, varit vaken under nätterna. Jag fick röntga hjärnan, gå hos psykolog och sprang varje vecka och pratade om tips och ideér för att få min vardag att fungera igen. Jag hade helt enkelt blivit uppäten inifrån. De kändes så i alla fall. De kan väl kallas att "gå in i väggen, light". De tog 4 veckor innan jag var åter på jobbet. Ja, BARA fyra veckor. Jag omvärderade hela livet då. Jag slutade tänka på jobb när jag passerade grindarna ut från jobbet. Jag slutade ta med mig jobb hem. Jag börjar göra sådant jag hann med på arbetstid, resten fick vänta. Jag började fokusera på det som var viktigt utanför jobbet. familjen. Vi började utredning för vår barnlöshet och där blev jag remitterad till obesitasenheten i Södertälje och 6 månader senare vaknade jag upp sjukhuset med 5 hål på magen.

Nu är det 38 kilon mindre sen hela resan sattes igång. Helt sjukt vad jag åstadkommit.

Det sägs att det är först när man blir medveten om sina problem man kan börja leva med dem eller fixa dem. Så nu tänker jag att det är ett steg i rätt riktning för att få ordning på huvudvärkarna igen, och snurret i huvudet. Jag väljer just nu varje morgon att inte känns efter hur jag mår. Jag väljer istället att göra mina rutiner och går till jobbet. Det är så mitt huvud trivs, i ekorrhjulet.

För övrigt är jag dock nöjd med dagens runda i simhallen (2500 meter) och min förtjänst på tradera där jag sålt av två tjockisklänningar (600 kr).

bortom min kontroll.

Lågt blodtryck.
Jag har aldrig haft problem med mitt blodtryck, trots all övervikt har jag jämt legat stadigt i mina blodtrycksvärden, tills nu. senaste dagarna har jag varit totalt yr i bollen.
Snurrat som aldrig förr. de är lite otäckt, speciellt när man är ute och går och känner av att de enda man klarar av är att stå still, om ens det. De stör mig lite eftersom allt annat går så himla bra. Jag tappar vikt som jag ska, jag motionerar regelbundet, jag äter min 5-6 mål om dagen. Allt jag kan kontrollera kontrollerar jag VÄL, men de andra, de där som jag inte kan styra. de gnager lite att jag inte kan styra det själv. Var iväg till sköterska idag, blodtrycker är lågt, men inte FÖR lågt. Jag ska bara fortsätta motionera, äta och leva på som vanligt. Jag hoppas verkligen de släpper för det börjar bli löjligt att behöva pausa titt som tätt. Jag gillar inte när jag känner mig trasig så här.

Men men. det är som det är.


I måndags började jag och min svägerska M med 30 dagars Squat utmaning. jag har hållit på i 4 dagar, och vet seriöst inte hur jag ska klara det, men men. Jag kan bara göra mitt bästa.! Träningsvärken i låren är inte nådig. :P

Jag trivs!

Jag trivs med mig själv just nu. Jag mår bra. Vet ni hur längesen det var sedan jag trivdes med mig själv? Jag ser mig i spegeln, och gillar det jag ser. Japp, en sådan dag har jag idag.

Idag kom jag i byxorna. Byxorna o storlek 48 som legat och väntat sen i somras. Dom sitter för tillfället perfekt. Så, från storlek 54 till 48 på 4 månader. Härlig känsla. 

Översta ringbilden är från 2010. Nedersta ringbilden är från igår. Ringen ramlar av hela tiden så just nu får den hänga i kedja runt halsen. Härlig känsla. 

Ny frisyr. Känner mig fin och trivs med luggen. Härlig känsla. 

För övrigt har jag haft en fantastisk lördag. Varit barnvakt, bakat, fikat med vänner, gosat med barn och mått fint. Jag hoppas morgondagen blir lika fin. 

Smärtsamma bilder.

För ca två år sedan bodde jag och T i en liten lägenhet på ca 40 kvm. Sen köpte vi hus. Bland de bästa vi har gjort. jag trodde aldrig jag skulle bli så nöjd av att bo i hus. herrejisses. jag är ju en riktig lägenhetsråtta. Men, nu var de inte mina nostalgiska tankar om min flytt jag skulle skriva om. I helgen så satt jag på hallgolvet och gosade med hunden mitt uppe i renoveringskaoset. T tog en bild på mig och sen tänkte jag inte mer på det. Senare på kvällen när jag satt och gick igenom alla mina bilder på datorn hittade jag en mapp märkt "BLÄ". i den mappen hittade jag en bild med mig och hunden som T tog när vi bodde i lägenheten. När jag jämför dessa bilder ser jag sådan otrolig skillnad. De värsta är att den gamla bilden ger mig kalla kårar. 

Jag vill verkligen ALDRIG någonsin hamna i samma situation igen. Jag mår riktigt dåligt när jag ser bilden. Sen tittar jag på den nya bilden och se de slanka armarna och tänker tillbaka på den här resan. Jag tänker på hur fantastisk duktig jag har varit och hur mycket jag kämpat för att nå mina fina resultat. Dessutom känner jag mig glad att resan jag har kvar kommer fortsätta i samma spår, och jag kommer nå mitt mål och mina drömmar! 

(ja, det är samma hund på bilderna, ja han är lika stor på båda bilderna)  

en lördag hemma.

Oj vilken fin dag jag har haft hitintills idag. Vi behövde verkligen de, både jag och T.
Idag har vi hunnit med lite trapprenovering. Bara de sista kvar, lägga matta och sätta trapplist. De kommer bli så bra när det är klart.

Sen fick jag ett ryck och bakade hela förmiddagen. De är sådant man gör när man har massvis av ägg och äpplen hemma, och när man dessutom har fått tillbaka orken. Som jag har saknar mitt tempo. Men de känns verkligen som jag är tillbaka i alla fall till 85%. De sista 15 % kommer nog så snart de sista sviterna efter min förkylning försvinner.





Men, jag har faktiskt hunnit med en motionsrunda idag. Gick elljusspår med HÖGT tempo ca 20 minuter. Precis lagom en lördagskväll.

Dessutom fick jag inviga mina nya träningsbrallor och supperlätta löpardojjor. Lite otydlig bild, men byxorna är lila, skorna är lila/grå och toppen var bara en helt vanlig svart. Sen tillhörande lila mobilhållare på armen. Perfekt för höstens löparrundor i skogen.

friskus, hållbar utveckling och återvinning

Hallå där!
Äntligen på benen igen. På riktigt. Igår var jag iväg med min sambo och hans bror för att stötta upp efter bortgången av en kär familjemedlem. De bestod mest av att åka bil. hjälpa till med lite plock av kylvaror och dylikt. Men så sänkt jag kände mig i princip hela dagen. Varenda fiber i min kropp bara skrek efter sömn och vila. Hostan kändes något bättre men inte alls bra. Efter detta lilla äventyr  fick jag de bekräftat att en till dag på soffan är nog nödvändigt. Usch. AVSKYR att känna mig så hjälplös och svag. Gick och la mig med alla kuddar omkring mig, hostmedicin och snytpapper i högsta hugg.
Vaknade 8 timmar senare, och har faktiskt mått rätt skapligt sen dess.

Men jag ska inte ropa Hej! riktigt ännu. Mamma läxade upp mig igår att jag måste ut och testa röra mig för att se hur hostan reagerar. Så de ska jag ta mig för idag efter lunchen. Längtar faktiskt efter att få röra mig på riktigt. Jag har inte motionerat på 2 veckor nu. Men jag ska börja lite smått så fort kroppen återhämtat sig. Då ska jag ut i spåret och testköra mina nya löparskor och löparbyxor =).

Men, nu till något annat roligt. Jag har den här veckan spenderat många timmar framför datorn och tv. (tack och lov för laptop). Jag har hittat en hel uppsjö med roliga recept som ska testats här framöver. Jag har hittat massor av roliga syprojekt.

Som ni säkert förstår så blir den en hel del kläder som hamnat i skänkeshögen eller säljahögen. Jag menar 35 kg gör ju att de mesta man ägde sen innan operationen sitter som sopsäckar. typ.
Men idag har jag faktiskt sytt mig en mössa, en mössa i lite tunnare tyg som jag ska använde på mina löparrundor eller långpromenader nu när det börjar bli lite kyligare i luften. Tyget jag använde kom från en gammal klänning som blivit alldeles för stor. Det finns tyg kvar så ja kan göra fler mössor. Får se om de finns något intresse för det. Men det känns kul att använda sådant som ligger i garderoben till något nytt användbart. Dessutom blev jag sjukt nöjd.

Nä. nu blir de lunch. sen promenad. tjing!

Platå.

Då har de hänt mig. jag har hamnat på min livs första platå efter operationen. Vad jag känner inför det? ja, absolut ingenting.

Mina förutsättningar var ju inte direkt de bästa förra veckan. Jag tränade absolut ingenting på grund av den envisa förkylningen som attackerat min kropp.  Hemma så åt jag rätt varje dag och trots dåliga matrutiner på jobbet känner jag ändå att förra veckans mat var lyckad. I helgen har jag dock poppat popcorn och lyxat till med framför mina filmer. Och inte ett uns dåligt samvete för det.

Jag gillar verkligen känslan som mat ger mig. Att de jag stoppar i mig är nyttigt och bra för min kropp är ju bara ett extra plus.

Annars så hade jag hostattacken från helvetet i natt så idag håller jag mig i fåtöljen under filtar och med fjärrkontrollen i högsta hugg. Tack och lov för Netflix. Och för min Disneyfilmssamling.

Till frukost fick jag i mig lite lågkalorikräm (aprikos) med lättmjölk och en skorpa med smör på. De är det jag orkar med, saker som är enkla och inte tar för lång tid att göra eller äta.

Sjukstuga

Ja, De kom väl inte som nån direkt överraskning att jag skulle bli sängliggande den här helgen. T och jag som skulle iväg och fira vår årsdag! Har jag sagt att jag blir ledsen när saker inte går som jag tänkt? Jo du. På väg hem från jobbet igår insåg jag att orken var lika med noll. Så ingen utgång.

Själv har jag hållit mig i horisontal ställning sedan jag kom hem igår, med undantag för var tredje timme när något ska stoppas i munnen! Tack och lov för T som stått för matlagningen senaste dagarna. 

Idag orkade jag mig iväg till Apoteket för inhandling av nässpray och filmkedjan för att hyra film. Vi hyrde 5 filmer, och jag har redan hunnit ned tre av dom. Bland annat så har jag kollat på en Maria Lang film. De är ju lite roligt med tanke på att den till stora delar är inspelade i Nora (min hemstad). Sen har jag faktiskt hunnit med att pussla. Älskar den känslan pussel ger mig. Idag blev de ett prinsesspussel på 260 bitar. Rena barnleken. Hihi. 

Nä hörni, nu ska jag återgå till mitt tv-tittande. 

Ingen bra dag idag!

Okej. Idag slår jag på stora "tyck synd om mig" trumman! Varför då kan man undra. Ja, varför inte säger jag. Ont i precis hela kroppen. Ont i halsen. Ont/öm i bihålorna. Huvudvärk och lite småsnörvlig. Roligare kan man ju ha det. Just nu sitter jag på jobbet och har rast. De behövdes kan jag lova. Och då har de ändå varit en ganska bra dag med lektioner och så. Men mitt huvud hänger helt enkelt inte med idag. :(. 

Dessutom grät jag när jag vaknade idag. Skulle dra fingrarna i håret så där som man gör och fick med mig en hel hög hår. Jag har ju lagt till vitamintillskott i min dosett (tack Ida för tipset) som ska hjälpa håret att stanna kvar. Men min kropp har ännu inte reagerat på detta lilla piller. 

Även om jag VET att håret kommer tillbaka så är detta världens ångestgrej för mig.  Här är en bild från morgonen (detta är den lilla hårtesen jag blev av med) den största är ungefär 3 gånger så stor.

Suck. Suck. Och åter suck. 

Att stå i kö.

Just nu känns det lite som att jag står och väntar i världens längsta kö. Jag vet målet och att jag kommer att nå målet, men jag vet inte riktigt när. Men hörni. -33 kg är inte fy skam!

I helgen som va så åkte jag och T till Nora. Min hemstad där jag är uppvuxen. I helgen var det den årliga Noramarken. (ja de står marken, inte marknad) Men de är bara så vi säger i Nora. Givetvis är det som på de flesta marknader, inte så mycket att ha men några guldkorn. Jag lyckades komma hem med ett flertal guldkorn både i väskan och i hjärtat.

Det bästa guldkornet av de alla måst ändå vara familjen. Dels fyllde ju mamma år i lördags så de är ju ett stort guldkorn. Men de bästa måste ändå vara min karusellälskande lilla brorsdotter. Som jag älskar att vara med den ungen. Hon betyder mer för mig än jag någonsin hade kunnat ana. Fasters lilla stjärna.

"Vi åkte karusell och åt en karamell och fröjdades hela dagen uti Nora"

Något annat roligt som jag bara har så svårt att ta in i mitt lilla huvud. Det är mina fötter. Jag har alltid i vuxen ålder haft skostorlek 41. Jag har alltid fått ha låga skor eller köpt extra breda stövlar för vadernas skull. Men vet ni vad? no more. Senaste veckan har jag lyckats köpa på mig 3 par skor. Ett par converse (fejk, såklart), ett par kängor (med höga skaft) och ett par "snyggskor". Sån underbar känsla att det är svårt att förklara! Alla tre par är storlek 39 och sitter som en smäck (med strumpor). hihi. 

Här nedan ser ni en bild på mina fynd. Den bilden med converse, väska och två tröjor är mina favoritfynd från Noramarken. Den andra bilden är på mina två par skor inköpta från skopunkten och den tredje bilder är bara på trötta lilla mig ;) 

Dessutom köpte jag tröjjorna i lite mindre storlek så jag har något att se fram emot länge in på hösten/vintern. 

Nä, nu ska jag dra på mig målarkläder och måla lite trappräcken, och dessutom vänta på min leverans av linas matkasse! Ha en bra vecka, de tänker jag ha trots förkylningssymptom.  

Måndag. Hår. Vikt.

MÅNDAG

Idag är de måndag. Ni som känner mig sen förut har kanske hört någon gång att jag verkligen HATAR måndagar. Allt dåligt hände ALLTID på måndagar. Känslan av att vilja hoppa över en veckodag har jag levt med länge. Jag vet egentligen inte vad de är som fått mig att avsky måndagar så mycket. Det kanske låter jävligt löjligt, men ja kan inte rå för det. Tills nyligen.

När jag fick hem ett kuvert från Södertälje sjukhus med mitt operationsdatum och upptäckte att det var på en MÅNDAG fick jag lite småpanik. Men så kan man ju inte tänka, eller? Så efter den dagen tänkte jag att nu jävlar ska måndagar bli veckans BÄSTA dag. Och jag måste erkänna att det gått förvånansvärt bra. Det KAN ju i och för sig ha något att göra med att jag väger mig på måndagar och att jag har sovmorgon så att alla måndagsträningarna blir helt fantastiska! (Älskar morgonträningar).

HÅR

Igår grät jag en skvätt i duschen när jag skulle schamponera håret. (de hår som jag ännu har kvar). Jag får panik. Jag tappar hår. HELA tiden. Jag visste om denna biverkning innan operationen, och som jag förstått det så är det för att kroppen gör allt för att hålla kvar fett så den glömmer bort att hålla kvar håret (en förenklad förklaring). Om det hade varit så att jag ärvt min mammas tjocka, mörka, lockiga hår så hade det säkert varit lika jobbigt som nu. Men kan ändå inte rå för det. mitt tunna hår blir bara tunnare och tunnare. Och nu börjar det bli så att jag kan dra bort stora hårtussar. Snyft! tur det snart är höst/vinter så man kan börja ha mössa på sig. Jag hittar mitt hår överallt. Jag kan ju inte ens längre skylla på hunden. Jag bara hoppas att när håret växer ut igen så växer de ut och blir tjockare och finare (som en liten belöning för att man skvätt många tårar och fått panik över alla noll frisyrer man kan ha)

Till sist, idag 06.30 visade vågen:

 - 31,9 kg

Nattliga äventyr

Igår eftermiddag cyklade jag hem med en gnagande oro i magen. De gjorde ont. Det kändes som om några små lilleputtfolk stod och drog i min mage.  Jag såg i mitt huvud en sekvens från barnprogrammet "En cell-sam historia" där tecknade figurer lär oss om kroppen och alla dess funktioner. Just i mitt huvud utspelade sig en sekvens med vita små gubbar som flög in genom näsan ner till magregionerna och tarmarna. Där nere började de vita pluttarna att bråka med varandra så att människan (jag) får ont. 

Jag försöker hela tiden vara stark och tänka positiva tankar men jag ska villigt erkänna att jag är livrädd för komplikationer. LIVRÄDD. Och inte sjutton blev de bättre av att sakna familjen så de gör ont, eller att man är orolig över ens älskade familj som haft de lite tufft i dagarna. 

Natten som var varvade  jag mellan stående i vardagsrummet eller liggande i sängen med headset i öronen. Jag hade så ont. Jag ringde vårdguiden som undrade ifall hon skulle skicka ambulans. Men jag tyckte de kändes lite väl. men efter flera samtal med mitt inre jag tog jag mig iväg tidigt i morse för att träffa läkare. Först var han övertygad att det var tarmvred eller ärrbrock. Men efter en hel hög undersökningar visade det sig att de inte var någon fara. Smärtan existerar fortfarande men jag känner mig inte orolig över den längre. Läkaren gav mig klartecken att fortsätta träna på som vanligt och om det skulle vara så att min mage svullnar då ska jag till akuten så fort som möjligt. Men som sagt. Jag släppte oron för mig själv när jag lämnade läkaren. Jag ska äta alvedon ett par dagar för att se om de lättar. 

Annars har jag hållit mig hemma resten av dagen och vilat. Sömnlösa nätter är inte min starka sida direkt. Om jag inte får sova då blir jag knäpp i huvudet. Men nu känner jag mig redigt trött och jag hoppas jag får sova snart, och att sömnen håller i sig hela natten!

I morgon ska jag till min vän K. hela dagen, de ska bli skönt med lite tjejsnack och mys. med god mat och en film eller två. 

Hoppas ni alla får en underbar helg!! / - en trött Lena 

Det här med att tappa bort sig själv...

Jag tror faktiskt att de finns stunder då vi alla människor känner sig borttappade. Jag har minsann tappat bort mig själv flera gånger... Känslan som uppstår är inte den trevligaste. Man känner sig instängd även fast man är ute i det fria. Man känner sig trött även fast man sovit en hel natt. Man känner sig förvirrad även fast livet är på "rätt köl". Och de mina vänner ska ni veta.

När man gör en gbp-operation så tappar man sig själv både en, två eller typ 40 gånger. Både i fysisk och psykisk form. ;)

De roliga är såklart de fysiska när kilona rasar av och varje vecka gör att man kommer närmare de slutliga målet. Men de där psykiska. Herrejisses vad jag önskar att det fanns en handbok för sådana som jag. typ en som heter "I huvudet på en gbp-opererad" eller "Varför du inte ser dig själv i spegeln så som du ser ut" eller "så här gör du när kläderna sitter som en hösäck och inte klarar av att tänka själv".

Ja ni förstår. just idag känner jag mig inte borttappad, men vissa dagar undrar man var fasiken man har gömt hjärnan. Idag använde jag uttrycket sommarlovshjärna till mina elever när de var lite stökigt i klassrummet en mikrosekund... De uttrycket verkar passa bra in på mig själv faktiskt...
Jag är förbaskat tacksam att jag har de jobbet jag har. De gör att hjärnan fortfarande fungerar.  Allt jag tar mig för som inte handlar om mig får livet att rulla på.

Och en sak till. jag har världens bästa kille. Just de stunder när jag sitter i soffan och bölar (av ingen anledning alls) eller när jag grinar i sängen för att de känns som huvudet sprängs, eller när jag får utbrott för minsta lilla förändring (ja, de händer) så bara ÄR han där, han talar om att jag är bäst och gör att jag vill le och vara glad. (även fast jag talar om att han är dålig, samtidigt som jag kiknar av skratt). Ibland tänker jag att de skulle vara skönt att göra den här resan ensam, sen inser jag hur fel jag har. T. gör att jag bara vill kämpa mer. Han är bra för mig. han tar ner mig på jorden när jag svävar iväg. Han skrattar ÅT mig (även om han påstår att han skrattar MED mig). hihi. Jag är lyckligt lottad.  Och just i detta nu. ska jag skratta ÅT honom när han för första gången ska testa Zumba. ;)

Före/Efter

Tänkte det var dags för lite före/efter bilder. 

Jag har varit lite feg med att lägga ut bilder på hela min kropp, för jag skäms helt enkelt över hur jag ser ut på "start"bilden. Men sen när jag tänkt efter så inser jag att det är viktigt med att visa sina framsteg i bild och inte bara i text. så här kommer dom. 

                                                       

                                           29/4 (en månad innan op)             18/8

- 30 kg

Tranbär & citron

Jag tänkte spendera resten av min kväll med att pimpla saft av nedanstående ingredienser! 

Jag har troligtvis en Urinvägsinfektion! Inte alls skönt faktiskt. 

Det värsta är dock när jag måste dricka så mycket kommer inte något mer ätbart få plats ikväll i alla fall. Så idag skippar jag dagens två sista mål. Tyvärr. 

Men blir de inte bättre så får jag ringa farbror doktorn! 

Att klöka

känslig mage? sluta då läsa nu. 

KLÖKA

Att ha kväljningar. Inte själva kräkningen utan hulkandet innan.

                  - www.slangopedia.se

Ibland har jag märkt att jag får dumpning på bara en sekund om jag äter något som jag inte klarar av, denna dumpning visar sig som en "låtsaskräkning" Tänk er hela kräkningen fast utan kräk. Det känns så fruktansvärt jobbigt. 
Det händer inte så ofta utan vid de tillfällena som jag provar något nytt. som i helgen. kokt ägg *snyft*. Jag smakade två små skivor kokt ägg och sen var klökningen igång, hela karusellen med tårar i ögonen och hulkningen.
Det är så äckligt, jag får fan panik när de händer. Just i den sekunden vill jag bara kräkas upp de som framkallat klökningen, men det verkar tvärt omöjligt. Jag kan inte kräkas. 

Nu på morgonen hände det igen, när jag skulle svälja mina tabletter. Det är inte bra. Jag är livrädd att det ska hända igen nu bara för det. suck. och jag kan ju inte direkt testa på en gång heller, jag måste vänta till i kväll till sista vitamintillskottet. Och jag råkar ju känna mig själv, detta kommer jag troligtvis tänka på hela dagen, saker som gör mig rädd går helt enkelt inte att släpa. IRRITERANDE

Nu måste jag försöka fokusera på de positiva, - 29 kg, min nya telefon kommer idag, 

jag älskar min nya t-shirt som jag köpte i måndags, och kommer verkligen njuta av att bära den snart!!! 

strumpbyxor

Just nu sitter jag i en säng på en kursgård i Stockholms skärgård. Jag är på konferens med jobbet.
Idag har varit den där dagen då ALLA är åter från semestern och man har fått snacka i kapp med alla sina fina kollegor. Inte nog med det, jag har slagit nytt rekord (idag igen,) de känns som att varje dag händer något nytt. Jag har sprungit i skogen idag här på Tynningö. Ja, ni läste rätt, jag har sprungit. Och fort som sjutton gick det.  När jag motionerar försöker jag alltid ha på runkeeper för att hålla kolla på hur långt jag gått och hur lång tid de tagit. Men samtidigt kollar jag alltid vad klockan är för att ha lite koll. Och idag påstod runkeeper att jag sprungit 5 km på lite drygt 22 min. Helt stört. men fantastiskt skönt. Jag har ALDRIG nånsin känt den här känslan av att man nästan flyger fram, och hur man vill pressa sig själv ännu mer... För 28 kilon sen hade det här varit omöjligt.

Jag väger fortfarande MYCKET, men det känns som den vikten jag har nu har kroppen lättare att bära upp. och inge ont i knäna som innan. däremot gör fortfarande axeln ont. (men man kan ju gå för det ;)


Sen till en annan av rolig del av min dag. Alla som krånglat på sig ett par obekväma nylonstrumpbyxor räcker upp handen nu (jag når nästan taket, så hårt räcker jag upp handen!!!)
De har aldrig nånsin funnits strumpbyxor som passat mig. Men igår hittade jag ett par lila strumpbyxor i garderoben som inte sett dagsljus på 2-3 år (typ). Och dessa satt som en smäck, de skavde inte, det gick upp runt både rumpa och mage och de var varma till kvällens regnoväder.

Så. En nöjd tjej som lägger sig ikväll. 

Dåligt med sömn.

tidsinställt inlägg. När de här inlägget publiceras befinner jag mig fortfarande på jobbet!


Igår kväll lärde jag mig något nytt om mig själv som fick mig att känna mig lite nere. Jag hade helt enkelt lite svårt att smälta känslorna kring den här händelsen. Jag satt hela kvällen igår och surfade runt på mina forum för att hitta likasinnade. Och de verkar som att de helt enkelt kommer vara så här ett tag.

Jag hade inga problem att somna igår, men däremot har jag vaknat 40 gånger och tänkt på hur ens kropp hanterar all ny information. Alltså. Kroppen är ju som en enda stor hormon just nu. (vet inte hur jag annars ska förklara) Och den här stora hormonen gör lite som den själv vill förstår ni, och då är det inte så lätt för huvudet att hänga med.

Två rekord på en dag!

Har cyklat idag, både till och från jobbet! Totalt 6 km (2 km dit, korta vägen, 4 km hem den långa vägen) 

Sitter vid fläkten och tar igen mig efter en iskall dusch! 

Va hände?

Alltså. Idag är det måndag. Idag var de första dagen tillbaka till jobbet efter 4 veckors lång semester!
Lite vemodigt kan tyckas, men inte här inte. Så skönt!

Jag älskar vardagens rutiner. Jag älskar att ha något att göra.
Jag älskar också att vara ledig, men de känns som den här sommaren varit hur lång som helst. Det har såklart med min sjukskrivning efter operationen att göra också. Jag hade ju kanonfint väder under mina veckor hemma efter operationen. Sen jobbade jag lite drygt 3 veckor och fick sen 4 veckors semester på det. Men nu åter till verkligheten. Så jag tänkte jag kör igång med full storm direkt.

men först en liten anekdot.
De sista dagarna på min semester spenderade jag hemma hos mina föräldrar  och för att fira min svägerska som fyllde 30. Jag fick umgås med min underbara brorsdotter. (den tjejen ger mig så mycket att kämpa för). Jag kan bara inte förstå hur en 2-åring kan få en att känna. Det är helt fantastiskt! Jag hoppas att jag alltid kommer ha en sådan fin relation med fasters lilla stjärna!

Men i alla fall, i lördags var det ju rätt hett väder ute, så vi spenderade några timmar med att bada i poolen hemma hos mina föräldrar. och som barnslig jag är så händer det att man leker i poolen även som vuxen, men det slutade med att T kastade av mig från luftmadrassen så jag ramlade i vattnet och slog i baksidan på axeln. De gör så jävla ont i vissa rörelse och om man tar på just de området.

Med den faktan i bakhuvudet hade jag använt den skadan till världens bästa ursäkt förut till att skippa träningen.
Men i morse prövade jag en annan taktik. Jag gick och simmade i alla fall med inställningen: Jag gör så gott jag kan. Och de gjorde jag. 30 minuters vattentid blev de i morse. Kände mig sjukt nöjd med den starten en måndagsmorgon, (detta kommer helt klart bli en tradition, hoppas jag).

Inte nog med det, jag tog mig en powerwalk/joggingtur nu på kvällen, så nu sitter jag här med tomatröda kinder och känner mig sjuuuuuukt nöjd med mig själv!

För 13 veckors sen gick jag denna runda (3km) på 43 minuter. idag 24 minuter. Bara den tanken kommer få mig att sova gott nu!

Sen till dagens i-landproblem: Jag måste hitta en annan runda som är längre. haha. Så skönt!

Tills sist så bjuder jag på en underbar semesterbild! på mig och fasters stjärna!

Belöningar och mat

Belöningar och mat är något som förr alltid höll ihop, som handen i handsken eller någon annan fin klyscha. Det var liksom så att varje gång jag hade lyckats åstadkomma något bra, allt från ett bra träningspass eller något på jobbet så firades detta oftast (läs alltid) med något ätbart. Oftast med fredagsmys i form av läsk, chips, dip, smågodis & CHOKLAD. Ja inte samma kväll, (jo de förekom nog säkert ibland).

Det jag vill komma till är att det känns så befriande att inte belöna mig själv med mat längre. Nu försöker jag tänka på belöningar som gör mig glad. Mat gör mig inte glad längre på samma sätt som förut. Mat är numera ett nödvändigt måste. MEN, MAT är fortfarande GOTT, när jag väl kommer ihåg att äta!

I torsdags köpte jag mig en sommarklänning, som inte är svart. Fantastiskt va? Igår införskaffade jag mig ett nytt nagellack, jag ÄLSKAR nagellack! Varför införskaffade jag mig dessa saker då? jo, har man minskat över 1 meter i omfång då är man fasiken värd ett nytt nagellack och en klänning! så det så!

Mitt nya nagellack och min nya sommarkklänning! 

Sen hade vi de där med att äta, jag försöker just nu hitta lite olika mellanmål som passar min lilla mage, den tål ju inte allt längre och dessutom behöver den ju bra protein och näringsrik mat. Så idag slog jag till och testade att äta bananpannkaka till mellanmål. De var faktiskt riktigt gott och såååå enkelt. Ja klart de var enkelt när det var T som fick steka pannkakorna. Storleksmässigt liknar de mer plättar, men överraskande gott!

Bananpannkaka (ca 8 st små)

2 ägg

2 bananar

en nypa salt

färska bär

1 dl. kvarg

1 krm, vaniljessens

1. Mosa bananerna och vispa sen med ägg till en slät smet.

2. Stek på låg/mellanvärme (pröva er fram).

3. Lägg färska bär (valfri sort, jag tog jordgubbar idag) på assiett. 

4. Blanda kvarg med vaniljessens. 

Servera, njut! 

Återbesöket, minskat mer än 1 meter

Idag var de dags för 6-veckorskontrollen som istället blev en 8-veckorskontroll. Och först av allt vill jag bara tala om hur fantastisk bra jag är! Jag gick ut både chockad och glad och talade om för T om mina goda resultat. Idag var de vägning och sen sist jag var hos henne har jag gått ner 24,9 kg, så de var hon väldigt nöjd med. Och mätningen runt midjan blev den bästa överraskningen idag, både för mig och för henne. Kan ni förstå att jag minskar 52 cm i midjan?!?! 52, det är över en halv meter. de för mig är helt sjukt att förstå.

Jag fick med mig alla mått som gjordes innan operation, så de första jag gjorde nu när vi kom hem var att mäta mig. Jag är sååååååå glad. TOTALT har jag minskat 111,5 cm. FATTAR NI?? ÖVER 1 METER!!!

Här kommer en sammanställning

Under bysten
pre-op, 110 cm, idag 92 cm

Midjan
pre-op 142 cm, idag 90 cm

Höfter
pre-op 152 cm, idag 133 cm

Låromfång
pre-op 89 cm, idag 78 cm

Vadomfång
pre-op 45 cm, idag 39 cm

Överarmsomfång
pre-op 39cm, idag 38 cm

Halsomfång
pre-op 36,5 cm idag 32 cm

Underarmsomfång
pre-op 27 cm idag 27 cm

Totalt= 111,5 cm 

Detta fina resultat har jag idag firat med att shoppa nya leggings, färgglada linnen och två klänningar, linnena och klänningarna köptes i normala storlekar på normala avdelningarna, de enda jag köpte på tjockisavdelningen var legginsarna. Så Nöjd!!!!!!!

Vägning vecka 12

Det känns helt sjukt! men idag, 12 veckor sedan jag började med flytande kost har jag gått ner 

26.3 kg!!!

Som ni ser på bilden ovan har jag alltså 37.3 kg kvar till min målvikt :) 

Att längta

Idag har vi haft finbesök här hemma. Av en fin vän och hennes underbara son. Att få gosa med lilla E och få de där gulliga 7-månadersleendet är så fantastisk att den där längtat efter egna barn får en rejäl boost. Att få sitta och hålla ett sovande barn gör något med ens inre. så är det bara.

I höstas då hade jag gråtit stora tårar bara av att träffa detta underbara lilla mirakel, då var det till och med jobbigt för hjärtat att träffa min älskade lilla brorsdotter.  Men nu, alla dessa stunder med mina vänners små barn och min brorsdotter är så värdefulla. Det gör mig tacksam, de ger mig erfarenhet, de ger mig styrka att kämpa vidare, de lättar också på min egna längtan. Är inte det märkligt?

Det känns så skönt att jag känner mig så här stark igen. Så här laddad inför framtiden. Jag kunde nog inte ens ana allt positivt som kom med  "på köpet" med den här operationen. Detta för mig är det största som kan hända mig, att hitta tillbaka till den där inre styrkan. (många har sagt till mig att jag har den styrkan, men de är först nu jag faktiskt börjar tro på det själv!)

I helgen ska jag och T agera barnvakter till världens finaste grabbliga. De kommer bli så kul! Dagar som den jag haft idag gör bara att helgen känns ännu mer välkommen!

Bara en bild med mig och mitt nya linne. (från Gekås)

Såg i efterhand att vovven såklart ville vara med på bild ;)