När ens liv vänds upp och ner och bak och fram

Idag har de varit en sån där dag, ni vet som man vill bara ska gå över snabbt. 

Vår lilla kämpe Mikaela ville inte alls sova inatt. 4.00 imorse gav hon upp och somnade till sist efter flera timmars gråt, ilsken, arg och hungrig. Men de är klart, att vara täppt i näsan och försöka äta är inte lätt när man är bebis. Och samtidigt ha lite gas i magen gör ju också att man blir lite lätt förbannad. Stackars liten. 

Men tack och lov fick hon i sig ordentligt med ersättning till slut när nästäppan var lite bättre. Så vi kan i alla fall konstatera att vi varit väldigt trötta idag. 

Något man glömmer som mamma efter lite sömn och prio 1 ligger på att se till att sitt barn har de bra är att äta själv! Efter alla morgonbestyr och jag stod redo med vagn, barn och hund fick de blir yoghurt i farten. Sen direkt hem för vila. Sen äta och ännu mera vila. 

Ikväll testade vi att bada innan läggdags för de blir Mikaela väldigt trött av. Så nu ligger hon här och snarkar så sött. Hoppas de håller i sig ett par timmar innan de är dags för mat! 

Så god natt på er!

Avlastning/Vila

Oj. Vilken härlig lördag jag hade igår. Man tror inte att ett barn ska vända upp och ner på ens liv så som det gör. Självklart till de positiva, men det finns en baksida som jag i alla fall inte var beredd på. Det här med att ens barns sov och vara vaken tid inte alls är anpassad utifrån ens egen tid. haha

Nej,  här styrs man helt utifrån Mikaelas klocka. Och den är ju ställd utifrån helt andra premisser. ;)

Men igår hade vi besök av Mikaelas mormor och morfar, samt Mikaelas morbror(min lillebror)och hans flickvän.

Här snackar vi första matare/bärare/vaggare/kock/diskare/hundutgångare/sällskap/samtalare på HÖG nivå.  TACK TACK TACK för er hjälp och stöttning med Mikaela och för att jag och Tomas fick en chans att andas och njuta av att se Mikaela få så mycket kärlek från vår älskade familj!
Tänk, vad mycket fina människor jag har omkring mig som Mikaela kommer få växa upp och lära känna. Jag ser så fram emot att få berätta om er alla och även att få se kusiner till Mikaela lära henne om både smått och stort!

Sen våra vänner som vi delar mycket av vår vardag med, det betyder också mycket att veta att vi har ett stort "safetynet" när vi behöver någon att gråta ut hos eller skratta med!

Nu ska jag återgå till att ligga på soffan och mysa med min lilla familj. Och kanske dofta lite på dessa små söta fötter. ;) Ha en fin söndag!

Amningsångest

Ja, de här med att amma är fasiken inte de lättaste jag varit med om i alla fall. Mikaela är ju förstås grym och ja hon hittade ju bröstet väldigt snabbt och kom igång med sugandet i en väldig fart.
de första två veckorna ammade jag på i en väldigt fart, Mikalea fick mjölk när hon bad om det (ja, skrek eller visade med sin tunga/mun eller  sitt "fågelpickande" mot bröstet)

På frågan om hur amningen fungerar så svarade jag såklart att det gick alldeles utmärkt (för de kändes som det gick alldeles utmärkt) Men så hade vi ju det där med Mikaelas vakenperioder och skrikande. Hon var hungrig. Och mjölken var slut. :(

Där rasade min värld lite granna. Jag satt här i soffan och grät för att jag helt enkelt kände mig värdelös och för att jag inte räckte till. Men såklart att hon skrek stackars barn hon ville ju ha mat, och hur mycket hon än sög på bröstet så kom de ju ingen mjölk och det fattade ju inte jag, det kändes ju som de kom mjölk.

Men i alla fall. Modersmjölkersättning inhandlad och testad några gånger. succé. inte längre samma intensiva skrikstunder som innan. Visst har hon stunder då hon skriker och inte vill lämna våra famnar. Men då  handlar de väl mest om trygghet och närhet eller lite raphjälp. Så då är de bara att vika sig för hennes behov och vandra omkring eller gunga/vagga både sig själv och Mikaela.

Hur som helst. Jag försöker att inte stressa upp mig för det faktum att min mjölk just nu inte är tillräcklig. Det bara är så. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Mikaela tar allt hon kan, sen försöker jag pumpa däremellan för att lura kroppen att börja producera mer. Den mjölken jag pumpar får hon ju givetvis i sig innan vi ger ersättning. Det viktigaste är att Mikaela blir mätt och växer som hon ska.