Sömnkontot påfyllt!

Så skönt det kan vara att ligga i sin säng raklång utan att bli påmind om den hemska hostan. I 14 dagar har mina nätter varit så gott som sömnlösa. Första veckan fick sambon sova i gästrummet men eftersom gästrummet nu är under ombyggnad och gästsängen ligger i 45 delar utanför ytterdörren fick han åter komma tillbaka i sovrummet trots min då pågående hosta.  Vi har visserligen ett rum till med sängar men det är för närvarande lite överbelastat med andra grejer.
Jag har sovit sittandes med 14 kuddar bakom ryggen, jag har hostat så jag trott lungorna skulle följa med upp. Det har varit hemskt.

Dagtid har senaste veckan varit helt okej, inte hostat nämnvärt mycket men pga. sömnen har jag då istället varit helt slut och inte orkat så särskilt mycket. Läkaren och barnmorskan var rörande överens om att vila och återhämtning stod högst upp på mitt schema. Så sagt och gjort. Det är vad jag låtit kroppen göra.
Förutom korta promenader, läkarbesök och ultraljud har jag vandrat mellan kök-soffa-säng denna vecka. Jag har till och med bemödat mig med att tvätta lite kläder. Men det ska bli så skönt med lite miljöombyte nu. Att se något annat än detta hus.

I två nätter har jag fått sova, på riktigt. Tänk vad viktigt det faktiskt är med sömn. och ännu viktigare nu när jag har en liten en att tänka på också. Den lilla som jag börjar känna av varje dag, så mysigt när man känner rörelserna i magen.  Längtar tills sambon också kan känna av rörelserna.

Är i vecka 19 nu (18+4) och har gått upp ynka 2 kg. snart är vi halvvägs. Nu dröjer det väl inte länge innan magen tar över datorn helt ;)

Vaken :(

Tror jag till och med lyckades väcka hunden med mina hostattacker nu denna tidiga morgon. 

Eftersom jag dricker kopiöst med mängder av te måste jag springa på toa titt som tätt. Så då passar jag på att hosta lite när jag ändå är uppe (som om man kunde välja)

Men jag måste ändå sovit ganska många timmar i jämförelse med tidigare nätter. Sovrummet är för närvarande ombyggt, eller sängen snarare. Kuddar som gjort om sängen till en stor fåtölj. Så fort jag lägger mig ner så förvärras hostan så jag får helt enkelt hålla mig sittandes. Detta kan dock bli ett problem för lilla bebis i magen vill ju gärna att blivande mamma vilar ryggen ibland. Men men vissa stunder tillåts jag sträcka på ryggen, så ska väl inte klaga. 

Sambon huserar i gästrummet för tillfället. Men tror inte han får sova så bra heller med tanke på mitt springande och hostande. Som om man inte känner sig tillräckligt skyldig redan? 

Igår kände jag mig ledsen hela dagen. Allting verkade jag ta åt mig som en svamp. Tårarna rann utom kontroll och en vanlig konversation blev lätt till något gråtanfall. Såklart att de hänger ihop med alla hormoner men också till stor del att sömnen hållt sig borta. 

Vet att detta blev en lång klagomur. Men det är tisdag, det ljusnar sakta med säkert utanför fönstret (inte för att jag kan se de just nu med tanke på den grymma mörkläggningen ;) men jag håller tummar och tår att de blir bättre snart. 

Snart blir de dags för morgonens första kopp te. Halsen längtar lite faktiskt. 

Mitt nya jag

Den som säger att det är underbart att vara gravid, den ljuger. Varje dag händer något nytt som jag inte är förberedd på. Allt från extrema humörsvängningar över minsta lilla petitess till ständig hicka dagarna i ända. Vem vet den där fantastiska känslan kanske kommer? 

Men jag försöker tänka att de inte ska ta upp alla mina tankar, försöker lunka på som vanligt ja förutom när kroppen plötsligt påminner mig att det är något som växer i dig. Ständiga toalettbesök och känslan av att jag måste äta hela tiden. 

Vid dessa varma dagar har jag dock ingen matlust. Jag äter enbart för att jag måste. För att bebis måste få i sig de den behöver och för att jag ska orka ta mig upp ur soffan. Typ. 

Men jag ska inte klaga. Det är ju något helt fantastiskt som händer. Man får helt enkelt fokusera på målet, det är de som gör att jag orkar med mig själv. Ja, jag är verkligen skitjobbig ibland. Fråga min stackars sambo som råkar ut för mina humörsvängningar ;). 

Men det finns något jag gillar med hela den här resan. Min fysiska kropp. Hur den förändras och hur magen växer med varje vecka. Rent viktmässigt har jag pendlat från 77 kg men nu ner till 75 kg. Tror jag svettas bort massa vatten mest dock. Och ja magen växer så de är ju huvudsaken ;). Här är jag med min 16 veckors mage. Älskade lilla livet.