Oro. ångest.
Vaknade vid 6.30 i morse med oförklarlig värk i vänster sida. (ungefär nedanför revbenen)
Försökte mig på ett toabesök men de blev inte bättre. försökte somna om. det gick inte. ungefär vid 7.30 hörde jag en liten brorsdotter utanför sovrummet så då fick jag lite morgonmys och småpratande i sängen innan det var dags att starta dagen. Ett tag trodde jag smärtan hade avtagit, men så fort jag började röra på mig var de som hugg i sidan. De var ingen skön känsla alla. Mamma sa åt mig att ta alvedon, sagt och gjort. I med alvedon och sen tvinga i sig frukost (smakade inte alls bra idag). Sen vinka hejdå till päronen och försöka tänka på annat.
Känslan i magen är dock kvar och så pass illa att jag bara vill gråta. (vilket jag gjorde när underbara svägerskan M läxade upp mig att ringa vårdguiden och ordinerade mig vila!) Sa hej då till Storebror, Svägerskan och en trött liten gounge. Sen la jag mig på soffan och ringde vårdguiden.
Till saken hör att:
-var på Gröna Lund igår och promenerade konstant i flera timmar
-åkte tekopparna som gjorde att jag fick spänna magen rejält för att inte flyga omkring som en vante
-åt "bara" en näve nachochips med dip, två tomater och en korv. (inte de bästa matintaget kanske, men de var ju i alla fall nånting (så som jag ser det)
Vad så hon på vårdguiden då? Hon trodde inte de var tarmvred men tyckte ändå jag skulle vila idag och inte överanstränga mig. Och om det inte var någe bättre skulle jag ringa senare ikväll.
Det är möjligtvis liiiiiiiite bättre. Men jag tror jag väntar.
Idag har jag fokuserat på vila, ätit vattenmelon och druckit vatten. Fick i mig rester från gårdagen också och allt jag ätit verkar passera fint i magen, har inte känt något obehag med ätandet i alla fall.
Men kan ju ändå inte rå för det där med ångesten. När de kommer till just smärta är de inga problem i sig, men när man inte VET var smärtan kommer ifrån. DET gör mig tokig. Så nu hoppas jag att jag håller ihop den här sista veckan innan semestern drar igång.
Här ventilerar jag om allt. Det goda, det onda och det alldeles underbara!
söndag 30 juni 2013
torsdag 27 juni 2013
migränattack deluxe
Jag vaknade med huvudvärk, tog en tablett och tänkte "tur jag börjar sent" Efter en timme var huvudvärken en migränattack. Fan så jag inte har saknat dessa migräner. Jag har idag legat instängd i ett mörkt, tyst och svalt rum. De har varit min räddning. Mitt huvud känns fortfarande som de "brusar" lite grann. (kommer nog göra de resten av kvällen)
Min sambo håller just i detta nu att skruva ihop vår grill så de kan bli lite grillmiddag ikväll. Själv är jag glad om jag får i mig något. Matintaget har inte varit så bra idag. Har ätit 5 fiskbullar, 1 1/2 knäckemacka, en halv nektarin och druckit 2 glas ramlösa. Med tanke på hur mycket jag varit uppe så är de ändå ganska mycket. Jag har sjukanmält mig i morgon också. Skulle börjat 7.30 (vilket betyder uppgång 6.00) så därför tog jag beslutet att låta huvudet få vila ut ordentligt och inte behöva ställa klockan.
Det är nog lika bra för i morgon kommer dom. De allra bästa. Familjen! Det finns en som jag saknat lite extra mycket som jag äntligen har energi att leka med igen! Hon är ju trots allt en av alla drivkrafterna till varför jag gjort den här operationen!
Min sambo håller just i detta nu att skruva ihop vår grill så de kan bli lite grillmiddag ikväll. Själv är jag glad om jag får i mig något. Matintaget har inte varit så bra idag. Har ätit 5 fiskbullar, 1 1/2 knäckemacka, en halv nektarin och druckit 2 glas ramlösa. Med tanke på hur mycket jag varit uppe så är de ändå ganska mycket. Jag har sjukanmält mig i morgon också. Skulle börjat 7.30 (vilket betyder uppgång 6.00) så därför tog jag beslutet att låta huvudet få vila ut ordentligt och inte behöva ställa klockan.
Det är nog lika bra för i morgon kommer dom. De allra bästa. Familjen! Det finns en som jag saknat lite extra mycket som jag äntligen har energi att leka med igen! Hon är ju trots allt en av alla drivkrafterna till varför jag gjort den här operationen!
Fasters busunge.
måndag 24 juni 2013
100 g kvar till -20 kg
Här kommer en liten lista med alla "officiella" vägningsdagar. (ja de har hänt att jag vägt mig andra dagar, bara för att... )
29/4 Startvikt (Började med flytande kost)
6/5 - 5,4 kg
13/5 - 8,6 kg
20/5 - 10,4 kg
27/5 Operationsdagen - 12.2 kg
3/6 - 15.3 kg
10/6 - 16.6 kg
17/6 - 17.9 kg
24/6 Idag - 19.9 kg
Alltså, sedan jag började med flytande kost har jag TOTALT gått ner 19.9 kg!!!!!
Sedan operation har jag gått ner 7.7 kg (vilket är ca 2 kg i veckan) SKITBRA om ni frågar mig!
29/4 Startvikt (Började med flytande kost)
6/5 - 5,4 kg
13/5 - 8,6 kg
20/5 - 10,4 kg
27/5 Operationsdagen - 12.2 kg
3/6 - 15.3 kg
10/6 - 16.6 kg
17/6 - 17.9 kg
24/6 Idag - 19.9 kg
Alltså, sedan jag började med flytande kost har jag TOTALT gått ner 19.9 kg!!!!!
Sedan operation har jag gått ner 7.7 kg (vilket är ca 2 kg i veckan) SKITBRA om ni frågar mig!
söndag 23 juni 2013
Kläder som INTE krymper i garderoben
Just nu sitter jag i bilen på väg hem efter en helg i Nora med mina föräldrar. Det har varit en lugn helg innehållande midsommarfirande, trav, bad i poolen och lugn och ro, (läst ut en till bok). Idag sitter jag i baksätet eftersom vi idag skjutsar hem en kille vi känner. Älskar att sitta i baksätet, lugn och ro och kan pilla på Ipaden, (annars stör den ju T. När han kör) ja, så de kan va... Nu till mina "vikt"iga tankar.. :)
I mitt fall är det snarare just nu,- oj ett till plagg som inte sitter bra eller, - hoppsan inte visste jag att linnen ska se ut som klänningar.
Vet ni, det är så fruktansvärt roligt att känna att kläderna blir större och större. Det blir som ett praktiskt kvitto. För i spegeln är de svårt att se förändringen varje dag. Efter min 6-veckors koll ska jag börja mäta mig också för att följa utvecklingen i centimeter. Anledningen till att jag vill vänta är för att den sköterskan har mina mått som togs innan jag började på dieten, roligare att utgå från startmåtten.
Något mer jag märkt är mina fötter, dom ha krympt. Här kommer ett exempel, dessa lila skor nedanför är mina absoluta favorittygskor. Jag köpte dessa en varm dag och provade dom barfota. Sen har jag inte kunnat haft strumpor i dessa nån gång utan att få blodstopp. Men nu, går jag barfota så glappar dom trots att sula ligger i. Så strumpor är ett måste. Och ni som känner mig vet hur mycket converse och tyskor jag har. Fast, det är ju inte jättetråkigt att behöva köpa nya skor sen... "Shopaholicen i mig jublar" haha. 
tisdag 18 juni 2013
Att återfå eller återta sin kraft?
Jag tänkte i morse på väg till jobbet att de var härligt att dagens promenad gick 4 minuter fortare än igår (exakt samma promenad som igår). Jag tänkte för mig själv att jag börja återfå mina krafter men sen ändrade jag mig. Jag tänker mer som att jag nu börjar återta mina krafter. Det är ju jag själv som kämpar för varje steg och kilo och dag som går. Så är det bara!
Sen en annan sak. Jag har tänkt mycket på min lillebror idag. Han är inte som andra småbrorsor, han är speciell. Någon mer förklaring än så behövs inte. ;) Men för några år sedan fastnade jag i hans rum och samtalet kretsade kring musik (ganska ofta blev de så, för hans musiksmak är speciell). Men hur som helst en låt som han fått mig att älska från de att jag hörde den första gången får mig alltid att tänka på lillebror. Och just den låter spelas några gånger dagligen i mina lurar på väg till och från hem, jobb, affär.. ja ni fattar. Den känslan som sprider sig i kroppen när jag hör den här låten pumpa i mina hörlurar gör att livet känns lite lättare. Så tack lillebror för den där gången i ditt rum i källaren!!
Egentligen en väldigt otippad låt för mig. Men jag kan inte rå för det. Busta Rhymes när han rappar i den här låten ger mig rysningar och känslan... ja den sitter i länge.
Nu till något annat skoj. Vikten. Vägde mig igår och enligt min viktapp har jag nu tappat 17.9 kg. SJUUUUUUUUUUUUKT nöjd med det resultatet vill jag lova!! Mitt mål nu är att ha tappat 20 kg till 6-veckorskontrollen och det SKA jag klara. Belöningen för min egen del förutom att kroppen krymper och mår bättre är att göra nåt för mig själv, kanske fixa naglar eller ny frisyr (vill gärna bli korthårig igen) eller massage. Något som främjar själen i alla fall.
Nä nu ska jag gå och ta mitt sista mål för dagen. Blir kanske en knäckemacka. Har precis packat upp en kartong med 12 paket knäckebröd från Wasa (en vinst i en tävling) kommer räcka länge för min del med tanke på hur lite jag får i mig. perfekt ju!
Sen en annan sak. Jag har tänkt mycket på min lillebror idag. Han är inte som andra småbrorsor, han är speciell. Någon mer förklaring än så behövs inte. ;) Men för några år sedan fastnade jag i hans rum och samtalet kretsade kring musik (ganska ofta blev de så, för hans musiksmak är speciell). Men hur som helst en låt som han fått mig att älska från de att jag hörde den första gången får mig alltid att tänka på lillebror. Och just den låter spelas några gånger dagligen i mina lurar på väg till och från hem, jobb, affär.. ja ni fattar. Den känslan som sprider sig i kroppen när jag hör den här låten pumpa i mina hörlurar gör att livet känns lite lättare. Så tack lillebror för den där gången i ditt rum i källaren!!
(http://youtu.be/j6SSTMpIRFI)
Tiesto vs. Diplo ft. Busta Rhymes - C´mon (Catch 'em by surprise)
Nu till något annat skoj. Vikten. Vägde mig igår och enligt min viktapp har jag nu tappat 17.9 kg. SJUUUUUUUUUUUUKT nöjd med det resultatet vill jag lova!! Mitt mål nu är att ha tappat 20 kg till 6-veckorskontrollen och det SKA jag klara. Belöningen för min egen del förutom att kroppen krymper och mår bättre är att göra nåt för mig själv, kanske fixa naglar eller ny frisyr (vill gärna bli korthårig igen) eller massage. Något som främjar själen i alla fall.
Nä nu ska jag gå och ta mitt sista mål för dagen. Blir kanske en knäckemacka. Har precis packat upp en kartong med 12 paket knäckebröd från Wasa (en vinst i en tävling) kommer räcka länge för min del med tanke på hur lite jag får i mig. perfekt ju!
söndag 16 juni 2013
Den underbara världen av smoothies!
Snacka om att de är fantastiskt vad man kan variera mellanmål egentligen. Nu i kväll sitter jag och smuttar på en riktigt ny favorit.
1/3 dels banan
7 jordgubbar
ca 1/2 dl kvarg (0.3 % fett)
ca 1/2 dl lättmjölk
Detta underbara räcker till två mellanmål för min del.
Just kvarg är ju så tacksamt att jobba med eftersom den är så proteinrik.
Sen glömde jag berätta om kladdkakan jag gjorde häromdagen. Den blev okej, men jag tror jag hade den i ugnen för länge för den liknade mer en sockerkaka. Men ett bra fikaalternativ till mig i alla fall. Lätt att variera också. Jag bytte ut fettet mot kvarg och sockret mot sötningsmedel. Helt okej. Det som jag blir mest glad över är att det räcker med en pytte pytte liten bit sen är jag nöjd. Jag åt den med färska jordgubbar också. Jag känner inte ens att jag vill ha mer. Det är så bra med den lilla smakbiten. Hoppas den känslan håller i sig!
1/3 dels banan
7 jordgubbar
ca 1/2 dl kvarg (0.3 % fett)
ca 1/2 dl lättmjölk
Detta underbara räcker till två mellanmål för min del.
Just kvarg är ju så tacksamt att jobba med eftersom den är så proteinrik.
Sen glömde jag berätta om kladdkakan jag gjorde häromdagen. Den blev okej, men jag tror jag hade den i ugnen för länge för den liknade mer en sockerkaka. Men ett bra fikaalternativ till mig i alla fall. Lätt att variera också. Jag bytte ut fettet mot kvarg och sockret mot sötningsmedel. Helt okej. Det som jag blir mest glad över är att det räcker med en pytte pytte liten bit sen är jag nöjd. Jag åt den med färska jordgubbar också. Jag känner inte ens att jag vill ha mer. Det är så bra med den lilla smakbiten. Hoppas den känslan håller i sig!
lördag 15 juni 2013
Tröttöga!
Trött i ögat idag. Lite konstigt med tanke på att jag mest sprungit runt och fotograferat, lagat mat, fixat fika och bara pratat med mina föräldrar, min morbror och hans fru. Ja och T givetvis. Värsta grymma hjälpen vi fått idag alltså!! varför då kan man ju fråga sig?
Lite trallvirke (ca 320 meter) och regelvirke ska bli en alldeles ny altan på vår baksida.
Och eftersom jag räknas i kategorin handikappad fortfarande får jag ju inte hjälpa till med så mycket. kroppsligt arbete. Helst av allt vill man ju ta tag i en spade och gräva eller bära upp en regel eller bistå med andra nyttigheter. Men men. Att bära ut vätska och serva med mat är ju dock så viktigt. Är bara inte van vid att ta ett steg tillbaka på det här sättet.
Gårdagens jobb gick fint. Hade ju sovmorgon så de var ju ett stort plus. De roligaste var såklart att träffa alla elever och mina fina kollegor. men alla mellanmålstider gick bra, jag hann prata med nya kocken om mina nya matrutiner eftersom jag från och med måndag får börja äta "vanlig" mat. (äntligen slipper man alla puréer) (även om jag fuskat och bara tuggat som en tok senaste veckan ;)
Nu ska jag gå och socialisera med päronen! Ha en bra kväll!
torsdag 13 juni 2013
En vanlig torsdag?
I morgon ska jag börja jobba. De känns sjukt roligt men samtidigt lite jobbigt. Det blir ju inte som innan operation att jag kommer dit och bara jobbar. De är ju så himla mycket jag måste tänka på nu. Alla nya rutiner som ska in i systemet. Jag är egentligen inte orolig över de "nya" rutinerna på jobbet. Jag tycker bara det ska bli skönt och få börja leva "på riktigt". Det finns ju en gräns över hur roligt det är att gå hemma. (inte roligt alls)
Första veckan är det okej för då mår man ju inte så bra. Men så fort man börjar må bättre är det inte roligt att vara hemma. Hade jag däremot fått lyfta och bära hade jag haft hur mycket som helst att göra och säkerligen tyckte det hade varit skönt att vara hemma. Men istället blev de många timmar på balkongen, i soffan, i sängen, i hammocken läsandes inte bara en bok utan 4 böcker. Jag har vilat min kropp precis enligt rådande rutiner. Och givetvis promenerat så mycket som magen har tillåtit.
Nu till den största utmaningen av dom alla. ATT INTE TA UT MIG PÅ JOBBET! att vara lugn och stilla och inte bära eller lyfta tunga lyft. Skit. de kommer bli skitsvårt. Jag är ju en sån människa som gärna tar för mig och vill hjälpa eller göra saker. Men men. vad är alternativet? att hamna på sjukan igen med brustet blodkärl? (min komplikation från operationen som tar 6-8 veckor att läka)
Idag kom min älskade kollega C och lämnade en sommarpresent samt kramades hejdå eftersom hon går på sommarledighet/föräldraledighet idag. Det kändes skönt att få krama om och önska trevlig sommar ordentligt. Plus att presenten jag fick var helt klart världsbäst! Tack!!
Idag har jag även bakat. Jag prövade att recept med fettfri kladdkaka (otroligt men sant). Jag bytte ut smöret mot kvarg. Vi har ännu inte provsmakat. De blir om en stund lite färska jordgubbar och kladdkaka.
Första veckan är det okej för då mår man ju inte så bra. Men så fort man börjar må bättre är det inte roligt att vara hemma. Hade jag däremot fått lyfta och bära hade jag haft hur mycket som helst att göra och säkerligen tyckte det hade varit skönt att vara hemma. Men istället blev de många timmar på balkongen, i soffan, i sängen, i hammocken läsandes inte bara en bok utan 4 böcker. Jag har vilat min kropp precis enligt rådande rutiner. Och givetvis promenerat så mycket som magen har tillåtit.
Nu till den största utmaningen av dom alla. ATT INTE TA UT MIG PÅ JOBBET! att vara lugn och stilla och inte bära eller lyfta tunga lyft. Skit. de kommer bli skitsvårt. Jag är ju en sån människa som gärna tar för mig och vill hjälpa eller göra saker. Men men. vad är alternativet? att hamna på sjukan igen med brustet blodkärl? (min komplikation från operationen som tar 6-8 veckor att läka)
Idag kom min älskade kollega C och lämnade en sommarpresent samt kramades hejdå eftersom hon går på sommarledighet/föräldraledighet idag. Det kändes skönt att få krama om och önska trevlig sommar ordentligt. Plus att presenten jag fick var helt klart världsbäst! Tack!!
Min favoritkrydda kanel :) och den snyggast boken med min favoritfärg där hon tycker jag ska samla mina nya recept. Det blir perfekt att sätta in alla nya recept jag hittar längs min resa. Så snyggt!
Idag har jag även bakat. Jag prövade att recept med fettfri kladdkaka (otroligt men sant). Jag bytte ut smöret mot kvarg. Vi har ännu inte provsmakat. De blir om en stund lite färska jordgubbar och kladdkaka.
Jag återkommer med recept och resultat (om de är värt att dela med sig av såklart)
Nu ska jag ladda batterierna inför morgondagen! kram på er alla
onsdag 12 juni 2013
Hjärnspöken?
Den här veckan har de florerat många historier i media om människor som gått ner i vikt. Jag tänker dels på biggest looser. (jag själv såg bara finalprogrammen) men också på historier som är i stil med: "Jag gick ner XX kg UTAN operation". Jag blir lite provocerad av sådana människor. De kanske låter lite konstigt. Men jag blir det. Jag kan ju inte rå för hur jag känner.
Jag är GRYMT imponerad av människor som klarar av att gå ner så pass mycket i vikt på egen hand.
De har ju varit min största dröm att klara av just det. Men sanningen är att jag misslyckades så totalt så många gånger att jag har tappat räkningen och de enda som fanns kvar var att söka läkarhjälp. Man kan diskutera i alla oändlighet "att operera eller inte operera" Jag själv har många år varit första motståndare till hjälpmedlet "gastric bypass" för det är precis vad det är. ett hjälpmedel. Det är långt ifrån ett "quick fix".
Så som jag kämpar nu har jag nog aldrig kämpat förut när det gäller min kamp mot vikten. Och tro mig jag har kämpat. Jag minns för några år sedan när jag gick hos en dietist i Märsta när jag simmade 3 ggr i veckan, skrev matdagbok, och promenerade varje dag. Den känslan dietisten gav mig när hon misstrodde mig, och talade om att jag ljugit i hela min bok och att jag minsann aldrig kunnat simma så mkt som jag gjorde. Eftersom vågen inte rörde sig i den riktningen hon ville. Tack vare henne gav jag upp. Hur jag kunnat tillåta mig att ge upp är för mig helt oförståeligt. Jag ger ju inte upp. Jag kämpar ju så långt jag bara kan. Men den gången gav jag upp.
Jag har även för några år sedan fått diestisthjälp här i Salem (efter mycket om och men och gnäll från min sida efter att ha delat mina tankar om kärringen i Märsta fick jag börja om på nytt). Denna gång lyckades jag så jävla bra ända tills vårdcentralen skar ner på mina timmar och jag inte fick fortsätta. Då blev de mer ett "hoppsan, glömde visst......... "
Jag har gjort många fler försök till viktnedgång, och som sagt har lyckats väldigt bra ända tills........
Jag är GRYMT imponerad av människor som klarar av att gå ner så pass mycket i vikt på egen hand.
De har ju varit min största dröm att klara av just det. Men sanningen är att jag misslyckades så totalt så många gånger att jag har tappat räkningen och de enda som fanns kvar var att söka läkarhjälp. Man kan diskutera i alla oändlighet "att operera eller inte operera" Jag själv har många år varit första motståndare till hjälpmedlet "gastric bypass" för det är precis vad det är. ett hjälpmedel. Det är långt ifrån ett "quick fix".
Så som jag kämpar nu har jag nog aldrig kämpat förut när det gäller min kamp mot vikten. Och tro mig jag har kämpat. Jag minns för några år sedan när jag gick hos en dietist i Märsta när jag simmade 3 ggr i veckan, skrev matdagbok, och promenerade varje dag. Den känslan dietisten gav mig när hon misstrodde mig, och talade om att jag ljugit i hela min bok och att jag minsann aldrig kunnat simma så mkt som jag gjorde. Eftersom vågen inte rörde sig i den riktningen hon ville. Tack vare henne gav jag upp. Hur jag kunnat tillåta mig att ge upp är för mig helt oförståeligt. Jag ger ju inte upp. Jag kämpar ju så långt jag bara kan. Men den gången gav jag upp.
Jag har även för några år sedan fått diestisthjälp här i Salem (efter mycket om och men och gnäll från min sida efter att ha delat mina tankar om kärringen i Märsta fick jag börja om på nytt). Denna gång lyckades jag så jävla bra ända tills vårdcentralen skar ner på mina timmar och jag inte fick fortsätta. Då blev de mer ett "hoppsan, glömde visst......... "
Jag har gjort många fler försök till viktnedgång, och som sagt har lyckats väldigt bra ända tills........
- astman satte stopp för fysiskt aktivitet
- min lungkapacitet försämrades och simningen blev ett minne blott
- kalla vintrar (utegångsförbud (typ))
- Pollen på våren (mediciner som gjorde mig trött och orörlig)
- stukad fot som återkommer lite då och då.
Jag har gråtit så många gånger över mina misslyckanden. Men när läkaren gav mig klartecken att börja simma kände jag att nu ska jag ner i vikt och stanna där. Därför är jag lycklig lottat som fått den här chansen. Att få chansen att förlänga mitt liv. Att få chansen att snart få uppfylla min dröm om att bilda familj. Att få känna hur min lungor redan blivit bättre. Att slippa pollenstressen (nästan ofattbart, men sant). Att få visa världen men FRAMFÖRALLT för mig själv att jag KOMMER att lyckas!
måndag 10 juni 2013
Aggraffer borttagna!
Väldigt skönt att stämplarna är borttagna nu. Det betyder att den här damen kan börja sova på mage igen. YES! Som jag har längtat!
Första bilden visar tre av mina fem "hål" två dagar efter operationen
Andra bilden är en närbild på hur stämplarna såg ut
Tredje bilden är från idag, de minsta såret under bh.n, där bara två stämplar satt
söndag 9 juni 2013
planering/utvärdering/reflektion
I mitt yrke handlar det hela tiden om att planera sin verksamhet. Jag har inga problem med detta, jag planerar ofta väldigt effektivt när jag har planering. Så att behöva planera sin mat HELA tiden trodde jag skulle bli rena barnleken. ha! Där fick jag så jag teg.
Vi åkte till Nora i onsdags, ungefär 2 timmars körtid, jag hade förberett bilfärden med frukt i form av puré. Allt frid och fröjd än så länge. Torsdag hade jag VLCD, och ännu mer frukt. Åt nästan samma mat som de andra och hemma hos lillebror blev de grillkväll och jag fick någon sorts dumpning som ledde till extrem trötthet!
Sen kom fredag. Studentfirande. Hade med mig frukt (ovanligt va?) och VLCD för att kunna häva i mig vid rätt tillfälle. Innan utspringet var de dags för mellanmål mitt i allt hälsande på min och min kusins familj och vänner. Det gick okej. Det svåraste var att inte äta för fort bland alla härliga studenter och allt som pågick runt omkring.
Jag själv älskar ju sådana stunder och bara väntade på att få möta min vackra kusin. Sen kom väntandet på att studentflaket skulle köra runt hela Örebro. Vi satt i lokalen och väntade på att få börja äta. Min mage väntade för länge. De där med att inte känna hunger har sin nackdelar ibland. Jag hade ju kunnat ta min VLCD under väntetiden, men ja glömde bort det mitt uppe i allt pratande med alla fina människor.
Lördag gick fint. Åt god mat och skötte mellanmålen.
De jobbigaste har egentligen inte varit maten. Det har varit att inte kunna vara mig själv med min älskade lilla brorsdotter. Det är så svårt att förklara för en två och ett halvt åring varför faster inte kan krypa på gräset eller lyfta och busa som jag brukar. Men nästa gång. Då ska vi minsann bada pool hemma hos mamma!
Så min reflektion av min utvärdering. Planera bättre. Lära känna min kropp ännu bättre. Puh!
För övrigt så vill jag bara tala om att min mamma är världsbäst. Som jag nämnt tidigare så var ju mina föräldrar i Turkiet under tiden jag opererades. Och min fina mamma köpte hem snyggaste väskorna! Så nöjd. Min träningsväska börjar ge med sig, men nu har jag en ny!
Vi åkte till Nora i onsdags, ungefär 2 timmars körtid, jag hade förberett bilfärden med frukt i form av puré. Allt frid och fröjd än så länge. Torsdag hade jag VLCD, och ännu mer frukt. Åt nästan samma mat som de andra och hemma hos lillebror blev de grillkväll och jag fick någon sorts dumpning som ledde till extrem trötthet!
Sen kom fredag. Studentfirande. Hade med mig frukt (ovanligt va?) och VLCD för att kunna häva i mig vid rätt tillfälle. Innan utspringet var de dags för mellanmål mitt i allt hälsande på min och min kusins familj och vänner. Det gick okej. Det svåraste var att inte äta för fort bland alla härliga studenter och allt som pågick runt omkring.
Jag själv älskar ju sådana stunder och bara väntade på att få möta min vackra kusin. Sen kom väntandet på att studentflaket skulle köra runt hela Örebro. Vi satt i lokalen och väntade på att få börja äta. Min mage väntade för länge. De där med att inte känna hunger har sin nackdelar ibland. Jag hade ju kunnat ta min VLCD under väntetiden, men ja glömde bort det mitt uppe i allt pratande med alla fina människor.
Lördag gick fint. Åt god mat och skötte mellanmålen.
De jobbigaste har egentligen inte varit maten. Det har varit att inte kunna vara mig själv med min älskade lilla brorsdotter. Det är så svårt att förklara för en två och ett halvt åring varför faster inte kan krypa på gräset eller lyfta och busa som jag brukar. Men nästa gång. Då ska vi minsann bada pool hemma hos mamma!
Så min reflektion av min utvärdering. Planera bättre. Lära känna min kropp ännu bättre. Puh!
För övrigt så vill jag bara tala om att min mamma är världsbäst. Som jag nämnt tidigare så var ju mina föräldrar i Turkiet under tiden jag opererades. Och min fina mamma köpte hem snyggaste väskorna! Så nöjd. Min träningsväska börjar ge med sig, men nu har jag en ny!
 |
| Fruktsmoothie (puré) |
Ny träningsväska!!
eller kanske den blir nya träningsväskan?!
fredag 7 juni 2013
Slippa en ångest!!
Ni kan inte ana hur skönt de är att slippa ett litet helvete vid namn innohep. Blodförtunnande spruta (för att minska risken att få blodpropp). Jag ligger i soffan nu och känner hur sista stickets smärta börjar dala bort!
Jag har avskytt varje minut av denna spruta. Inte bara för att jag behövt ställa klockan så att jag tagit sprutan samma tid i tio dagar. Utan för att den också ger blåmärken stora som planeten Merkurius och ger smärta som kan liknas med ett ilsket getingstick.
I februari när jag var på infomötet och just sprutfrågan togs upp då blev jag lite stressad inombords och började tänka att T skulle få ge den, men han i princip vägrade så den idén orkade jag inte ens fullfölja. På sjukhuset dagen efter operation kom sköterskan in med en spruta och talade om hur jag skulle göra och tänka. Då gjorde jag de bara utan att skaka och utan att tveka. Men då hade jag ju henne bredvid mig. Dagen efter var jag inte lika modig. Då fanns ingen sköterska som gav beröm för att jag var duktig.
Så nu säger jag till mig själv!
Fy fan vad grym du är Lena, du förtjänar en medalj för varje spruta!
Så då var de gjort! ;)
Idag är blåmärken "bara" så här stort!
torsdag 6 juni 2013
Att inte vara hemma..
har både sina fördelar och nackdelar.
Igår (onsdag) pallrade jag mig till mitt jobb för att fira skolavslutning på kvällen med min lilla klass. Jag fick krama om mina kollegor och elever så till den grad att jag var helt slut i bilresan hem till mina föräldrar. (ca 2 timmars körtid). Det var verkligen ett test som hette duga. Att hålla sig rörlig och samtidigt hålla koll på mattider. Och samtidigt berätta sin historia för många oroliga/nyfikna föräldrar och barn. Jag hade en fantastisk kväll. Är väldigt glad att jag orkade ta mig dig.
Idag tror jag att jag fick nån sorts lättare dumpning.(min första i så fall) Efter en grillmiddag hemma hos lillebror med mycket god mat så fick jag i mig korv och potatis och liten bit av en hamburgare. Efteråt blev jag sååååååå trött. I bilresan tillbaka till päronen ville jag blunda och när jag kom fram la jag mig på altan i en baden baden och bara försökte slappna av. Jag mådde inte dåligt i övrigt utan blev bara sååååå trött. Jag orkar inte analysera över VAD som gjorde mig så trött men hur som helst. Nu känner jag mig pigg igen,
Imorgon kommer nästa utmaning. Vi ska på studentfirande. (älskade lilla kusin) Lite orolig över mattiderna hur jag ska få det att gå ihop, men vad sjutton skulle de bli nån timme hit eller dit så får de väl bli det.
Jag ska se till att få med mig sådant som jag vet att magen klarar av. Sen får jag hoppas på det bästa!
Hoppas ni alla haft en trevlig nationaldag, det har i alla fall jag! Kram på er alla.
Igår (onsdag) pallrade jag mig till mitt jobb för att fira skolavslutning på kvällen med min lilla klass. Jag fick krama om mina kollegor och elever så till den grad att jag var helt slut i bilresan hem till mina föräldrar. (ca 2 timmars körtid). Det var verkligen ett test som hette duga. Att hålla sig rörlig och samtidigt hålla koll på mattider. Och samtidigt berätta sin historia för många oroliga/nyfikna föräldrar och barn. Jag hade en fantastisk kväll. Är väldigt glad att jag orkade ta mig dig.
Idag tror jag att jag fick nån sorts lättare dumpning.(min första i så fall) Efter en grillmiddag hemma hos lillebror med mycket god mat så fick jag i mig korv och potatis och liten bit av en hamburgare. Efteråt blev jag sååååååå trött. I bilresan tillbaka till päronen ville jag blunda och när jag kom fram la jag mig på altan i en baden baden och bara försökte slappna av. Jag mådde inte dåligt i övrigt utan blev bara sååååå trött. Jag orkar inte analysera över VAD som gjorde mig så trött men hur som helst. Nu känner jag mig pigg igen,
Imorgon kommer nästa utmaning. Vi ska på studentfirande. (älskade lilla kusin) Lite orolig över mattiderna hur jag ska få det att gå ihop, men vad sjutton skulle de bli nån timme hit eller dit så får de väl bli det.
Jag ska se till att få med mig sådant som jag vet att magen klarar av. Sen får jag hoppas på det bästa!
Hoppas ni alla haft en trevlig nationaldag, det har i alla fall jag! Kram på er alla.
onsdag 5 juni 2013
Så här i studenttider..
Kunde inte låta bli att öppna fotoalbumet idag. Jag ÄLSKAR foton. även om jag inte gillar hur jag ser ut är det på något sätt viktigt för mig att dokumentera stora viktiga händelser.
För 10 år sedan (!!!!!!) tog jag studenten efter 3 års slit. Jag gick ut gymnasiet med sjukt bra betyg. Det blev ganska dyrt för min stackars mamma som lovade mig och mina två bröder pengar för varje VG och MVG. Hon gjorde detta för att sporra mina bröder mest (tror jag) Jag hade fått samma fina betyg även utan "pengasporre". Men min mamma är rättvist som få. Och hon fick dessutom dela upp betalningen till två tillfällen istället för en (om ja inte minns helt fel). Så min sommarpeng var definitivt räddad den sommaren ;)
I alla fall. Jag minns slitet med att hitta studentkläder. Klänningar, kjolar, linnen byxor. Fy sjutton vad lättare det hade varit att ta students idag när jag vet vilket utbud det finns för "storvuxna" tjejer. Men för tio år sedan var de ganska svårt att hitta något som passade ens personlighet. Min klädsel slutade med svarta linnebyxor, ett rosa linne (HUR tänkte jag där, jag gillade ju inte ens rosa), och en vit tröja med långa ärmar. Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var med min mage. Och alla foton som är tagna med andra bredvid mig så håller jag antingen i min studentskylt eller är tacksam för miljonhavet av blommorna runt halsen. Balkänningen fick jag låna av en granne som är några år äldre än mig, utan hennes klänning vet jag inte hur jag ens skulle kommit iväg på bal. Den räddade mig verkligen.
Varje år vid den här tidpunkten när alla studenter sätter igång så åker jag tillbaka i tiden och minns så väl den där känslan i magen. Det gör att jag nästan gråter lyckotårar bara av att tänka på det.
Så här såg jag ut för tio år sedan. blond?! Piercing(hihi) och ja tjock. Men jag var ändock väldigt lycklig!
För 10 år sedan (!!!!!!) tog jag studenten efter 3 års slit. Jag gick ut gymnasiet med sjukt bra betyg. Det blev ganska dyrt för min stackars mamma som lovade mig och mina två bröder pengar för varje VG och MVG. Hon gjorde detta för att sporra mina bröder mest (tror jag) Jag hade fått samma fina betyg även utan "pengasporre". Men min mamma är rättvist som få. Och hon fick dessutom dela upp betalningen till två tillfällen istället för en (om ja inte minns helt fel). Så min sommarpeng var definitivt räddad den sommaren ;)
I alla fall. Jag minns slitet med att hitta studentkläder. Klänningar, kjolar, linnen byxor. Fy sjutton vad lättare det hade varit att ta students idag när jag vet vilket utbud det finns för "storvuxna" tjejer. Men för tio år sedan var de ganska svårt att hitta något som passade ens personlighet. Min klädsel slutade med svarta linnebyxor, ett rosa linne (HUR tänkte jag där, jag gillade ju inte ens rosa), och en vit tröja med långa ärmar. Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var med min mage. Och alla foton som är tagna med andra bredvid mig så håller jag antingen i min studentskylt eller är tacksam för miljonhavet av blommorna runt halsen. Balkänningen fick jag låna av en granne som är några år äldre än mig, utan hennes klänning vet jag inte hur jag ens skulle kommit iväg på bal. Den räddade mig verkligen.
Varje år vid den här tidpunkten när alla studenter sätter igång så åker jag tillbaka i tiden och minns så väl den där känslan i magen. Det gör att jag nästan gråter lyckotårar bara av att tänka på det.
Så här såg jag ut för tio år sedan. blond?! Piercing(hihi) och ja tjock. Men jag var ändock väldigt lycklig!
tisdag 4 juni 2013
Vägningen
Jag vägde mig i morse. Jag var tvungen att ställa mig på vågen två gånger för de kändes nästan lite för bra för att vara sant. Sedan 29/4 har jag gått ner 15.3 kg.
Jag knåpade ihop en bild bara för att visa för mig själv skillnaden. Bilden från 2012 tog förra våren. Och den från 2013 togs idag.
På fem veckor har jag alltså gått ner ÖVER 15 kg. Det är i snitt 3 kg i veckan. Sjukt egentligen. Men helt fantastiskt bra om ni frågar mig.
att sluta ta saker för givet
Det har nu gått 8 dagar sen operationen, och det finns ju lite riktlinjer som jag ska förhålla mig till de närmsta veckorna, bland annat att inte göra några tunga lyft. Men vad som räknas som tungt lyft är lite diffust för mig att förstå. Ja menar min styrka kanske tillåter mer än magen, om ni förstår vad jag menar?!
Hur som helst, den här veckan som varit har inte direkt varit svårt att låta bli att lyfta och kånka eftersom den helt enkelt satt stop för minsta lilla naturliga rörelse.
Något som stört mig den här veckan är bland annat hur något som man alltid annars tar för givet nu varit så pass svårt. några exempel är bland annat:
Hur som helst, den här veckan som varit har inte direkt varit svårt att låta bli att lyfta och kånka eftersom den helt enkelt satt stop för minsta lilla naturliga rörelse.
Något som stört mig den här veckan är bland annat hur något som man alltid annars tar för givet nu varit så pass svårt. några exempel är bland annat:
- kliva i och ur bilen
- kliva i och ur sängen
- kliva i och ur soffan
- sitta på toaletten som en "normal" människa
- plocka upp tvätt från golvet
- Nå favoritglaset i köksskåpet
- Tömma diskmaskinen
- Lyfta stekpannan (den i gjutjärn, min favorit såklart)
- Ta på sig strumpor
- osv. osv. osv.... Ja, jag tror ni har hajat!
Hur har jag då löst alla dessa saker? Jo, de går bara vääääääääldigt långsamt, och efter 16.30 ropar jag på T som kommer till undsättning. Men det är så frustrerande när man är van att vara så självständig.
Jag undrar hur andra gastric opererade som inte råkat ut för komplikationer hade det sin första vecka egentligen. Var deras mage lika uppblåst och stum som min har varit?
Nu ska jag dock nämna att de börjar gå framåt, jag börjar känna mig mer rörlig både när jag sover och när jag är vaken. Jag vågar lite mer nu. (men fortfarande inga tunga lyft dock!)
Och vet ni mer. Jag började min puréfas idag. UNDERBART kan jag lova. Knäckemacka med smör och leverpastej! Alltså vilken dröm, det smakade godare än något jag ätit på länge. Sen att det inte ser så aptitligt ut de får man helt enkelt leva med ett tag, Jag funderar på att knåpa ihop en hemmagjord fiskgratäng idag. Åh, det är så roligt att äntligen få börja laga mat på riktigt!
söndag 2 juni 2013
En riktigt skön söndag
Här sitter jag med en tallrik yoghurt, utan tillsatt socker och med smak av jordgubb/citron.
helt okej faktiskt, får se om lilla magen tycker lika. Än så länge har allting jag prövat fungerat väl. Jag har ju än så länge bara hört talas om "dumpningar" som gastric opererade får efter att ha ätit fel eller för mycket. Gårdagens intag av vätska blev ju succé jämfört med tidigare i veckan, Idag känner jag mig faktiskt lika nöjd. Dessutom har jag varit riktigt duktig med vatten mellan alla mål. De har verkligen behövts idag efter den starka solen och påtagliga värmen.
Nu sitter jag framför dumburken och tittar på T när han spelar speldemon på ps3. En rätt lugn och skön avslutning på dagen.
Idag har jag slutat med en av dagens alla smärtstillande. (tänker att jag nog kan börja trappa ner,dumt att ta om ja inte behöver, men nattmedicinen håller jag nog kvar i någon/några dagar till)
Annars har jag idag vågat mig ut på en runda med hunden och T. Åkt till stormarknaden och handlat inför veckan. Med lyckat resultat. Men nu när vi kom hem kom tröttheten intågandes. Tur att jag spenderat nästan hela dagen på balkongen under markisen med min bok och min vätska. Om vädret tillåter är de nog så mina dagar kommer se ut här närmaste veckan i alla fall.
På onsdag ser jag fram emot att åka till mitt jobb (sommaravslutning), Jag hoppas både mitt psyke och min kropp ska kunna hantera det. Men jag har i alla fall förberett maten inför den kvällen. Och provat en finklänning som jag trivs i med min lite svullna mage. Sen lite längre fram när jag är lite modigare tänkte jag visa en bild på mina 5 ärr över magen. Men som sagt än så länge är det bara på planeringsstadiet!
Hörni! Hoppas ni alla får en fantastiskt vecka som kommer, jag vet redan att jag kommer gråta och skratta flera dagar i och med alla avslutningar och studenter! (blir alltid lite extra känslosam då)
helt okej faktiskt, får se om lilla magen tycker lika. Än så länge har allting jag prövat fungerat väl. Jag har ju än så länge bara hört talas om "dumpningar" som gastric opererade får efter att ha ätit fel eller för mycket. Gårdagens intag av vätska blev ju succé jämfört med tidigare i veckan, Idag känner jag mig faktiskt lika nöjd. Dessutom har jag varit riktigt duktig med vatten mellan alla mål. De har verkligen behövts idag efter den starka solen och påtagliga värmen.
Nu sitter jag framför dumburken och tittar på T när han spelar speldemon på ps3. En rätt lugn och skön avslutning på dagen.
Idag har jag slutat med en av dagens alla smärtstillande. (tänker att jag nog kan börja trappa ner,dumt att ta om ja inte behöver, men nattmedicinen håller jag nog kvar i någon/några dagar till)
Annars har jag idag vågat mig ut på en runda med hunden och T. Åkt till stormarknaden och handlat inför veckan. Med lyckat resultat. Men nu när vi kom hem kom tröttheten intågandes. Tur att jag spenderat nästan hela dagen på balkongen under markisen med min bok och min vätska. Om vädret tillåter är de nog så mina dagar kommer se ut här närmaste veckan i alla fall.
På onsdag ser jag fram emot att åka till mitt jobb (sommaravslutning), Jag hoppas både mitt psyke och min kropp ska kunna hantera det. Men jag har i alla fall förberett maten inför den kvällen. Och provat en finklänning som jag trivs i med min lite svullna mage. Sen lite längre fram när jag är lite modigare tänkte jag visa en bild på mina 5 ärr över magen. Men som sagt än så länge är det bara på planeringsstadiet!
Hörni! Hoppas ni alla får en fantastiskt vecka som kommer, jag vet redan att jag kommer gråta och skratta flera dagar i och med alla avslutningar och studenter! (blir alltid lite extra känslosam då)
lördag 1 juni 2013
Framsteg
Jag har ännu inte ställt mig på vågen eftersom jag fortfarande känner mig väldigt svullen om magen. Känner heller ingen stress för det eftersom jag fortfarande läker och kämpar med att återkomma till vardagen. Men däremot har jag ju glömt säga hur mycket jag faktiskt gick ner innan operationen. Vågen stannade på -12.2 kg enligt min våg här hemma, men efter att ha räknat enligt sjukhusvågen så handlar de om - 13.4 kg.
Men jag kör ändå på hemmavågen eftersom de är den jag kommer följa nästkommande veckor.
Idag har jag försökt vara extra mycket noga med intaget av vätska. så här har dagen sett ut hittills.
(alla tider är ca tider) ska fortfarande få i mig ett varmt mål till och ett kvällsmål i samband med nattmedicinen. Sen sippar jag även vanligt vatten mellan alla mål.
8.00 1 dl filmjölk med fruktpuré
10.30 1 dl mjölk med kanel
12.45 1 dl Vattenmelondryck (hemgjord)
13.45 1 dl Vattenmelondryck
15.15 1.25 dl VLCD chokladdryck
17.00 1.25 dl varm soppa
19.15 1 dl VLCD chokladdryck
(planerar att äta en till portion soppa ca 20.30 och sen lite mjölk vid 22.30)
Om jag lyckas med det så kan jag säga att jag är mer än nöjd med dagens intag av vätska. Det känns äntligen som att de börjar släppa, visst det är fortfarande bara 1 dl åt gången (de förväntas att jag ska få i mig 2 dl) men de går inte, magen skriker STOPP och inte en enda sked går i magen.
Den varma soppan var idag en ny soppa. Jag köpte lite barnmatsburkar (6 mån) i förrgår och och idag blandade jag Biff stroganoff till en god soppa.
så här gjorde jag:
hela burken barnmat
1 dl mjölk
1 dl vatten
salt
peppar
grillkrydda
Blanda allt med mixer och häll upp i tallrik, värm på i mikron.
Krydda mer efter behag. Av de 2 dl jag hällde upp fick jag i mig 1.25 dl på 30 minuter. Så jag är faktiskt riktigt nöjd med det resultatet.
Idag har jag även varit på min första utflykt (längre än 30 minuter) sen operationen. Vi åkte iväg till ett kafé (jag hade förberett melondrycken till detta tillfälle för att vara på säkra sidan att jag fick i mig vätska) sen var vi iväg till en stor leksaksbutik och handlade. Det gick riktigt bra. Nöjd över dagen eskapader. Hoppas verkligen morgondagen blir lika bra.
Men jag kör ändå på hemmavågen eftersom de är den jag kommer följa nästkommande veckor.
Idag har jag försökt vara extra mycket noga med intaget av vätska. så här har dagen sett ut hittills.
(alla tider är ca tider) ska fortfarande få i mig ett varmt mål till och ett kvällsmål i samband med nattmedicinen. Sen sippar jag även vanligt vatten mellan alla mål.
8.00 1 dl filmjölk med fruktpuré
10.30 1 dl mjölk med kanel
12.45 1 dl Vattenmelondryck (hemgjord)
13.45 1 dl Vattenmelondryck
15.15 1.25 dl VLCD chokladdryck
17.00 1.25 dl varm soppa
19.15 1 dl VLCD chokladdryck
(planerar att äta en till portion soppa ca 20.30 och sen lite mjölk vid 22.30)
Om jag lyckas med det så kan jag säga att jag är mer än nöjd med dagens intag av vätska. Det känns äntligen som att de börjar släppa, visst det är fortfarande bara 1 dl åt gången (de förväntas att jag ska få i mig 2 dl) men de går inte, magen skriker STOPP och inte en enda sked går i magen.
Den varma soppan var idag en ny soppa. Jag köpte lite barnmatsburkar (6 mån) i förrgår och och idag blandade jag Biff stroganoff till en god soppa.
så här gjorde jag:
hela burken barnmat
1 dl mjölk
1 dl vatten
salt
peppar
grillkrydda
Blanda allt med mixer och häll upp i tallrik, värm på i mikron.
Krydda mer efter behag. Av de 2 dl jag hällde upp fick jag i mig 1.25 dl på 30 minuter. Så jag är faktiskt riktigt nöjd med det resultatet.
Idag har jag även varit på min första utflykt (längre än 30 minuter) sen operationen. Vi åkte iväg till ett kafé (jag hade förberett melondrycken till detta tillfälle för att vara på säkra sidan att jag fick i mig vätska) sen var vi iväg till en stor leksaksbutik och handlade. Det gick riktigt bra. Nöjd över dagen eskapader. Hoppas verkligen morgondagen blir lika bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)