Jag har avskytt varje minut av denna spruta. Inte bara för att jag behövt ställa klockan så att jag tagit sprutan samma tid i tio dagar. Utan för att den också ger blåmärken stora som planeten Merkurius och ger smärta som kan liknas med ett ilsket getingstick.
I februari när jag var på infomötet och just sprutfrågan togs upp då blev jag lite stressad inombords och började tänka att T skulle få ge den, men han i princip vägrade så den idén orkade jag inte ens fullfölja. På sjukhuset dagen efter operation kom sköterskan in med en spruta och talade om hur jag skulle göra och tänka. Då gjorde jag de bara utan att skaka och utan att tveka. Men då hade jag ju henne bredvid mig. Dagen efter var jag inte lika modig. Då fanns ingen sköterska som gav beröm för att jag var duktig.
Så nu säger jag till mig själv!
Fy fan vad grym du är Lena, du förtjänar en medalj för varje spruta!
Så då var de gjort! ;)
Idag är blåmärken "bara" så här stort!
Bra där Lena. Kvinnor kan vet du väl!
SvaraRaderaSjälvklart! man måste bara ge sig fan på att de ska fungera! ;)
SvaraRadera