Idag av alla dagar.

Mår inte toppen idag. Känner mig så trött och öm i kroppen. Foglossningarna är inte min bästa vän idag alls. Känns dessutom som det varierande vädret från kallt till milt gör kroppen i total obalans.
Det kan ju i och för sig också hänga ihop med den bristande sömnen inatt.

Jag har funderat så mycket inatt på allt mellan himmel och jord. Och mellan de små stunder av sömn drömt så konstiga saker.  Vet ni vilket djur det känns som bebis i magen är likt för tillfället? Kanske låter helt sjukt men en liten vildsvinsunge. Känner kanske inte så mycket sparkar från bebis för tillfället men däremot ett himlans bökande runt om i hela magen. Det bökas, buffas och vrids och hela magen vibrerar. Det ser väldigt roligt ut när man åskådar detta lilla spektakel, speciellt sent på kvällarna och nätterna.

Idag ska jag jobba. Min sista dag innan jag går på föräldraledighet. Hur sjukt är inte det? känns riktigt skumt att jag inte ska jobba något mer på väldigt länge. Även om det just idag känns väldigt skönt eftersom jag har väldigt ont och hellre skulle ligga i min puff och kolla på tv. typ.

Igår var vi iväg till barnmorskan och kollade läget med mig och bebis. Allt såg bra ut. Magen hade växt på sig rejält de senaste 2 veckorna. Och efter att ha stått still på vågen i 8 veckor hade även den ökat. Så nu verkar min egen vikt stå still medens bebis växt till sig rejält. Huvudet har även fixerat sig i bäckengången. Och många gånger om dagen känner jag som små stick i nedre regionerna. Inte obehagligt eller så men obekant. Men det är klart när bebisens huvud stöter nedåt så känns det.

Nä, nu ska jag försöka rycka upp mig med hjälp av lite sen frukost innan jag gör mig ordning för årets sista arbetsdag. Kram på er alla.

Stanna upp och andas en stund!

Är ni mitt uppe i julstök och julstress? Här är det lugna gatan. Vi ska snart iväg och lämna lite klappar, sen får vi besök med lite glögg och julfika på schemat innan vi ska iväg på ett lugnt julfirande. Även fast dagen är fullt tecknad så känns det inte stressigt. Allting är färdig och alla klappar är inslagna. Trots lite sämre sömn än vad jag önskat känner jag mig ändå lugn och tillfreds med livet.

Hunden och jag startade morgonen vid 5.30 imorse och mumsade på korvmackor och kollade på tv. En mysig morgon med julgranen tänd och ljusen brinnande. Och det mysigaste av allt, en sparkande och väldigt vaken bebis i magen.

Hoppas ni får en fantastisk julhelg med god mat, godis och massa mys med era vänner och familjemedlemmar. God Jul!

"The end of an era"

Det är många "sista gången" grejer som händer just nu. Jag minns mycket väl den här känslan. Jag hade precis samma innan min gastric bypass förra året. Men nu känns det lite mer definitivt på ett sätt som kanske är lite svårt att förklara. Men ingenting kommer ju bli sig likt igen och det känns förbaskat skönt.

Igår hade jag en sån där dag med avslut. Lämnade tillbaka iPaden på jobbet, tömt mitt skåp i arbetsrummet och tagit hem allting. Det blev "bara" sju stora kassar och lite till att sortera och gå igenom. Något som känns ganska skönt dock är att det är något jag kan göra här hemma i lugn och ro. Men vad grejer jag samlat på mig på nästan 6 år. (så länge jag jobbat på mitt nuvarande jobb) Nu är det bara arbetskläder och nycklar kvar som ska ordnas, men det får bli de absolut sista jag gör innan jag går hem den 30/12.

Efter idag har jag två ynka arbetsdagar kvar innan jag officiellt går på föräldraledighet. Det känns både skönt och vemodigt på samma gång. Och ja, det här med att säga hejdå, tror jag skippar sminket på fredagens julavslutning för de här hormonerna som rejvar loss hjälper ju inte direkt att hålla känslorna under kontroll. Jag är beredd på gråtfest om vi säger så. :)

Bara lilla jag med lilla magen. Bild från min 30-års dag den 4/12. 

Jag, jag har lämnat 20-talet. ;) 

För övrigt så visade det sig att mitt blodsocker var stabilt och ingen glukosbelastning behövs göras. Och dessutom hade bebismagen växt 2 cm på en vecka. Mycket bra. Men min vikt däremot har ju stått still sedan flera veckor tillbaka. Vilket betyder att denna blivande mamma fortfarande går ner i vikt men lilla bebis ökar. Så det är ju positivt. 

Jag har dessutom börjat sova lite bättre på nätterna nu, vilket gör under för humöret. Trots onda foglossningar och stunder då jag måste väcka min stackars sambo för att ländryggen låst sig. (måste ha hjälp upp ur sängen då) På tal om det, idag har jag date med massören. Troligtvis den sista innan årsskiftet i alla fall. Sen ska jag bara påminna lilla mamma att jag vill låna hennes tensapparat, den får extraknäcka som smärtlindrande fram till förlossning. 

Hoppas ni får en fin dag!

Jag är inte som andra jag.

Besök nr 347 hos barnmorskan idag (känns de som, har ju sprungit där var och varannan dag har de känts som) 

Idag var sambon med också. Han är ju sjukskriven så då behöver jag inte gå själv, vilket passar mig bra för jag är glad om jag slipper den jobbiga nedförsbacken och uppförsbacken hem igen. 

Mitt blodtryck och järnvärde var helt okej. Men mitt blodsocker var för högt för att vara "okej" så nu ska jag de nästkommande dagarna kolla sockret extra noga för att se att de inte är nåt galet på gång. Visst att vi har diabetes i släkten men barnmorskan var väldigt fundersam över att just jag jade högt värde. Har tydligen aldrig hänt att en gastric opererad visat högt blodsocker innan. 

 

Ja sen att mina händer var kalla, det är högst ovanligt så här långt in i en graviditet. Men åter igen det beror nog på mina 60 kilon som jag tappat precis innan graviditeten. Jag tappade ju faktiskt vikt fortfarande det första veckorna. Och dessutom gör ja nog de fortfarande för vikten står still men bebis växer. 

Även om bebis bara växt 1 cm senaste 3 veckorna så hade det sina orsaker. 

Bebis har nämligen börjat fixera sig i rätt position. De förklarar ju varför mina revben sluppit sparkar de senast dagarna. Och varför magen ser större ut även fast de mest handlar om att bebis flyttat på sig.  

Så min blodsockermätare som ska användas flitigt 4 gånger om dagen med start imorgon innan frukost! Inga problem med att stick i fingret. Är ju van vid det vid det här laget kan man ju säga. :) 

 

Annars så har jag ju gått ner ännu mer i arbetstid. Arbetar bara 25% nu. Så 10 timmar i veckan fram till årsskiftet.

För från och med 1 januari kommer jag gå hemma och vänta på den stora dagen då vi blir en extra familjemedlem. 

Vad hände?

Vaknar i chock. Låt mig förklara. 

Har legat förkyld och hostig hela veckan. Hostan är som vanligt värst på nätterna och en sak som kan vara bra att veta när man är gravid är att man är inte längre boss över sin egen kissblåsa. Vid varje hostattack har jag på bästa (läs krångliga) sätt tagit mig till toaletten för att förhindra eventuella olyckor i sängen. 

Ett tag var jag så slut och hade så ont av foglossningarna och jag seriöst funderade på att slappna av. Ja de är sån man blir till slut. Gjorde dock aldrig det utan trotsade smärtan och tog mig upp. 

Så som ni förstår har sömnen varit värre än vanligt, MEN förstå min förvåning denna morgon. Sist jag var uppe inatt var  vid 2.30. Sen somnade jag och vaknade 8.45. Förstår ni hur många timmar de är?!? Jag var tvungen att kolla klockan tre-fyra gånger innan jag faktiskt förstod att både hostan och bebis hade låtit mig sova så många timmar i streck. 

Nu däremot är de liv i luckan igen. Inatt drömde jag om bebis också. Första drömmen där jag faktiskt drömmer om bebis som i en traditonell familjesituation utan en massa knas. 

Idag ska jag baka chokladbollar. Eller kanske knasbollar. Får se vad jag känner för. 

Hoppas ni får en fantastiskt helg. 

De där med drömmar igen

Igår natt drömde jag att färgen på väggarna i barnrummet hade ramlat ner. Men jag var den enda som kunde se det. Inatt har jag drömt att vagnen levererades med betongdäck. 

 

Tungkörd vagn gissar jag att de skulle bli. Haha. Jag är helt slut, inatt höll jag på att ge sambon hjärtattack när jag i mörket bad om ett glas vatten till alvedonen. (Han var på övervåningen och smög omkring, jag stod nedanför trappen och ja det var han ju inte direkt beredd på)

Idag ska vi iväg på veckans koll av lilla magen. (Ja, lilla magen) den har ju inte växt sig så jättestor direkt. Senaste veckorna har ju magen bara ökat 1 cm. Så nu hålls de extra koll för att se att det inte stannat till helt. Så idag håller vi tummarna för att lilla ostbågen växt lite till :) 

Bebisen är extremt rörlig just nu. Långa stunder flera gånger om dagen känner jag av både hicka och sparkar. Rejält mysigt faktiskt. 10 veckor kvar till beräknad födelse. Ni vet hur fort 10 veckor går va? 

Hoppas ni får en fin tisdag. 

Jag har knäckt koden. Sånt man gör när man inte sover..

Så, senaste månaderna har min hjärna förvandlats till något mjukt och mosigt. Jag glömmer lätt saker jag gjort eller var jag lagt något. Detta är för mig en ganska märklig känsla. Jag är ju annars den som har full koll på de mesta och har inte alls haft problem att hålla i flera trådar. Jag har till och med tappat min egenskap som improvisationsfröken. Hjälp! har alltid haft lätt till fantasin och komma på sagor bara "så där", men helt plötligt står jag tanklös.


Det finns ett ord för detta: "Gravidhjärna" Ni anar inte vad trött jag är på höra detta. och sen kan vi lägga till alla fina vänner som snällt lägger till, vänta du bara det blir värre när du sen börjar amma. jaha? vad ska jag göra med den informationen tycker ni? Börja bli slav under minnet i min telefon redan nu? Svar: ja! 

Hur som helst, jag har knäckt koden. Jag är inne på min typ 14:e natt utan ordentlig sömn. (Längre än 2 timmar) Mitt sämre minne har såklart med detta faktum att jag sover dåligt eller inte alls att göra. Alla minnesceller går ju åt på nätterna där jag ligger och funderar på bättre tider. typ.

Jag har ju levt med sömnsvårigheter tidigare på grund av min huvudvärk jag levde med i nästan ett år. Det förklarades som inre stress och att jag vara nära den berömda väggen var ett faktum. Då hade jag ju också lite strul med minnet. Glömde koden till bankkortet är mitt starkaste minne från den tiden, som fick mig att lite vakna upp. Hur som helst så blev jag sjukskriven en månad vid det tillfället och fick hjälp med den inre stressen. vet ni vad de handlade om då? barnlöshet.

Nu ligger jag här en torsdagsmorgon och klockan är just nu 04.25

Foglossningar har hållt mig vaken och likaså en vaken bebis som tycker de är spännande att sparka upp mot mina revben. Hittar ingen sovställning som underlättar varken de ena eller de andra. Sen dessa sammandragningar jag börjat känna av när hela magen blir stenhård. Det gör i och för sig inte ont, men de är lite lätt obehagligt. 

Men jag tror jag ger upp nu. Klockan ringer ju snart ändå eftersom jag öppnar på jobbet idag. 

Men som sagt, gravidhjärna eller ej, ge mig sömn så ska jag nog bygga på minnescellerna igen ;) 

somliga dagar är riktigt trivsamma

Idag är en sådan dag. Även om sömnen var ca 2 timmar i natt och det snöar och är slaskigt väder ute känner jag mig lite mer i balans idag.

I tisdags var jag och sambon ner till BVC för att kolla till att ostbågen i magen växer som den ska och att få lyssna på hjärtljuden, vilket är lika mysigt varje gång.
Tillväxtkurvan hade planat ut lite för mycket. Ska man bli orolig var det första som slog mig, MEN barnmorskan talade om att det kunde bero på flera orsaker. ex. att bebisen vänt på sig. Men för säkerhetsskull ska jag dit på tisdag igen och  kolla så de växt. Annars kommer jag bli skickad på extra ultraljud för att kolla så att allt står rätt till.

Nu vet vi i alla fall att bebisen huvud ligger neråt och fötterna rakt upp. Rumpan är lokaliserad ungefär vid min naveln, vilket är lite roligt för ibland när området kring naveln putar rakt ut så vet man ju att det är bebisens rumpa som putar ut. hihi. lite mysigt att känna och förstå vilka kroppsdelar som rör sig på bebisen.

I morgon ska jag iväg och ta influensavaccin. Får man se hur kroppen reagerar på det. Förr har jag alltid legat i riskzonen på grund av min astma, Förra året låg jag inte i riskzonen alls eftersom min astma inte upptog mitt liv längre då. Men detta år är jag i riskzonen för att jag är gravid. (det låter mycket trevligare tycker jag)

Mina timmar på jobbet idag var även de riktigt trevliga. Vi hade brevskrivning och det var himla mysigt varenda stund av förmiddagen. Det var skönt att gå hem med den känslan i kroppen.

Nä, nu ska jag se om jag ska trolla till något ätbart innan sambon åker iväg och byter däck på bilen.
Hoppas ni har en underbar kväll.

Till sist.
Lite Backstreet boys skadar ju inte. (lyssnat som en tok nu i några dagar) Känner mig ju som vanligt lite trygg när jag drar igång deras musik eftersom jag hamnar tillbaka i flickrummet igen :) Dessutom kan de ju inte skada att lilla ostbågen i magen får vänja sig vid pojkband från förr ;)

Jobbig måndagmorgon.

Vaknar av att tårarna rinner. Oro i kroppen. Oro för sambon. Oro för framtiden. Får inte falla ihop nu. MÅSTE hålla mig stark så att jag orkar med min egen smärta och min sambos tunga kamp just nu. Ni som är vän med honom vet ju vad det handlar om. 

Ni andra får leva med att veta att de är tungt just nu. Vill/orkar inte gå in mer på detaljer. 

Jag vet att min smärta bleknar i jämförelse men jag försöker att inte tänka på de viset. Min smärta är ju de största för mig just nu och något jag aldrig levt med innan. Men man kan ju lixom inte låta bli. 

Just nu önskar jag att jag kunde fått en graviditet utan Foglossningar så jag hade haft ork att jobba mer. Ja, jag tänker på ekonomi. Svårt att inte låta bli. Det borde inte vara mitt fokus. Jag borde tänka på att vila och göra mina övningar och försöka tänka på att de snart är över. 

Jag tänker på allt som ska inhandlas, göras inför bebis ankomst. På allt kaos här hemma med grejer överallt och ett kök som ska plockas ihop inför luckbytet.

 Om en månad fyller jag år. Jag hoppas så innerligt att de stora bitarna i huset är färdigt tills dess. Annars tänker jag ställa in kompisfirandet. Kommer inte orka ha folk hemma när de ser ut så här. Löjligt kanske men när de är så här rörigt mår jag inte bra och har svårt att slappna av. 

När min sambo mår som han gör känner jag mig ansvarig att ta tag i dessa bitar för att de är svårt att fokusera på nåt annat. Jag har i och för sig alltid varit ganska företagsam och tar tag i saker. Men när den förbaskade ländryggen säger nej till att ens lyfta gjutjärnspannan, då blir jag ledsen. 

Nu ska jag försöka kravla mig upp ur sängen. Hoppas på lite positiv känsla när jag kommer till jobbet idag. Det är något jag vet säkert att jag kommer att få. Barn är ju underbara på de viset. Och mina fina kollegor också för den delen. 

Så. Måndag. Bit ihop. 

Älskade bebis i magen rör sig i alla fall med jämna mellanrum och ger mig en fin påminnelse att den största glädjen snart är här. ❤️ 

Bebisen växer

I flera veckor har lilla bebisen legat och tryckt på kissblåsan, detta har ju resulterat i ganska många turer fram och tillbaka till toaletten i princip dygnet runt. Men den här veckan tror jag bebis vänt på sig för trycket har flyttat sig till revbenen istället. Så i flera nätter har jag fått sova utan att behöva krångla mig upp och springa på toa (läs, gå myrsteg ;) 

Jag passar på att njuta av det tills bebis bestämmer sig för att sparka/slå på både revben och kissblåsan ;) 

Igår var jag på massage, de känns idag kan jag lova. Har en muskel på bakpartiet som irriterat mig. Och de är för att jag nu börjat med en dum ovana att jag haltar när jag går. Låt mig förklara, när jag haltar kan jag gå liiiiiiiite snabbare och ländryggen/bäckenet gör inte lika ont JUST då. Däremot i efterhand straffas jag rejält och blir liggande orörlig ett långt tag. Så jag försöker verkligen att sluta halta/vagga och fortsätta med min ju jungfrugång. (Benen ihop, korta, långsamma steg) ja lite som att sväva fram. Haha 

Ha en fin helg! 

Helt osannolikt skönt

Tack för det lilla ostbågen. (smeknamnet för bebis i magen) I natt fick jag sova. Och inget springande på toa på hela natten. Det är lyxvara om något ;)

Och inte ens hunden är intresserad av att gå ut denna morgon, mötte mig i hallen och fick mig lite nosgos, sen slängde han sig på mattan och föll in i sömn igen.

nytt utseende

Behövde lite förändring kände jag. Så gjort om bloggen lite, även om adressen hit fortfarande är "tappaenmänniska" så är det ju inte direkt det som är mitt fokus i livet längre.

Det handlar ju faktiskt om min växande familj och alla dess krämpor och glädjeämnen. Det goda, de onda och det alldeles underbara.

Jag behöver ventilera. Jag behöver pysa ut ibland. Det är mitt sätt att bearbeta allt som händer.

Hoppas ni gillar de nya utseendet.

Hormoner eller dålig sömn, elefanternas fel är de i alla fall ;)

Sitter här och skrattar och gråter om vart annat, varför då? 

Ja, jag kanske fastnade framför ett program innehållande elefanter. 

Jag älskar elefanter , speciellt de som lever i frihet och tillåts vara de individerna de är meningen att de ska vara. 

Jag har svårt för cirkuselefanter, och jag har ingen förståelse varför man vill rida på en elefant för nöjes skull. 

Hur som helst, föräldralösa elefanter i Afrika är det som får mig att både le och gråta denna morgon. Det är verkligen fantastiska varelser. Så omtänksamma och fina. Samtidigt som de är farliga om de utsätts för hotfulla situationer. 

Inatt hade jag för övriga kunna sälja vår hund här hemma. Då sambon är genomförkyld så sover han i gästrummet för att inte väcka mig. Men inatt tyckte vår hårigaste familjemedlem att det var spännande att störa min nattsömn. 

Nu när jag jobbar halvtid har han varit hemma med mig, men idag bad jag husse ta med honom till jobbet så jag inte behövde tänka på att gå ut eller kela eller mata honom. Denna förmiddag fokuserar jag på att vila och äta för att orka eftermiddagens jobbpass. 

I helgen när jag var hemma hos föräldrarna så tittade jag ner på magen. Och upptäckte att om jag bara böjde ner huvudet så ser jag bara mina tår på fötterna. Haha :) 

Annars är de en massa liv i magen, mycket rörelser och hicka. 

Nä, nu ska jag se klart på gråt-tv innan jag tar mig en dusch och gör mig redo för jobb! Ha en fin dag! 

En liten vinst mot foglossningarna

Nr. 1. Kramar och skratt med brorsdottern i helgen. Den ungen kommer för alltid få mig att le även när det känns tungt. 

Nr. 2. Min älskade sambo har idag köpt saccosäckar, en till övervåningen och en till nedervåningen. När jag lägger mig i denna säck känner jag mig fast. Hela underdelen av kroppen kilas fast och ger ett superbra stöd. Mycket skönt och för en lång stund kan jag andas ut och bara ligga stilla, njuta av att titta på magen som rör sig. Bebis är riktigt livlig vissa stunder. Mysig känsla. 

Så i ställningen mellan 

foglossning vs. Lena står de nu 27-2, men ni ser, jag knappar in på ledningen. 

Skämt åsido. Jag har fått fylla på med energi från min älskade familj, och även om smärtan ofta tar över löser jag de genom att ta mig för saker som faktiskt fungerar. Värme, baka, stå upp, duscha m.m. 

Något som är riktigt jobbigt är att åka bil, sitta längre stunder och ibland även ligga ner, hoppas min nya saccosäck fixar de problemet när jag behöver en paus här hemma.

 

jobba halvtid :)

Idag gick jag då in i en ny fas i mitt liv. oj så seriöst det lät. Gårdagens möte med läkare och barnmorska utmynnade i 50% sjukskrivning nu på prov fram till 30/11. Sen ska de utvärderas hur det går, om jag klarar av att jobba med smärtan.

Så idag var då min första dag på 4 timmars schema. Kändes riktigt konstigt att gå hem så tidigt, sen att jag var så trött att jag satte mig på fel buss (åt fel håll) är ju en helt annan historia. Men men, inget ont som inte för något gott med sig, 24 minuter till godo innan den riktiga bussen gick hem gjorde att jag kunde vandra in lite långsamt på LIDL och köpa lunch samt riktigt billiga rosor, till mig själv. Jag gillar verkligen att ha snittblommor på köksbordet. En bukett med 10 rosor kostade bara 14 kr, så jag köpte tre olika färger som jag sedan satte ihop till en stor bukett när jag kom hem. sen åt jag lunch och la mig i sängen för att sova. Somnade sött till tonerna av P3 i lurarna.

Nu har jag varit vaken ett tag, tänkte testa att sätta mig framför symaskinen, men hittar ingen skön sittställning som gör det bekvämt. Ska se om det blir bättre om jag byter ut stolen. Jag kommer bli knäpp av att inte kunna göra något. Jag menar allt som jag vill göra fungerar ju inte, om det vore så skulle ja ju inte behöva gå ner i arbetstid.
Jag har lite blandade känslor kring att behöva gå ner i tid, men jag talar om för mig själv att det gäller en ganska kort tidpunkt i mitt liv. Jag menar som jag fungerar just nu klarar jag ändå inte av mitt jobb till 100 %.  Är ändå tacksam att jag klarat av att jobba heltid i så många år, och mitt jobb kommer ju faktiskt finnas kvar sen när jag är redo att lämna mammaledigheten. ;)

Har gått upp ytterligare i vikt, känns inte alls jobbigt. (konstigt va?) Magen växer varje vecka och nu börjar det kännas rejält för det drar i ärren efter operationen och magen kliar väldigt mycket, men lite len massageolja fixar ju det galant.  Sen har jag märkt ett litet mönster hos bebis, Hon/han är extra aktiv på kvällstimmarna runt 20-21, då guppar hela magen och jag fnittrar lika mycket varje kväll. Även sambon har fått se detta skådespel.  Jag tycker mig känna av rörelser lite då och då under dagarna men just då på kvällen märks det att bebis är vaken och sträcker och sparkar rejält. Så mysigt.

Glädje i allvaret.

Igår var en riktig lågvattendag för mig. Fick väcka sambon 7.10 för att få hjälp upp ur sängen. Denna gång gick det smidigare än förra gången när jag var ensam hemma. Hela dagen gick jag här hemma och hade fruktansvärt ont och varvade värmedyna, vetevärme, heatlotion och alvedon om vartannat. 

Lite skämtsamt kläcker sambon devisen 

"Det är snart januari" den kommentaren ger mig trots allt ett leende på läpparna. 

Januari närmare sig med storsteg och som jag längtar. 

I helgen var jag iväg på underbara barn mässan. Fyndade en hel del saker till bebis. För ett år sedan var jag på den mässan med ett par vänner och jag kan säga att när vi gick där då hade jag aldrig kunnat ana att jag ett år senare skulle gå där med barn i magen. Overkligt faktiskt men helt fantastisk. 

Idag går vi in i vecka 25. Vi har kommit 60 % in i vår graviditet. Här hemma pågår rumsrenovering inför kommande familjemedlem, jag tittar på och gör inte så mycket mer än så. Lite olikt mig faktiskt. Jag brukar annars vara den som tar tag och gör renoveringar här hemma. Men denna gång får jag ta plats på avstånd och lägga mig i så lite som möjligt. 

Nä, nu är de dags för morgonens övningar innan jag ska ta bussen till jobbet. Sen blir se samtal till barnmorskan och i eftermiddag iväg till Södertälje för kurs/behandling. 

Några av inköpen från mässan. Nöjd Lena. 

Tv-stjärnan Lena

Det sägs ju att man drömmer mycket när man är gravid, jag är visserligen en riktigt drömmare i vanliga fall men, skillnaden är att drömmarna nu är lite konstigare. Om nu de ens är möjligt. 

Inatt har jag i alla fall varit tv-stjärna i en actionfilm. Jag drömde att jag kom in i ett rum och där låg de en gravid kvinna. Vi började genast jämföra våra magar och kvinnan kunde inte förstå att jag var mindre än henne trots att jag skulle föda innan. Pedagogen i mig tog över och förklarade lugnt och metodiskt att det kan bero på så många olika saker. De märkliga med den här drömmer var nog egentligen när vi satt där så var de pistoljakt och spring runt om, men vi satt där och pratade som om ingenting hade hänt. Jag var lugnet själv, trots kaoset runt om. 

När jag sen vakna så insåg jag för mig själv att jag är ganska lugn nu. Trots att smärtan ilar och jag ibland måste stanna upp och andas genom smärtan för att ens klara av att ta ett endaste steg till. Jag har väl insett att det inte spelar så stor roll vad jag gör. Smärtan kommer finnas tills dess att bebis bestämmer sig för att komma ut. Det kommer finnas dagar då jag mår sämre eller bättre helt beroende på sömn och hur mycket chans jag har till vila. 

Nu ska jag promenera ner till sjukgymnasten och bli lite plågad. Även om foglossningarna inte släpper så kan han ju i alla fall hjälpa mig justera bäckenet som jag fick problem med i vintras och som spökar lite titt som tätt. Men de blir ju allt som oftast lite bättre så får tänka på det. 

Ha en fin dag! 

Direktrapport från stranden.

Jag mår bra. Jag sover på natten, jag vilar på dagen. Jag äter god mat och dricker mycket vatten. 

Det är väl så en semester ska se ut va? 

Idag intog vi stranden här i Marmaris där vi i skrivandets stund fortfarande befinner oss. Jag under parasollet i skuggan för tillfället med en tidning och havsbris, småprat och ljudet av små vågor mot stranden. 

Idag har kroppen varit snäll mot mig. Hade inge ont när vi promenerade till stranden. Värmen är snäll mot mig verkar det som. Känns skönt. 

Idag går vi in i vecka 23 i graviditeten och bebis sparkar titt som tätt för att påminna mig om att jag inte är ensam. :) 

Stranden är så lugn och det finns många solsängar lediga. Skönt att vara här när värsta högsäsongen är över. Man märker tydligt att skolorna i Skandinavien startat med tanke på hur lite barnfamiljer det är. 

Vi har temperaturer kring 30 grader (i skuggan), vattnet är ljummet. 

Ur gastric bypass synpunkt så fungerar allt väldigt väl. Jag äter på mina utsatta tider. Mitt sällskap äter lunch och middag utifrån min mages behov och alla små mål emellan löser jag med frukt, kex, smörgåsar och även lite godis. 

Något mer som är bra att veta är att "strandpojken" på vår strand har har utifrån några enkla frågor förutsett att vi kommer få en pojke. Han har till och med lovat att det kommer bli så för hans mamma har lärt honom. Sen är det riktigt roligt att chocka när de frågar vad det ska bli och vi säger vet ej. Deras reaktioner är väldigt roande. "Tänk om man vill köpa nåt till barnet" var den starkaste reaktionen vi fick. Haha ja, men gör de då svarar jag. Tänk vilka kulturkrockar det kan bli. 

Ha de gott! 

God morgon <3

Det känns som jag fortfarande befinner mig i nåt halvt semi sömnstadium. Vi kom fram sent till hotellet efter kaos med väskor. (Inte för oss) så vid 2.00 inatt kunde vi släcka lampan och bege oss in i sovlandet. 

Mina foglossningar betedde sig relativt okej under resan. Det jobbigaste var nog på Arlanda där bagagehanteringen var trasig och incheckningshallen var kaos AB. När man inte kunde röra sig och var tvungen att stå still i nästan 2 timmar och bara vänta. 

Men när det blev sista utrop på vårt plan började till och med jag bli lite orolig. Några på SAS kom då ut och ropade till alla som skulle till Dalaman (flygplatsen vi skulle till) var tvungna att bege sig till specialbagage drop in. Och sen förbi alla köer genom "fast track". Det gick fort för andra men inte för mig som rör mig ungefär lika fort som en sköldpadda ;). Men men några minuter senare och vi satt äntligen på planet som kom iväg lite drygt 1 timme sent. 

Väl i Turkiet möttes vi av ljummen kvällsbris och 24 grader varmt. Skönt!! Där hade vi tur och fick våra väskor snabbt som attans. Men några av våra medresenärer hade inte samma tur. Så vår transferbuss blev stående för att vänta in dessa stackars människors väskor eller information om deras väskor. Väl iväg lyckads jag faktiskt slumra på bussen. Det brukar aldrig hända mig att kunna somna på flyg/buss/tåg men det lilla underverket inom mig förändrar ju en hel del har jag ju märkt. <3

Nu på morgonen smög jag iväg och köpte lite vatten och färskt bröd. Har ätit frukost och sitter nu på balkongen och bara njuter av de ljumma vindarna. 

Bebis verkar i alla fall må bra. Vid första böneutropet imorse sparkades det rejält av lilla underverket. Kommer nog aldrig vänja mig vid känslan bebisens rörelser ger mig. 

Ska väl snart leta upp föräldrarna och kolla om de är vakna. Sen ner i foajén och publicera detta inlägg eftersom det är där vi har tillgång wi-fi. 

Nederlag

Gillar inte den här sidan av min graviditet. Just nu önskar jag mig ett badkar och nån som kunde serva mig med ätbara ting. Jag VILL inte röra mig just nu. Foglossning är fan inget du ens vill din värsta fiende. Bältet hjälper till viss del, men imorgon ska jag träffa sjukgymnast som måste hjälpa mig med diverse övningar eller andra hjälpmedel. Men redan idag ska jag till BVC och misstänker att min barnmorska vill veta alla dessa detaljer. Suck. 

Just nu väller det över. Tårarna bara rinner och att ens gå på toa är denna morgon en förbannad jävla kamp! 

Sen att jag inte kan skicka sms gör mig frustrerad. Startar om mobilen och försöker ända tills jag vill kasta den rakt över rummet. Fan. 

Tidiga mornar verkar vara min värsta fiende. Den enda trösten jag känner nu är att jag vet att den livliga lilla krabaten inom mig inte tar skada alls av dessa smärtor. Skönt faktiskt. Det lindrar en del av att veta att det "bara" är jag som har ont. 

Jag som såg fram emot denna jobbvecka eftersom den kommer avslutas med att åka utomlands på lördag till varmare breddgrader. 

Värme kanske är precis vad jag behöver för min ofogliga kropp? 

Nu ska jag samla mod och styrka och ta mig upp på övervåningen. Kram på er min vänner. 

Att hålla saker för sig själv

Jag är så positiv jag kan vara, men det kokar liksom över.  Jag har ont i korsryggen ända ner i blygdbenet. Mitt bäcken gör sig även de påmint på lite samma sätt som i höstas.  Googla upp det och ni finner ett svar: foglossning. SKIT.

Har i kontakt med min sjukgymnast blivit ordinerad en del saker jag inte bör göra.
gå i terräng, lyfta tungt, undvika plötsliga vridningar, men måste däremot tänka på att hålla ryggen rak, gå med korta steg m.m. UNDVIKA gungning. (ankgång) ;)
Och de är hur lätt på en skolgård? är så fruktansvärt tacksam för mina fina kollegor som bara accepterar det jag inte klarar av att göra just nu. Känns ändå fruktansvärt jobbigt. Som att jag är i vägen när jag säger nej till att gå på utflykt, cykla iväg osv.

På tisdag ska jag träffa sjukgymnasten och pröva ut ett bälte som tydligen ska hjälpa till att fixera på rätt sätt. Vet ni hur långt det är till tisdag?

Tack vare att det är svårt att hitta en sovställning som inte gör ont så blir det lite sporadiskt med sömn. Jag lägger mig väldigt tidigt för att över huvud taget få ut några timmars sömn. Jag somnar ju av ren utmattning och den trumfar smärtan precis vid läggdags. Men några timmar senare när jag vaknar till av "fel" rörelse så är det stört omöjligt att falla in i någon djupare sömn, somnar några stunder hit och dit.

Denna smärta som jag just nu lever med är inget jag går och pratar om på dagarna, jag försöker tänka på annat, vilket är svårt när varje steg och inandning gör ont. Men på med leendet och njuta av att jag har så fina elever och kollegor.

Nu ska jag göra mig färdig för dagens arbete. Ta hand om varandra.

Lyckorus

Inte ofta man vaknar i ett lyckorus en lördagmorgon klockan 6.00. Lilla älskade bebis ville inte att sin blivande mamma skulle sova. Kan inte förklara hur mysigt det är att känna bebisens små rörelser. Idag kände jag det även på magen när jag satte handen där. Då rullade en liten tår på kinden av lycka och så tänkte jag bara på sambon bredvid mig som inte fick känna. 

Igår la jag mig 20.30 eftersom den här Lena var helt slut efter en rolig jobbvecka. Mycket har hänt under veckan och är så tacksam för varje dag jag klarar av utan att kroppen säger ifrån. 

Ländryggen gör sig påmind, samma onda jag hade i höstas när bäckenet strulade. Så nu är det stretchövningar innan uppgång på mornarna. Och jag måste erkänna att vissa övningar som ska göras är svårare men en växande kula på magen. Hihi. Men men jag gör så gott jag kan. 

Idag har vi äventyr på gång. Vi ska in till stora staden och kolla på vagn. Känns lite overkligt faktiskt. Sen hoppas jag på god mat så vi kan fira vår förlovning två dagar i efterhand. (4 år förlovade) men (5år tillsammans som ett par) fast vänner har vi varit i många fler år en så. 

Hoppas ni alla får en fin helg. Kram på er 

Sömnkontot påfyllt!

Så skönt det kan vara att ligga i sin säng raklång utan att bli påmind om den hemska hostan. I 14 dagar har mina nätter varit så gott som sömnlösa. Första veckan fick sambon sova i gästrummet men eftersom gästrummet nu är under ombyggnad och gästsängen ligger i 45 delar utanför ytterdörren fick han åter komma tillbaka i sovrummet trots min då pågående hosta.  Vi har visserligen ett rum till med sängar men det är för närvarande lite överbelastat med andra grejer.
Jag har sovit sittandes med 14 kuddar bakom ryggen, jag har hostat så jag trott lungorna skulle följa med upp. Det har varit hemskt.

Dagtid har senaste veckan varit helt okej, inte hostat nämnvärt mycket men pga. sömnen har jag då istället varit helt slut och inte orkat så särskilt mycket. Läkaren och barnmorskan var rörande överens om att vila och återhämtning stod högst upp på mitt schema. Så sagt och gjort. Det är vad jag låtit kroppen göra.
Förutom korta promenader, läkarbesök och ultraljud har jag vandrat mellan kök-soffa-säng denna vecka. Jag har till och med bemödat mig med att tvätta lite kläder. Men det ska bli så skönt med lite miljöombyte nu. Att se något annat än detta hus.

I två nätter har jag fått sova, på riktigt. Tänk vad viktigt det faktiskt är med sömn. och ännu viktigare nu när jag har en liten en att tänka på också. Den lilla som jag börjar känna av varje dag, så mysigt när man känner rörelserna i magen.  Längtar tills sambon också kan känna av rörelserna.

Är i vecka 19 nu (18+4) och har gått upp ynka 2 kg. snart är vi halvvägs. Nu dröjer det väl inte länge innan magen tar över datorn helt ;)

Vaken :(

Tror jag till och med lyckades väcka hunden med mina hostattacker nu denna tidiga morgon. 

Eftersom jag dricker kopiöst med mängder av te måste jag springa på toa titt som tätt. Så då passar jag på att hosta lite när jag ändå är uppe (som om man kunde välja)

Men jag måste ändå sovit ganska många timmar i jämförelse med tidigare nätter. Sovrummet är för närvarande ombyggt, eller sängen snarare. Kuddar som gjort om sängen till en stor fåtölj. Så fort jag lägger mig ner så förvärras hostan så jag får helt enkelt hålla mig sittandes. Detta kan dock bli ett problem för lilla bebis i magen vill ju gärna att blivande mamma vilar ryggen ibland. Men men vissa stunder tillåts jag sträcka på ryggen, så ska väl inte klaga. 

Sambon huserar i gästrummet för tillfället. Men tror inte han får sova så bra heller med tanke på mitt springande och hostande. Som om man inte känner sig tillräckligt skyldig redan? 

Igår kände jag mig ledsen hela dagen. Allting verkade jag ta åt mig som en svamp. Tårarna rann utom kontroll och en vanlig konversation blev lätt till något gråtanfall. Såklart att de hänger ihop med alla hormoner men också till stor del att sömnen hållt sig borta. 

Vet att detta blev en lång klagomur. Men det är tisdag, det ljusnar sakta med säkert utanför fönstret (inte för att jag kan se de just nu med tanke på den grymma mörkläggningen ;) men jag håller tummar och tår att de blir bättre snart. 

Snart blir de dags för morgonens första kopp te. Halsen längtar lite faktiskt. 

Mitt nya jag

Den som säger att det är underbart att vara gravid, den ljuger. Varje dag händer något nytt som jag inte är förberedd på. Allt från extrema humörsvängningar över minsta lilla petitess till ständig hicka dagarna i ända. Vem vet den där fantastiska känslan kanske kommer? 

Men jag försöker tänka att de inte ska ta upp alla mina tankar, försöker lunka på som vanligt ja förutom när kroppen plötsligt påminner mig att det är något som växer i dig. Ständiga toalettbesök och känslan av att jag måste äta hela tiden. 

Vid dessa varma dagar har jag dock ingen matlust. Jag äter enbart för att jag måste. För att bebis måste få i sig de den behöver och för att jag ska orka ta mig upp ur soffan. Typ. 

Men jag ska inte klaga. Det är ju något helt fantastiskt som händer. Man får helt enkelt fokusera på målet, det är de som gör att jag orkar med mig själv. Ja, jag är verkligen skitjobbig ibland. Fråga min stackars sambo som råkar ut för mina humörsvängningar ;). 

Men det finns något jag gillar med hela den här resan. Min fysiska kropp. Hur den förändras och hur magen växer med varje vecka. Rent viktmässigt har jag pendlat från 77 kg men nu ner till 75 kg. Tror jag svettas bort massa vatten mest dock. Och ja magen växer så de är ju huvudsaken ;). Här är jag med min 16 veckors mage. Älskade lilla livet. 

Andas

De känns som att jag inte kan andas. Ligger här och nästan hyperventilerar. Det känns som att jag har en lååååång natt framför mig. Sov ungefär två timmar sen väcktes jag av en massa ljud och bankelimang. Suck. Har inte lyckats så bra med att somna om. Ligger och funderar på lilla livet i magen och på annat runt omkring. Jag vill nu bara att de ska bli morgon så jag kan lämna den här natten till arkivet "glöm och gå vidare". 

De är så varmt här i sovrummet men får helt enkelt duktigt ligga kvar. Hade huvudvärk innan jag somna som även nu dröjer sig kvar. 

Så. Djupa andetag. På med lurarna. Låtsas som att de snart är morgon. Då kanske om jag har tur allt är som vanlig igen när det är dags för frukost. 

sömn

Sömnen har inte varit den bästa denna natt. vaknat 1000 ggr. dels av oro för att inte sambon lagt sig ännu, men mest för att jag fått springa på toa. Att vara gravid och dricka mer än "lite" grann på kvällen har helt klart sina nackdelar. Nu vid halv sex på morgonen var det dag för ännu en runda, mötte då en vaken sambo som haft svårt att somna. Med andra ord, varit vaken hela natten. Jag sa dock till honom att han borde försöka i alla fall om han ska orka med den här dagen. Hopppas han lyckas bättre än mig i alla fall.  Jag har fått ganska många timmars sömn i all fall. 

Kanske jag lyckas ta mig iväg på min morgonrunda innan det blir så där megavarmt idag. Skulle nog vara positivt både för mig och hunden. Han gillar verkligen inte värmen, och med all den pälsen han har kan man ju förstå varför. Ja, dessutom är han kär just nu, grannens hona löper så vår hund blir alldeles galen här hemma. 

Nä, nu ska jag rulla på mig här i soffan och kanske lyckas blunda till en stund till innan jag startar den här dagen på riktigt. 

Jag har ett erkännande att framföra...

Den senaste tiden har vi i vårt hushåll pendlat mellan glädje, skräck, tårar och skratt.

Vi har bokat av vår resa till USA som vi hade tänkt genomföra i november/december. Till vänner och kollegor hette det "Nä, vi tar en veckas charter till Turkiet i september istället, blir billigare så"
Jag har varit konstant trött och haft behov av att sova middag helst mellan 15-17 varje dag. Det var dock lite svårt när man jobbade. Trodde först det berodde på järnbrist men så var inte fallet.
Jag sa ifrån mitt teamledaruppdrag på jobbet under premissen "jag behöver andas lite, låta andra känna på hur det är att vara teamledare i höst". Men så var faktiskt inte fallet. Jag har börjat gå upp i vikt, inte mycket men lite grann och det syns om man tittar riktigt noga. ;)
Ingen av dessa beslut och förändringar ovan känns särskilt jobbiga, om jag ska vara ärlig. Inte ens de där med viktuppgången. :P

Många av er vet redan idag varför dessa förändringar pågått under de senaste veckorna, dels för att jag berättat men också för att ni frågat och jag helt enkelt har världens sämsta pokerface.

så. bebis på väg. Där har ni det. Jag ska bli mamma. Vi ska bli föräldrar jag och min sambo.

Jag menar hela målet med den här viktresan var ju just att få en alldeles egen familj, och nu är det på väg att hända. Jag säger det igen. JAG ska bli mamma i Januari kommer vårt älskade lilla barn. Så nu håller vi alla tummar och tår att den här graviditeten går vägen och att det kommer en frisk liten krabat till vårt hem.

bloggtorka

Ja, som ni kanske märker så händer det inte så mycket på bloggen för tillfället.  Just nu har livet liksom rullat på så där i jämna steg. Jag mår bra i själen och har kanske inte så mycket jag behöver ventilera om för tillfället.

Jag har precis bakat nutellabullar som sambon och en vän ska provsmaka alldeles strax. Hoppas de blir nöjda. Baka är roligt, . Sådant som jag tycker om att baka är småkakor, bröd och bullar. Definitivt favoritbak. Och många som gärna provsmakar dessutom. Det gillar jag ännu mer.

Annars har jag börjat skärpa mig på mellanmålet som är på förmiddagarna, istället för en frukt har jag nu tillsatt både smörgås med pålägg, fil eller yoghurt med flingor. jag häller helt enkelt upp lite grann o en burk och ställer i kylen på jobbet. fungera väldigt smidigt och jag hoppas det ska ge bättring på kalciumfronten. Annars är kiwi och jordgubbar något som är fruktansvärt gott just nu. Det slinker minsann ner lätt i lilla magen. :)

Nä, nu ska jag återgå till mitt. Ha en fin fortsatt vecka.

MVG +

Så. Idag var då dagen D som jag åkte tillbaka till Södertälje sjukhus för att få min "bedömning". Så här 1 år efter min gastric bypass.  Jag fick svara på typ 400 frågor om mina levnadsvanor, min fysiska och psykiska hälsa. I tisdags var jag ju dessutom iväg och lämnade några rör blod för att det skulle kollas upp allt från järnvärde, glukos, kolesterol m.m.

Så vad blev resultatet då?
Jo, hon var mer än nöjd med viktnedgången,  (märkligt, hihi) och tyckte jag hade uppfyllt målet för mitt första år gott och väl. Så det var jag ju inte direkt orolig för.

Vi gjorde mätningar och ja, lägger man ihop alla cm som jag förlorat är vi nog uppe i några meter. typ. haha 10 storlekar i kläder har jag ju gått ner så det är ju faktiskt ganska mycket tyg om man tänker på det.

Alla prover såg fin fina ut. Jag låg en enhet under "normalvärdet" på kalcium, men hon var verkligen inte orolig över det, men nu blir det mer mjölk och yoghurt i mina mellanmål igen.
Men så glad att jag på pappret är kärnfrisk. (som hon uttryckte det) Det bäddar verkligen gott för framtiden det ;)

Efter att alla etapper var avverkade tog jag mig en promenad till Södertälje centrum och köpte mig ett par nya löparskor. Hoppas jag kan få användning av dom snart. Så fort den här värsta pollensäsongen lagt sig och lungorna är på banan igen så ska jag nog sätta fart på fläsket. Kommer bli skönt faktiskt.

Jag har senaste veckorna inte orkat med så mycket efter jobbet. Har mest gjort alla "måsten" och sen vilat. De har till stor del att göra med just den här pollensäsongen och mina problem med andningen. Jag vet att det är överkomligt, och nu mår jag inte så dåligt av det som jag gjort tidigare år. En STOR fördel om ni frågar mig.

Nä nu ska jag lägga fokus på min film igen. I måndags fick jag hem Frost på dvd. (raka vägen till min disneysamling) så idag kollar jag på den svenska versionen. Halvvägs in i filmen kan jag bara påpeka att de svenska översättarna är väl duktiga men inte tillräckligt duktiga.  Hur kan man ta miste på att Anna (en av karaktärerna) i en del av filmen sjunger om (joan of arc) och översätta "häng in där Juan"? jisses. men men. Jag bara är lite halvt uppmärksam när det kommer till mina älskade filmer.

ha en fantastisk helg nu!

Jubileum

Idag är det 1 år sedan jag vaknade upp efter min gastric bypass. 1 år. Helt otroligt vad tiden gått fort, men också helt otroligt vad mycket som har hänt.
Jag minns så väl när jag låg på uppvaket och tog en "selfie" med en fin text och la ut på Facebook för att tala om för vänner och bekanta att allt gått bra.

Fast, vid den tidpunkten visste jag ju inte ens om alla detaljer  kring min operation, jag var ju dessutom hög på smärtstillande och morfin. Men som sagt, jag råkade ut för en blödning då ett blodkärl brustit. Det skulle ta upp till 8 veckor innan de läkte, vilket gjorde att mina två första månader som opererad inte blev den nystart jag hade önskat. Men vad gör det? Det blev ju ändå bättre än vad de nånsin varit innan.

Idag väger jag 76.6 kg. Det är jag fruktansvärt nöjd över. 

Vad har jag gjort idag då? förutom att jobba har jag skaffat mig ett monopol Disney och ätit finmiddag med sambon (skämt åsido) (makaroner & bacon) Det har varit en helt vanlig vardag. 

men i alla fall, en dag värd att minnas. grattis lille magen 1 år. 

Ingen ork eller lust

Okej, de här fina gula pollenmjölet som helt tagit över mitt hem har även fått mig att reagera nu. Att ligga i hammocken som varit helt täckt av de gula frömjölet har inte varit den bästa medicinen, så gårdagen spenderades mestadels i soffan inomhus.

Men jag är ändå glad, för innan har jag reagerat vid minsta lilla utslagning av björk, gräs och sådant väldigt tidigt på våren.
I år tog de ändå ganska lång tid innan min kropp gav upp för pollenchocken. näsan rinner och allergiastman är här och hälsar på. Jag puffar min astmamedicin och tar min nässpray.
Tänk vad fort man glömmer, den här tyngden som lägger sig över bröstet. Jag har helt tappat den känslan tills igår när vi vandrade över parkeringen på Ica maxi.  Jag sa lite skämtsamt till min sambo att han kunde låtsas att de var för ett år sedan (när jag vägde 60 kg mer) för då var jag så långsam hela tiden och mådde dåligt av mina svåra astma.

Detta tillstånd jag befinner mig i för tillfället gör att jag tappar orken och lusten att göra någonting.
Hoppas de släpper snart, men tills dess får jag helt enkelt andas djupt och ta de så lugnt jag bara kan.

1-års kontroll

Sådär då, då har jag fått min kallelse till 1-årskontroll av lilla magsäcken. Men måste ringa på måndag och se om det finns någon annan tid, fick liksom inte i början eller slutet av dagen utan i mitten av dagen. Så himla typiskt. Inte de mest optimala när man jobbar inom skolvärlden, fast vad ska man göra? hälsan går före. Problemet är att jag fått tiden på samma dag vi har en heldagsutflykt planerad, en utflykt jag ser fram emot också eftersom de knyter ihop lite vårt arbete med forntiden. Som sagt, ska ringa på måndag, men finns de ingen tid innan semestrarna så kommer jag såklart prioritera och ta den tid som står i kallelsen. Men håll tummarna att de går att lösa.

Annars så skulle man kunna säga att de snurrar i min skalle för tillfället. Jag tror jag sen i söndags fått 15 timmars sömn totalt.  Men tycker ändå de är märkligt hur mycket jag orkat denna vecka trots få timmars sömn. Det märks ganska tydligt att en människa klarar sig på få timmars sömn.

Nu är det stora tvättdagen här hemma efter som det började bli tomt i garderoben. Dessutom börjar det bli varmare väder ute och den här damen har inte så mycket kläder för varmare grader. men jeans och leggings kan man ju använda till långt in på sommaren ändå tänker jag. Men det skulle sitta fint med lite fina  vår/sommarklänningar nu. Har sett på H&M en hel del både billiga och fina klänningar men de är ju de där med vilken storlek man har. tror helt enkelt jag måste ta mig till en butik och testa mig fram.

Längre fram i sommar har vi ett besök till Ullared inbokat så då blir det nog till att fylla på med kläder, men måste ju ändå ha något innan dess.

Idag ska vi vara hundvakter åt lillebror och hans tjejs hundar medan dom är på äventyr på annat håll. Nä, nu ska jag ta en sväng med dammsugaren, väcka sambon och sen äta mål nr 3 för dagen om en stund.

Hoppas ni får en fantastisk lördag i solskenet!

Ett litet klipp av en favoritlåt som går i öronen titt som tätt. en låt som det inte går att sitta still till. Ja de är på tyska, kanske är den lilla tyska genen i mig som älskar att dansa loss till den.

Helene Fischer - Atemlos durch die Nacht

Atemlos = Andas (lite av mitt ledord på nätterna när man ligger vaken)
refrängen på låten betyder i princip andas genom natten. Så de passar väl ganska bra ;)

God natt. God morgon.

Känner mig orolig denna natt och tidiga morgon. Hela veckan har jag runt 2-3-snåret vaknat till och haft svårt att somna om. Så irriterande. Andra nätter den här veckan har jag bara blundat, lyssnat på radio och försökt varva ner på de sättet, men denna natt gav jag upp. Det liksom kryper i hela kroppen. Rastlös är nog rätta ordet. Känner mig avundsjuk på sambon  som ligger och snarkar bredvid. Nu har jag ju läst alla nyheter, spelat upp alla gratisliv på apparna, kollat Facebook, instagram och nu bloggat! Tror jag ska vandra upp på övervåningen och slå på tv.n kanske de kan få mig att varva ner och tänka på annat innan väckarklockan går i gång. 

God morgon mina vänner! Hoppas ni sovit gott! 

Färger är kul!

Ut ur det svarta träsket. Jag tror mig minnas att jag skrivit om detta förut. Som tjock får man sällan välja snygga kläder med fina färger, det mesta som passat är oftast svart. Jag älskar färger. Lila är en favoritfärg som hängt med i flera år, även orange är en färg som får mig att må väldigt bra. Dessa två färger har liksom följt mig lite som en trygg kompis. Men vad händer då med en Lena som går ner 60 kilo och det plötsligt finns en hel uppsjö av kläder i regnbågens alla färger? Och vad händer med en Lena som får komplimanger när hon har någonting blått på sig? Jo hela ens inre börjar skifta. Skifta i färg.

Ja, de må kanske låta lite konstigt, och det kan hända att jag är lite hög på smärtstillande men faktiskt på riktigt. Det känns så skönt att ta på sig färgglada kläder.  Mer färg år folket!

Igår var jag och sambon iväg och handlade badkläder.
Ett ständigt återkommande dilemma, att hitta något som passar och som man faktiskt gillar.
Jag har tidigare ägt bikinidelar i turkost och använde den vid de tillfällen då vi var utomlands.
Men jag trivdes aldrig särskilt bra i den, och jag hade alltid bikiniöverdel som täckte hela magen, helt enkelt ett måste.
Baddräkt är mitt favoritplagg på somrarna. Så enkelt är det.  De täcker bra och man känner sig mer påklädd.  Men vad hände igår då? jo både bikini och baddräkt till soliga dagar eller träningspass i bassängen.

Så nu hoppas vi att sommaren slår till med värme och sol. Och även fast de är lös hud på både mage och lår som får en att samla pensionärspoäng tänker jag skita i det och bara njuta av att JAG som dragit på mig badkläder i storlek 52 nu fick köpa bikini och baddräkt i storlek 42. Den känslan hörni!  

In i dimman

Nu menar jag inte dimman som blir ute på ett danshak en fredagskväll, snarare den där dimman som uppstår när man får tabletter och medicin utskrivet som gör att man blir totalt knockad. I tisdagskväll började jag min antibiotikakur, som tydligen är så stark att jag knappt minns att jag kollat på tv den kvällen eller att jag ens gått o lagt mig.

Hela onsdagen är som ett enda stort moln, jag minns glimtar av dagen men mycket är borta. Det är ju ganska läskigt att man är så känslig att kroppen reagerar på detta vis. Jag hade en kropp som blev så slö och trött att den inte lyssnade på vad huvudet ville, samtidigt så hade jag ett huvud som tappade bort ord och verkade lite smått onykter. Behöver jag säga att jag inte jobbat dessa dagar?

Men i torsdags började jag åter igen känna igen mig själv, misstänker att alla substanser stabiliserat sig i kroppen då och alla smärta som jag mått dåligt av liksom lyftes bort. Den känslan är ganska så underbar, när man verkligen känner skillnad.

På tal om torsdag, ett reportage om mig i Södertäljeposten publicerades. Jag läste igenom artikeln och tycker att det visar en rättvis bild av vårt samtal vi hade reportern och jag. Varför ställde jag upp på att visa min problematik helt öppet? Jag tänker på att i höstas, när jag mådde som sämst, när min kropp inte lyssnade på mig och allting bara var helt kaos i huvudet, då hade det varit skönt att läsa om någon som kanske gått igenom samma. Visst kan jag leta mig trött på internet efter likasinnade, men att få det serverat hade varit väldigt skönt.

Jag sökte hjälp, dels fick jag hjälp via mitt jobb nu under våren när jag fick träffa en fantastisk beteendevetare som hjälpte mig massvis. Det största jag tagit med mig av våra samtal är hur viktigt det är att ibland "bara" få känna sig nöjd. Nöjd över en situation eller en arbetsdag som kanske inte blev som man ville från början men som ändå blev bra. Den känslan har jag haft lite svårt att hitta innan, mina krav på mig själv förstörde nog mer än vad de hjälpte. Jag har fortfarande samma krav på mig själv, men den där paniken jag fick förut när jag inte nådde upp till mina egna krav, den är borta.

Sen sökte jag hjälpt i Södertälje på hälsoenheten, där jag nu går en gruppbehandling med syfte att få ordning och reda på min självkänsla och självförtroende. Nu får jag ju även annat serverat under gruppbehandlingen så som att reda ut motionsvanor och matvanor för att kunna hjälpa eller förändra saker i sitt liv.

Nä, nu är det dags för morgonens mediciner och vitaminer. Hoppas ni får en fin helg, trot regn och rusk.

Södertäljeposten

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=tnb34pdf#13

Sid 12-13

Min årsdag och värsta pollensäsongen nånsin?!?!

På riktigt, jag fattar verkligen ingenting. För ett år sedan påbörjade jag min viktresa, jag fick på dagen idag dricka min första shake. Det är absolut det sämsta minnet om jag tänker tillbaka, jag mådde verkligen inte bra under de 4 veckorna där jag drack shakes och åt soppor. Jag är ju fortfarande skadad, jag kan verkligen inte dricka shakes eller äta soppa. Det går bara inte, hela min kropp bara skriker och blir illamående.

Såg nyss på nyhetsmorgon, det var ett reportage om årets pollensäsong. De är så mycket pollen nu att allergiker måste vallfärda till apoteken och köpa både nässpray och tabletter.

En liten tanke, förra året fick jag äta receptfri allergimedicin, puffa på min astmamedicin och ha solglasögon i princip dygnet runt för att lindra något. Jag fick nästan ha lakan för mina fönster för att inte få in de där fina gula pulvret i mitt sovrum.

Skillnaden nu, alltså ja kan knappt tro att det är sant har inte tagit en enda allergitablett på hela den här våren. Så fruktansvärt skönt. En allergi jag inte kommer sakna direkt. Hoppas verkligen det håller i sig.

Till sist en liten viktuppdatering. 78 kg.  (från flytstart den 29/4-13 har jag gått ner 60.6 kg) så 8 kg kvar till jag är normal, de ni! ;)

en sån dag

Jag har haft en sån där dag idag. Ni vet som man vill placera långt bak i ett fack och helst inte plocka fram igen. Jag sov inte så mycket natten till idag, min öronvärk höll mig vaken. Och vad gör man när man är vaken ensam mitt i natten. jo. tänker.

På jobbet möter jag ju dock fantastiska elever som tar hand om sin trötta gäspiga fröken, jag får massage och fina teckningar och skratt som värmer ända in i själen. Älskar verkligen mitt jobb. För trots de onda och jobbiga så är de så skönt att vara omgiven av alla dessa energiknippen som drar upp humöret rejält.

Men ändå skönt att dra sig undan på rasten och stänga av omvärlden. Och  ännu skönare att koppla av på cykelturen hem. trodde jag. Nej då ringer försäljare nr 300 den här veckan. Den muppen ville jag bara be dra åt h-vete. Jag säger direkt att jag inte är intresserad, men personen ska försöka övertyga mig att jag är det. Jag säger att jag inte vill att han ringer igen för jag tänker inte tacka ja till något erbjudande.

ett litet utdrag ur mitt samtal.

F = Försäljaren
Lena = Jag

F "Hej jag vill bara ringa och höra om du bor kvar på ****** i Rönninge"
Lena "ja, de stämmer"
F "ja men va bra, då ska jag skicka dig **** som du bara inte kan säga nej till"
Lena "nej, tack jag vill inte ha något, hur bra du än får det att låta"
F "Jooooo, klart du ska, du betalar ju bara för frakten på ****
Lena "åter igen, nej tack jag vill inte att ni ringer igen...
F "Men Lena, vad mer kan du begära, HELT gratis..
Lena avbryter och säger lite argt, Sluta säga att er vara är gratis, för ni ber mig betala frakten, sen glömmer ni bort att tala om att jag SJÄLV måste avboka nästkommande sändelser, dessutom glömde du berätta att det tillkommer en fakturaavgift på alla dessa jävla försändelser. ska jag fortsätta tycker du? eller kan vi komma överens om att du slutar ringa mig?
F" ok, ha en bra kväll"
klick.

Morr. stackare som sitter och ringer upp folk och stör. Han ringde helt enkelt helt fel tillfälle.
Jag hade garanterat varit lite trevligare men ändå lika tydlig om han ringt vid ett "bättre" tillfälle.


Annars så har jag funderat mycket över helgen som var, jag hade verkligen en hel hög med fantastiska stunder. allt från fredagspromenad med brorsdottern, matstunder på påskafton till en varm förmiddag i kungsträdgården.
Jag fick umgås med mina föräldrar, mormor, storebror med familj, morbror med familj, fina vänner och såklart min sambo.  Jag lever lite med dessa minnen just nu.

Ett fint minne från i söndags. Min älskade mamma som tog kortet på mig när jag går loss med min älskade kamera.  jag har lekt lite och lagt på lite filter. Men jag gillar bilden för att men ser hur smala min arm ser ut. (inget gäddhäng eller lös hud syns ju, utan bara en tydlig markering. det gillar jag verkligen).

Långfredag!

Igår var de en himlans tur att det var långfredag med tanke på vad som stod på "att göra" listan.
Jag spenderade min förmiddag med att baka både bullar och matbröd och tvätta 6 maskiner tvätt. På eftermiddagen kom förstärkning av svägerskan och 3-åriga brorsdotter. Då fick jag hjälp med massa kakbak medens jag var ut till lekparken med min lilla stjärna. :)
Tillsammans spenderade vi sen resten av kvällen i köket med att rulla/steka köttbullar, griljera skinka, baka mera matbröd och förbereda efterrätten. Jag kan säga att det var inte långt till John Blund när vi sen gick o la oss.

Idag är det alltså påskafton. För första gången blir det påskfirande hemma hos oss. Vi blir många som ska äta mat idag. Tur att soffan såldes bort i måndags för de blir nog till att duka långbord i vardagsrummet i kväll när det ankommer ännu fler gäster av vänner och släkt. Visserligen kommer ju vår nya soffa hemlevererad av storebror idag.

Nu ska jag och 3-åringen gå ner och väcka sambon för att sen förbereda lite frukost. Ha en fin dag allihopa! Glad påsk!

Insomnia

Det var då självaste fan vad irriterande att inte komma i ro och sova. Nu var de bra länge sen jag hade en sån här natt. Men jag har bara sovit små stunder till och från. Jag har varit för varm eller för kall. Eller kissnödig och haft ont i ryggen. 

Ja ni ser, klagomuren kan fyllas rejält denna morgon. 

Idag klockan 15.00 har jag en tid i Södertälje på Hälsoenheten. Första mötet med en grupp som gjort samma operation som mig. Det är inte detta som hållt mig vaken. Hela natten har jag legat och funderat på barn. Alltid åter till detta underbara ämne. Men kan inte rå för det. Det saknas verkligen en liten krabat i vårt hus. Man kan verkligen längta så de gör ont. 

Men va sjutton. Nu är de måndag. Jag ska väga mig och se om jag hamnar på 78.6 kg eller mindre. De betyder i så fall en ny belöning när jag gått ner 60 kg. Vet inte vad jag ska hitta på. Har liksom inte funderat på att jag skulle klara av att gå

ner så mycket. Hm. Belöning. Biobesök kanske? Lite sugen att se nya avenger filmen. Någon att fundera på under dagen. 

Hoppas ni får en fantastisk vecka! 

Nu blir de frukost med en god varm kopp te! 

videoinlägg. - 59.5 kg

Nere på 70-talet nu, det firar jag med lite Abba från årtalet -79

Nätshopping

Sommartid och en mage som vill ha frukost. Så vaknade jag för några timmar sedan.  Försökt somna om, med blandat resultat. 

Har istället legat och funderat på nätshopping. Jag har ofta vänt mig till att handla via internet. Det är bekvämt, man kan göra de hemma i soffan, sängen eller  golvet klädd i pyjamas eller nattlinne. Ja ni förstår, bekvämt!!  

Jag gillar att shoppa i affärer på stan också. Speciellt nu när valfriheten är ganska mycket större. 

På tal om valfrihet. Jag tror de flesta av oss som har haft större storlek än Large eller 44 stött på detta både vid nätshopping eller i affärerna på stan. 

Vid shopping kan man allt som oftast sortera bland kläderna. Du kan klicka i färg och storlek och då räknas ut hur många plagg du kan välja på. 

Bara på skoj var jag tvungen att testa detta. Valde kategori Byxor När alla storlekar var ifyllda från S,M,L eller 38,40,42 osv ända upp till 2XL eller 52/54 osv så fanns 490 olika modeller av byxor att välja på. Valde sen att filtrera och bara ta storlek 52/54(den ja hade förut) plötligt fick ja bara välja på 90 olika byxor. Så är man tjockis missar du 400 olika modeller av byxor. Lite märkligt tycker jag. Har inte reflekterat över hur stor skillnad de är tidigare. Eftersom jag aldrig trott ha kunnat komma i mindre storlekar har jag filtrerat bort mindre storlekar direkt. Detta var ändå en relativt liten nätshop. 

Men som sagt, massvis med roligt att välja på nu. Inte klagar jag på de i alla fall. ;) 

Kläder

Befinner mig hemma hos föräldrarna denna helg. Jag ska till och sälja lite kläder under dagen. Vi får se hur de går. Varje vår och höst är det "bytardagar" där vanliga dödliga som du och jag får lämna in kläder till försäljning. Det är som en gigantisk loppis under ett par timmar :)

Mycket av mina kläder har legat här hemma hos mamma sen i höstas så de var ett tag sedan jag såg kläderna. Igår var jag bara tvungen att dra upp favoritjeansen jag bar var och varannan dag. 

Jag la byxorna på golvet och la sedan mina nuvarande favoritjeans ovanpå. 

De skiljer 10 storlekar. Jag fattar inte riktigt att de gamla jeansen har passat mig?!? Får inte in i huvudet. 

återhämtning/immunförsvar

Förr när jag var som tjockast och blev sjuk låg jag ofta väldigt många dagar helt knockad, det var som att kroppen tog lång tid på sig att återhämta sig. Jag blev alltid så himla dålig länge.

Förra veckan mådde jag lite si så där, bihålorna värkte och jag var trött men höll modet upp ända tills i torsdags när jag efter en hel arbetsdag kollapsa i soffan. Tog feber som landade på 40.6 grader?! jag trodde på riktigt att jag var döende. Jisses vilken pärs. Och jag som gått på jobbet och frusit hela dagen. Fy fan. Men förr då blev jag utslagen en vecka. Denna gång var jag på benen efter bara två dygn. 

Okej, bihålorna värker fortfarande men jag känner mig ändå tillräckligt frisk för att orka jobba. Huvudet hänger med, humöret hänger med, men framförallt KROPPEN hänger med. 

Detta måste ju bara betyda en sak, det där magiska immunförsvaret som jag i princip saknade förut byggs sakta men säkert upp till ett "normalt" försvar. Jag är glad och tacksam för det. 

I två veckor har jag haft mina glasögon, hur många dagars huvudvärk jag haft? NOLL. 

det är ju för helskotta HELT FANTASTISKT! Jag trodde aldrig den dagen skulle komma. Visst har jag haft perioder förut  där huvudvärken hållit sig bort i veckor, men tyvärr har huvudvärken hittat tillbaka på nattetid eller kvällstid då och då. Men för tillfället är huvudvärken ett minne blott. Jag håller ALLA tummar och tår att det kommer hålla i sig. FÖR DET ÄR JAG VÄRD! på riktigt! 

Som ni ser. Jag försöker verkligen fokusera på det positiva idag. Jag låter det andra tankarna vila idag. Det är jag värd. 

Lets dance!

Kom på mig själv med att fastna framför Let's dance. Programmet på tv4 som går på fredagskvällar.  Jag gillar inte programmet. Tycker bara vissa deltagare inte har där att göra, det blir bara krystat och pinsamt. Men idag kunde jag inte låta bli att fascineras av kläderna. Men knäppte bort programmet nu.

Det är något som hänt med mig. Kläder är fascinerande. Det är verkligen en stor skillnad från förr och nu.
Alltså, kläder har alltid varit kul men mest i hemlighet. Nu tänker jag på kläder som något roligt och något som är fullt möjligt. Ja, jag kommer givetvis inte gå i glittriga klänningar på jobbet eller på hundpromenaden direkt. Hihi, även om det skulle vara roligt.
Men jag känner mig mer och mer tillfreds i strumpbyxor och klänningar, eller tajta jeans och tajta tröjor. När vi kommer till byxor så måste det sitta tajt, annars är det numer inte skönt. Visst är det okej när ja går hemma men så fort jag lämnar husets fyra väggar måste brallorna sitta tajt. (det känns inte bra och är definitivt inte skönt med "för lösa" kläder) Ännu en stor skillnad från förr och nu.

Gillar den här nya sidan av mig själv.

dumping & terapi

Aj. där kom den som ett brev på posten. Idag la jag upp 1 dl kokta makaroner och 2 kokta korvar på min tallrik. Jag åt upp en korv, och sen en halv korv till och till sist all pasta. Låter inte så mycket kanske? men faktum är att nu 45 minuter efter middagen kom en dumping. Jag fick så ont i magen att det var rent av tur att jag redan låg ner. Hela min kropp, ja varenda cell vill bara krypa ihop i fosterställning och låtsas som ingenting hänt. Det går sådär med den idéen vill jag lova. Sambon är på styrelsemöte så jag får spendera min kväll i smärtan alldeles ensam, vilket är helt okej. För smärtan är överkomlig. Jag blir bara så fundersam vad dumpingen beror på. Kan inte vara mängden tänker jag, det måste handla om att jag åt för fort, men då är det konstigt att smärtan kommer så lång stund efter. Åh, jag blir så förvirrad i mitt lilla huvud när något händer i kroppen ja inte kan styra över.

Det var faktiskt ganska länge sen jag fick dumping. Vilket är väldigt positivt för det betyder ju att jag sköter mig bra. Men det är vissa stunder på dagen jag glömmer bort mig själv och sväljer lite för stora tuggor. Aja baja! Det blir till att tänka lite extra på detta om en stund när det är dags att försöka äta lite igen.

Jag ligger efter med ett mål mat idag, missade min mellis vid 16-tiden. Inte bra med så långt mellanmål som 5 timmar mellan målen. och inte kan jag ta igen de heller. Det sabbar ju liksom hela dagens struktur då. Det stör mig.

I April ska jag påbörja en gruppbehandling för människor som genomgått överviktskirurgi. En kontakt jag tog eget initiativ till för några veckor sedan. Känns skönt att få chans att träffa likasinnade som genomgått samma operation och utbyta erfarenheter och tips och ideér. Längtar ganska mycket till detta faktiskt. Tror verkligen jag behöver prata av mig med sådana som varit opererade lite längre och levt med det i sin vardag längre. Jag har ändå fått ett ganska stort kontaktnätverk med likasinnade nu.  Annars har jag under några veckor varit hos en fantastisk beteendevetare. Det är med lite sorg jag snart ska träffa honom för sista gången (har fått denna kontakt genom företagshälsan). Även om det tagit mycket på min energi att lämna min arbetsplats har det varit fruktansvärt skönt att reda upp tankar och få tips och nya tänk.

nu, till något helt annat.. ;) Någon som vill bli av med sin personvåg? min har gått sönder. :P

Bjuder på en trött selfie från gårdagen. Nya hårfärgen och glasögonen (bara en vecka gamla) 

Positiv respons.

Jag blir så glad när jag tänker på alla er positiva läsare och människor som följer min resa där ute. De ni säger och gör för mig får mitt inre att må bättre än vad det gjort på länge.  Just nu händer det ganska mycket omkring mig. Jag kommer givetvis berätta mer om de senare.  Men idag har jag knåpat ihop två av mina favoritrecept när det kommer till hembakt bröd. Dessa två recept är de som jag använder som utgångsrecept. Sen kan man variera i all oändlighet. Men det här är i alla fall mina favoriter. Och jag får givetvis tacka kokboken och min svägerska för tipsen.

Ha en fin söndag.

OBS! Glöm inte 50 g jäst! 

Nattmänniska.

Någon frivillig som vill massera en stel rygg och nacke? inte? Jaja, den där sabla sängen ville inte vara vän med mig denna natt. vaknade vid 3 tiden i natt och efter 40 minuters vridande och lyssnande till sambons snarkningar gav jag upp. Men inte dåligt att ha tvättat två maskiner tvätt och satt en ny bröddeg innan klockan är 6.00 en söndagsmorgon. Igår bakade jag två formfranskor med smaker av pumpafrö, solrosfrö, chiafrön och flingsalt. Sen gjorde jag ett långpannebröd med smak av honung och linfrön. Denna morgon blev de bröd med smak av hackade hasselnötter och honung. Detta hus har luktat underbart gott hela helgen. Och min frys blir så glad av att ha detta nyttigare alternativ av bröd. Mums!

Något mer roligt man kan göra mitt i natten är att ta foton på sig själv (kamerastativ och självutlösare, hihi) Det resulterade i alla fall i detta fotocollage. :) - 55 kg

Nä hörni, nu ska jag kolla till mitt hasselnötsbröd innan jag tar en välförtjänt söndagsfrukost. 

Ha en fin söndag! 

Sovmorgon deluxe.

Idag har jag fått sova. Nästan så länge att man tror de börjar nalkas liggsår ;). 

Tog ledig idag. Så skönt så ni anar inte. Jag gick i pyjamas till klockan 13.00 idag innan jag hoppade in i duschen. Och vet ni mer vad man hinner när man är ledig en helt vanlig vardag? Måla naglarna. Något jag gillar väldigt mycket men inte ens haft tid/lust/ork till den senaste tiden. 

Nu sitter jag på bussen på väg till Södertälje för nya äventyr som väntar den här damen. Jag får berätta mer senare.

Men. Wish me luck!! 

Hundliv.

En fråga.
Om ni har låt säga, tre hundar och bor i ett område med flertalet hushåll nära inpå tomtgränsen, hör det då inte till god grannsämja att lära sina hundar att inte skälla konstant på mornarna?

Idag blev jag väckt av detta senario 06.55. (en söndagsmorgon) Jag låg och svor och hade de inte varit för att sambon fortfarande sov fridfullt bredvid mig hade jag sprungit ut i pyjamas och talat om vad jag tyckte om att SLÄPPA UT SINA SKÄLLANDE HUNDAR INNAN KLOCKAN 7.00!?!?! EN SÖNDAGSMORGON! förlåt mina versaler men jag blev bara så arg. HUR kan man vara så respektlös? Alltså vi har hund som vi släpper ut på baksidan ibland. Vi pratade med våra närmsta grannar och bad om ursäkt ifall dom stördes av vår hunds enskilda skall varje gång han vill komma in. Dom skrattade och sa att dom aldrig hade hört vår hund.

Vår hund skäller ibland, det gör väl alla hundar någon gång.?! Till skillnad mot dessa ständigt skällande hundar som väckte mig i morse så skäller vår hund bara när han leker eller är i extas och väcker i alla fall inte hushållen runtomkring 7.00 en söndagsmorgon. ja ni kanske märker att jag är lite lätt irriterad.  

Jag önskar så att jag kunde vara en sådan där person som somnar om lätt. Jag kan ligga i sängen och snooza i timmar ibland men inte somna om. Det är lite lätt störande.  Något mer som är lite lätt störande är när man kommer upp och hittar de där fantastiska matlådorna efter den fantastiska middagen igår fortfarande ståendes på diskbänken. Varken jag eller sambon var smarta nog att ställa in lådorna innan läggdags igår. STOR SUCK för det betyder att jag nu måste tänka om helt med lunchplanerna idag.

Nu ska jag ta mig något att äta. Frukost nr 1 till lilla magen. Bäst att hålla på mattiderna idag så inget mer lätt irriterande händer.  Tur jag har målarkurs idag, något positivt att se fram emot.

FREDAG!

Jag tror väldigt många verkligen älskar att det är fredag idag! Alltså de senaste två veckorna har inte varit någon lätt match.  men *knack, knack* jag står fortfarande, dock inte så stadigt denna dag. Fick ringa återbud till sjukgymnasten eftersom mitt huvud och hela min kropp inte har lust att bli mörbultad idag.

Känns som varje morgon  varit rena rama sprintloppet den här veckan. Varje morgon är det någonting som gått fel i allt från glömt ställa larmet till att snooza alldeles för länga eller helt enkelt somnat om med mobilen i handen.  Hm, kan de vara så att min kropp försöker tala om något för mig?

I alla fall har jag berättat för kroppen att det snart är helg och chans till sömn.

Nu till något helt annat. Inte tränat så flitigt senaste veckorna vilket resulterat i att vågen stått still några veckor eller ja, det pendlar mellan 200-300 gram upp och ner. Hur jag känner för det?  SKÖÖÖÖÖÖÖÖNT! Jisses det har liksom gått lite fort den senaste tiden (upplever jag själv).  I Maj har jag min årskontroll.  Ska bli spännande och se hur jag ser ut och känner mig då. Men som sagt, nu är jag nöjd med att stå still lite grann. Sen när jag fått ordning på bäckenet igen och kan börja utmana kroppen på nytt blir det nog fart på nedgången igen.

Det här med huden har ju blivit lite smått jobbig så hoppas också de här blir en chans för huden att komma i fatt.  Jag försöker ta de med ro, men kan inte riktigt rå för när jag ex. sitter på golvet i skräddarställning och känner huden lever ett eget liv. Föst skrattar jag högt åt mig själv, sen inser jag plötsligt att jisses de där är ju en del av mig, det är något jag levt med i flera år. Fast då fastare i form av fett.  Känner inte att de här hudöverskottet tillhör mig längre. Jag vill ha bort det. Men som sagt inte så mycket att välja på just nu. Jag får helt enkelt visa vem jag ut utan att skämmas över min överskottshud ;)