Jag trivs!

Jag trivs med mig själv just nu. Jag mår bra. Vet ni hur längesen det var sedan jag trivdes med mig själv? Jag ser mig i spegeln, och gillar det jag ser. Japp, en sådan dag har jag idag.

Idag kom jag i byxorna. Byxorna o storlek 48 som legat och väntat sen i somras. Dom sitter för tillfället perfekt. Så, från storlek 54 till 48 på 4 månader. Härlig känsla. 

Översta ringbilden är från 2010. Nedersta ringbilden är från igår. Ringen ramlar av hela tiden så just nu får den hänga i kedja runt halsen. Härlig känsla. 

Ny frisyr. Känner mig fin och trivs med luggen. Härlig känsla. 

För övrigt har jag haft en fantastisk lördag. Varit barnvakt, bakat, fikat med vänner, gosat med barn och mått fint. Jag hoppas morgondagen blir lika fin. 

Smärtsamma bilder.

För ca två år sedan bodde jag och T i en liten lägenhet på ca 40 kvm. Sen köpte vi hus. Bland de bästa vi har gjort. jag trodde aldrig jag skulle bli så nöjd av att bo i hus. herrejisses. jag är ju en riktig lägenhetsråtta. Men, nu var de inte mina nostalgiska tankar om min flytt jag skulle skriva om. I helgen så satt jag på hallgolvet och gosade med hunden mitt uppe i renoveringskaoset. T tog en bild på mig och sen tänkte jag inte mer på det. Senare på kvällen när jag satt och gick igenom alla mina bilder på datorn hittade jag en mapp märkt "BLÄ". i den mappen hittade jag en bild med mig och hunden som T tog när vi bodde i lägenheten. När jag jämför dessa bilder ser jag sådan otrolig skillnad. De värsta är att den gamla bilden ger mig kalla kårar. 

Jag vill verkligen ALDRIG någonsin hamna i samma situation igen. Jag mår riktigt dåligt när jag ser bilden. Sen tittar jag på den nya bilden och se de slanka armarna och tänker tillbaka på den här resan. Jag tänker på hur fantastisk duktig jag har varit och hur mycket jag kämpat för att nå mina fina resultat. Dessutom känner jag mig glad att resan jag har kvar kommer fortsätta i samma spår, och jag kommer nå mitt mål och mina drömmar! 

(ja, det är samma hund på bilderna, ja han är lika stor på båda bilderna)  

en lördag hemma.

Oj vilken fin dag jag har haft hitintills idag. Vi behövde verkligen de, både jag och T.
Idag har vi hunnit med lite trapprenovering. Bara de sista kvar, lägga matta och sätta trapplist. De kommer bli så bra när det är klart.

Sen fick jag ett ryck och bakade hela förmiddagen. De är sådant man gör när man har massvis av ägg och äpplen hemma, och när man dessutom har fått tillbaka orken. Som jag har saknar mitt tempo. Men de känns verkligen som jag är tillbaka i alla fall till 85%. De sista 15 % kommer nog så snart de sista sviterna efter min förkylning försvinner.





Men, jag har faktiskt hunnit med en motionsrunda idag. Gick elljusspår med HÖGT tempo ca 20 minuter. Precis lagom en lördagskväll.

Dessutom fick jag inviga mina nya träningsbrallor och supperlätta löpardojjor. Lite otydlig bild, men byxorna är lila, skorna är lila/grå och toppen var bara en helt vanlig svart. Sen tillhörande lila mobilhållare på armen. Perfekt för höstens löparrundor i skogen.

friskus, hållbar utveckling och återvinning

Hallå där!
Äntligen på benen igen. På riktigt. Igår var jag iväg med min sambo och hans bror för att stötta upp efter bortgången av en kär familjemedlem. De bestod mest av att åka bil. hjälpa till med lite plock av kylvaror och dylikt. Men så sänkt jag kände mig i princip hela dagen. Varenda fiber i min kropp bara skrek efter sömn och vila. Hostan kändes något bättre men inte alls bra. Efter detta lilla äventyr  fick jag de bekräftat att en till dag på soffan är nog nödvändigt. Usch. AVSKYR att känna mig så hjälplös och svag. Gick och la mig med alla kuddar omkring mig, hostmedicin och snytpapper i högsta hugg.
Vaknade 8 timmar senare, och har faktiskt mått rätt skapligt sen dess.

Men jag ska inte ropa Hej! riktigt ännu. Mamma läxade upp mig igår att jag måste ut och testa röra mig för att se hur hostan reagerar. Så de ska jag ta mig för idag efter lunchen. Längtar faktiskt efter att få röra mig på riktigt. Jag har inte motionerat på 2 veckor nu. Men jag ska börja lite smått så fort kroppen återhämtat sig. Då ska jag ut i spåret och testköra mina nya löparskor och löparbyxor =).

Men, nu till något annat roligt. Jag har den här veckan spenderat många timmar framför datorn och tv. (tack och lov för laptop). Jag har hittat en hel uppsjö med roliga recept som ska testats här framöver. Jag har hittat massor av roliga syprojekt.

Som ni säkert förstår så blir den en hel del kläder som hamnat i skänkeshögen eller säljahögen. Jag menar 35 kg gör ju att de mesta man ägde sen innan operationen sitter som sopsäckar. typ.
Men idag har jag faktiskt sytt mig en mössa, en mössa i lite tunnare tyg som jag ska använde på mina löparrundor eller långpromenader nu när det börjar bli lite kyligare i luften. Tyget jag använde kom från en gammal klänning som blivit alldeles för stor. Det finns tyg kvar så ja kan göra fler mössor. Får se om de finns något intresse för det. Men det känns kul att använda sådant som ligger i garderoben till något nytt användbart. Dessutom blev jag sjukt nöjd.

Nä. nu blir de lunch. sen promenad. tjing!

Platå.

Då har de hänt mig. jag har hamnat på min livs första platå efter operationen. Vad jag känner inför det? ja, absolut ingenting.

Mina förutsättningar var ju inte direkt de bästa förra veckan. Jag tränade absolut ingenting på grund av den envisa förkylningen som attackerat min kropp.  Hemma så åt jag rätt varje dag och trots dåliga matrutiner på jobbet känner jag ändå att förra veckans mat var lyckad. I helgen har jag dock poppat popcorn och lyxat till med framför mina filmer. Och inte ett uns dåligt samvete för det.

Jag gillar verkligen känslan som mat ger mig. Att de jag stoppar i mig är nyttigt och bra för min kropp är ju bara ett extra plus.

Annars så hade jag hostattacken från helvetet i natt så idag håller jag mig i fåtöljen under filtar och med fjärrkontrollen i högsta hugg. Tack och lov för Netflix. Och för min Disneyfilmssamling.

Till frukost fick jag i mig lite lågkalorikräm (aprikos) med lättmjölk och en skorpa med smör på. De är det jag orkar med, saker som är enkla och inte tar för lång tid att göra eller äta.

Sjukstuga

Ja, De kom väl inte som nån direkt överraskning att jag skulle bli sängliggande den här helgen. T och jag som skulle iväg och fira vår årsdag! Har jag sagt att jag blir ledsen när saker inte går som jag tänkt? Jo du. På väg hem från jobbet igår insåg jag att orken var lika med noll. Så ingen utgång.

Själv har jag hållit mig i horisontal ställning sedan jag kom hem igår, med undantag för var tredje timme när något ska stoppas i munnen! Tack och lov för T som stått för matlagningen senaste dagarna. 

Idag orkade jag mig iväg till Apoteket för inhandling av nässpray och filmkedjan för att hyra film. Vi hyrde 5 filmer, och jag har redan hunnit ned tre av dom. Bland annat så har jag kollat på en Maria Lang film. De är ju lite roligt med tanke på att den till stora delar är inspelade i Nora (min hemstad). Sen har jag faktiskt hunnit med att pussla. Älskar den känslan pussel ger mig. Idag blev de ett prinsesspussel på 260 bitar. Rena barnleken. Hihi. 

Nä hörni, nu ska jag återgå till mitt tv-tittande. 

Ingen bra dag idag!

Okej. Idag slår jag på stora "tyck synd om mig" trumman! Varför då kan man undra. Ja, varför inte säger jag. Ont i precis hela kroppen. Ont i halsen. Ont/öm i bihålorna. Huvudvärk och lite småsnörvlig. Roligare kan man ju ha det. Just nu sitter jag på jobbet och har rast. De behövdes kan jag lova. Och då har de ändå varit en ganska bra dag med lektioner och så. Men mitt huvud hänger helt enkelt inte med idag. :(. 

Dessutom grät jag när jag vaknade idag. Skulle dra fingrarna i håret så där som man gör och fick med mig en hel hög hår. Jag har ju lagt till vitamintillskott i min dosett (tack Ida för tipset) som ska hjälpa håret att stanna kvar. Men min kropp har ännu inte reagerat på detta lilla piller. 

Även om jag VET att håret kommer tillbaka så är detta världens ångestgrej för mig.  Här är en bild från morgonen (detta är den lilla hårtesen jag blev av med) den största är ungefär 3 gånger så stor.

Suck. Suck. Och åter suck. 

Att stå i kö.

Just nu känns det lite som att jag står och väntar i världens längsta kö. Jag vet målet och att jag kommer att nå målet, men jag vet inte riktigt när. Men hörni. -33 kg är inte fy skam!

I helgen som va så åkte jag och T till Nora. Min hemstad där jag är uppvuxen. I helgen var det den årliga Noramarken. (ja de står marken, inte marknad) Men de är bara så vi säger i Nora. Givetvis är det som på de flesta marknader, inte så mycket att ha men några guldkorn. Jag lyckades komma hem med ett flertal guldkorn både i väskan och i hjärtat.

Det bästa guldkornet av de alla måst ändå vara familjen. Dels fyllde ju mamma år i lördags så de är ju ett stort guldkorn. Men de bästa måste ändå vara min karusellälskande lilla brorsdotter. Som jag älskar att vara med den ungen. Hon betyder mer för mig än jag någonsin hade kunnat ana. Fasters lilla stjärna.

"Vi åkte karusell och åt en karamell och fröjdades hela dagen uti Nora"

Något annat roligt som jag bara har så svårt att ta in i mitt lilla huvud. Det är mina fötter. Jag har alltid i vuxen ålder haft skostorlek 41. Jag har alltid fått ha låga skor eller köpt extra breda stövlar för vadernas skull. Men vet ni vad? no more. Senaste veckan har jag lyckats köpa på mig 3 par skor. Ett par converse (fejk, såklart), ett par kängor (med höga skaft) och ett par "snyggskor". Sån underbar känsla att det är svårt att förklara! Alla tre par är storlek 39 och sitter som en smäck (med strumpor). hihi. 

Här nedan ser ni en bild på mina fynd. Den bilden med converse, väska och två tröjor är mina favoritfynd från Noramarken. Den andra bilden är på mina två par skor inköpta från skopunkten och den tredje bilder är bara på trötta lilla mig ;) 

Dessutom köpte jag tröjjorna i lite mindre storlek så jag har något att se fram emot länge in på hösten/vintern. 

Nä, nu ska jag dra på mig målarkläder och måla lite trappräcken, och dessutom vänta på min leverans av linas matkasse! Ha en bra vecka, de tänker jag ha trots förkylningssymptom.