Bebisen växer

I flera veckor har lilla bebisen legat och tryckt på kissblåsan, detta har ju resulterat i ganska många turer fram och tillbaka till toaletten i princip dygnet runt. Men den här veckan tror jag bebis vänt på sig för trycket har flyttat sig till revbenen istället. Så i flera nätter har jag fått sova utan att behöva krångla mig upp och springa på toa (läs, gå myrsteg ;) 

Jag passar på att njuta av det tills bebis bestämmer sig för att sparka/slå på både revben och kissblåsan ;) 

Igår var jag på massage, de känns idag kan jag lova. Har en muskel på bakpartiet som irriterat mig. Och de är för att jag nu börjat med en dum ovana att jag haltar när jag går. Låt mig förklara, när jag haltar kan jag gå liiiiiiiite snabbare och ländryggen/bäckenet gör inte lika ont JUST då. Däremot i efterhand straffas jag rejält och blir liggande orörlig ett långt tag. Så jag försöker verkligen att sluta halta/vagga och fortsätta med min ju jungfrugång. (Benen ihop, korta, långsamma steg) ja lite som att sväva fram. Haha 

Ha en fin helg! 

Helt osannolikt skönt

Tack för det lilla ostbågen. (smeknamnet för bebis i magen) I natt fick jag sova. Och inget springande på toa på hela natten. Det är lyxvara om något ;)

Och inte ens hunden är intresserad av att gå ut denna morgon, mötte mig i hallen och fick mig lite nosgos, sen slängde han sig på mattan och föll in i sömn igen.

nytt utseende

Behövde lite förändring kände jag. Så gjort om bloggen lite, även om adressen hit fortfarande är "tappaenmänniska" så är det ju inte direkt det som är mitt fokus i livet längre.

Det handlar ju faktiskt om min växande familj och alla dess krämpor och glädjeämnen. Det goda, de onda och det alldeles underbara.

Jag behöver ventilera. Jag behöver pysa ut ibland. Det är mitt sätt att bearbeta allt som händer.

Hoppas ni gillar de nya utseendet.

Hormoner eller dålig sömn, elefanternas fel är de i alla fall ;)

Sitter här och skrattar och gråter om vart annat, varför då? 

Ja, jag kanske fastnade framför ett program innehållande elefanter. 

Jag älskar elefanter , speciellt de som lever i frihet och tillåts vara de individerna de är meningen att de ska vara. 

Jag har svårt för cirkuselefanter, och jag har ingen förståelse varför man vill rida på en elefant för nöjes skull. 

Hur som helst, föräldralösa elefanter i Afrika är det som får mig att både le och gråta denna morgon. Det är verkligen fantastiska varelser. Så omtänksamma och fina. Samtidigt som de är farliga om de utsätts för hotfulla situationer. 

Inatt hade jag för övriga kunna sälja vår hund här hemma. Då sambon är genomförkyld så sover han i gästrummet för att inte väcka mig. Men inatt tyckte vår hårigaste familjemedlem att det var spännande att störa min nattsömn. 

Nu när jag jobbar halvtid har han varit hemma med mig, men idag bad jag husse ta med honom till jobbet så jag inte behövde tänka på att gå ut eller kela eller mata honom. Denna förmiddag fokuserar jag på att vila och äta för att orka eftermiddagens jobbpass. 

I helgen när jag var hemma hos föräldrarna så tittade jag ner på magen. Och upptäckte att om jag bara böjde ner huvudet så ser jag bara mina tår på fötterna. Haha :) 

Annars är de en massa liv i magen, mycket rörelser och hicka. 

Nä, nu ska jag se klart på gråt-tv innan jag tar mig en dusch och gör mig redo för jobb! Ha en fin dag! 

En liten vinst mot foglossningarna

Nr. 1. Kramar och skratt med brorsdottern i helgen. Den ungen kommer för alltid få mig att le även när det känns tungt. 

Nr. 2. Min älskade sambo har idag köpt saccosäckar, en till övervåningen och en till nedervåningen. När jag lägger mig i denna säck känner jag mig fast. Hela underdelen av kroppen kilas fast och ger ett superbra stöd. Mycket skönt och för en lång stund kan jag andas ut och bara ligga stilla, njuta av att titta på magen som rör sig. Bebis är riktigt livlig vissa stunder. Mysig känsla. 

Så i ställningen mellan 

foglossning vs. Lena står de nu 27-2, men ni ser, jag knappar in på ledningen. 

Skämt åsido. Jag har fått fylla på med energi från min älskade familj, och även om smärtan ofta tar över löser jag de genom att ta mig för saker som faktiskt fungerar. Värme, baka, stå upp, duscha m.m. 

Något som är riktigt jobbigt är att åka bil, sitta längre stunder och ibland även ligga ner, hoppas min nya saccosäck fixar de problemet när jag behöver en paus här hemma.

 

jobba halvtid :)

Idag gick jag då in i en ny fas i mitt liv. oj så seriöst det lät. Gårdagens möte med läkare och barnmorska utmynnade i 50% sjukskrivning nu på prov fram till 30/11. Sen ska de utvärderas hur det går, om jag klarar av att jobba med smärtan.

Så idag var då min första dag på 4 timmars schema. Kändes riktigt konstigt att gå hem så tidigt, sen att jag var så trött att jag satte mig på fel buss (åt fel håll) är ju en helt annan historia. Men men, inget ont som inte för något gott med sig, 24 minuter till godo innan den riktiga bussen gick hem gjorde att jag kunde vandra in lite långsamt på LIDL och köpa lunch samt riktigt billiga rosor, till mig själv. Jag gillar verkligen att ha snittblommor på köksbordet. En bukett med 10 rosor kostade bara 14 kr, så jag köpte tre olika färger som jag sedan satte ihop till en stor bukett när jag kom hem. sen åt jag lunch och la mig i sängen för att sova. Somnade sött till tonerna av P3 i lurarna.

Nu har jag varit vaken ett tag, tänkte testa att sätta mig framför symaskinen, men hittar ingen skön sittställning som gör det bekvämt. Ska se om det blir bättre om jag byter ut stolen. Jag kommer bli knäpp av att inte kunna göra något. Jag menar allt som jag vill göra fungerar ju inte, om det vore så skulle ja ju inte behöva gå ner i arbetstid.
Jag har lite blandade känslor kring att behöva gå ner i tid, men jag talar om för mig själv att det gäller en ganska kort tidpunkt i mitt liv. Jag menar som jag fungerar just nu klarar jag ändå inte av mitt jobb till 100 %.  Är ändå tacksam att jag klarat av att jobba heltid i så många år, och mitt jobb kommer ju faktiskt finnas kvar sen när jag är redo att lämna mammaledigheten. ;)

Har gått upp ytterligare i vikt, känns inte alls jobbigt. (konstigt va?) Magen växer varje vecka och nu börjar det kännas rejält för det drar i ärren efter operationen och magen kliar väldigt mycket, men lite len massageolja fixar ju det galant.  Sen har jag märkt ett litet mönster hos bebis, Hon/han är extra aktiv på kvällstimmarna runt 20-21, då guppar hela magen och jag fnittrar lika mycket varje kväll. Även sambon har fått se detta skådespel.  Jag tycker mig känna av rörelser lite då och då under dagarna men just då på kvällen märks det att bebis är vaken och sträcker och sparkar rejält. Så mysigt.

Glädje i allvaret.

Igår var en riktig lågvattendag för mig. Fick väcka sambon 7.10 för att få hjälp upp ur sängen. Denna gång gick det smidigare än förra gången när jag var ensam hemma. Hela dagen gick jag här hemma och hade fruktansvärt ont och varvade värmedyna, vetevärme, heatlotion och alvedon om vartannat. 

Lite skämtsamt kläcker sambon devisen 

"Det är snart januari" den kommentaren ger mig trots allt ett leende på läpparna. 

Januari närmare sig med storsteg och som jag längtar. 

I helgen var jag iväg på underbara barn mässan. Fyndade en hel del saker till bebis. För ett år sedan var jag på den mässan med ett par vänner och jag kan säga att när vi gick där då hade jag aldrig kunnat ana att jag ett år senare skulle gå där med barn i magen. Overkligt faktiskt men helt fantastisk. 

Idag går vi in i vecka 25. Vi har kommit 60 % in i vår graviditet. Här hemma pågår rumsrenovering inför kommande familjemedlem, jag tittar på och gör inte så mycket mer än så. Lite olikt mig faktiskt. Jag brukar annars vara den som tar tag och gör renoveringar här hemma. Men denna gång får jag ta plats på avstånd och lägga mig i så lite som möjligt. 

Nä, nu är de dags för morgonens övningar innan jag ska ta bussen till jobbet. Sen blir se samtal till barnmorskan och i eftermiddag iväg till Södertälje för kurs/behandling. 

Några av inköpen från mässan. Nöjd Lena. 

Tv-stjärnan Lena

Det sägs ju att man drömmer mycket när man är gravid, jag är visserligen en riktigt drömmare i vanliga fall men, skillnaden är att drömmarna nu är lite konstigare. Om nu de ens är möjligt. 

Inatt har jag i alla fall varit tv-stjärna i en actionfilm. Jag drömde att jag kom in i ett rum och där låg de en gravid kvinna. Vi började genast jämföra våra magar och kvinnan kunde inte förstå att jag var mindre än henne trots att jag skulle föda innan. Pedagogen i mig tog över och förklarade lugnt och metodiskt att det kan bero på så många olika saker. De märkliga med den här drömmer var nog egentligen när vi satt där så var de pistoljakt och spring runt om, men vi satt där och pratade som om ingenting hade hänt. Jag var lugnet själv, trots kaoset runt om. 

När jag sen vakna så insåg jag för mig själv att jag är ganska lugn nu. Trots att smärtan ilar och jag ibland måste stanna upp och andas genom smärtan för att ens klara av att ta ett endaste steg till. Jag har väl insett att det inte spelar så stor roll vad jag gör. Smärtan kommer finnas tills dess att bebis bestämmer sig för att komma ut. Det kommer finnas dagar då jag mår sämre eller bättre helt beroende på sömn och hur mycket chans jag har till vila. 

Nu ska jag promenera ner till sjukgymnasten och bli lite plågad. Även om foglossningarna inte släpper så kan han ju i alla fall hjälpa mig justera bäckenet som jag fick problem med i vintras och som spökar lite titt som tätt. Men de blir ju allt som oftast lite bättre så får tänka på det. 

Ha en fin dag!