Flytande kost dag 2

Oj oj oj. Vad jag önskar att den har fasen i mitt liv går över fort. Spränghuvudvärk, extremt trött och hungrig. Vilken fantastisk kombination!

Igår kväll efter en hel dag på VLCD-kost märkte jag att jag var sjukt trött på kvällen. Kroppen sov men inte huvudet. Huvudet känner pigghet men kroppens trötthet tog över. Sen i morse?!?! Alltså. att jag ens kom upp ur sängen är ett mindre mirakel, eller ännu bättre att jag lyckades ta mig till jobbet! Inte nog med utmaningen att dricka pulverdiet liksom. Allt känns som ett enda stort skämt just nu.

Idag grät jag en skvätt när jag kom hem, klädde av mig liggandes i gästsängen för benen inte bar mig, typ kröp upp för trappen till soffan och intog ryggläge.. Har verkligen försökt hålla modet uppe hela dagen. (även om jag vid ett flertal tillfällen kom på mig själv med att stirra ut i tomma intet, pratade baklänges och höll på o snubbla över mina egna fötter). Hela vägen hem gick jag i princip och hyperventilerade bara för att orka ta mig hem. Ungefär 20 ggr stannade jag ock "kollade lite extra noga" på telefonen eftersom jag helt enkelt inte förmådde mig att ta ett endaste steg till. Snacka om att reserverna i kroppen fått jobba på högvarv idag.

Jag vet att de kommer gå över, men känslan av att vilja ge upp och att inte orka leverera på de sättet man är van vid gör mig galen. De är sådant som får mig att vilja gå ut i skogen och skrika ut min frustration. (kommer inte att ske dock eftersom jag typ vuxit fast i soffan för resten av kvällen)

Imorgon är en röd dag = skola stängd = LEDIG

Det är en räddare i nöden att veta att jag i morgon kan sova så länge jag vill och även att jag dag 3 i min VLCD-kost inte behöver hålla modet uppe. Sen ska jag börja simma den här veckan, så fort jag kommit upp ur "tröttträsket". Jag är beordrad lågintensiv träning och kommer välja promenader och simning i första hand eftersom det är mest skonsamt för min kropp.  Mitt största problem med den biten är dock om jag ens kommer i baddräkten. (de var ju inte direkt badväder förra sommaren)

Jaja, hoppas ni som läser får en underbar valborg. Själv saknar jag min familj och den traditionella "vårmackan" med brasa i Gyttorp till toner av "astmakören" och sprakande brasa med STORT fyverkeriavslut.

Vikthetsen

Idag skulle jag kunnat skriva ungefär 40 inlägg om tankar och känslor inför min första vecka på endast flytande kost. De flesta inläggen skulle nog dock endast ha handlat om mat.

Till middag idag lyxade jag till det med ostfylld köttfärslimpa. Den kommer jag leva på länge på, den var så underbart god och smakrik att alla mina smaksinnen njöt till fullo.

Idag var T och jag iväg och handlade lite i Skärholmen, en matta, ett par byxor i en storlek mindre än det jag har nu, lite prylar till min ajfån och en motivationsvåg.

Jag misstänker att från och med i morgon kommer de hända en hel del med min vikt. Jag kommer ha måndagar som min viktdag. eftersom jag opereras på en måndag och min diet börjar på en måndag. Ja denna Lena ska nu omvandla sina hatade måndagar till något positivt. Yay!!

De här med vikt är alltid lite känsligt. Jag vet ju vad jag väger eftersom jag ständigt på alla dessa läkarkontroller får reda på det, svart på vitt. Så trött på att se det där tresiffriga numret framför mig.
Men idag köpte jag hem en motivationsvåg. Den är så smart och praktiskt för en sådan som jag som bara mår dåligt av att se den "riktiga" vikten.

Vågen fungerar så att man ställer sig på vågen och den "magiskt" antecknar i sitt minne min vikt, men visar den aldrig. Sen nästa gång jag ställer mig på vågen talar den bara om vad jag gått upp eller gått ner. Perfekt om ni frågar mig!

Den är såklart personlig, för den kan bara memorera en person. Här nedan ser ni min nya vän. Quantum. :)

Nu ska jag återgå till mitt plockande med papper och förberedelser. Jag återkommer med rapport inom kort hur min flytperiod går!

Själaro

För ett tag sedan tog jag beslutet att berätta för mina elever angående min operation. Så jag har funderat och tänkt och bara försökt komma på ett bra sätt. Så igår var de dags. Jag började med att inleda lektionspasset med "livskunskap". Vi ställde till med himla hallå och lekte lekar, pratade allvar, skrattade och kom fram till fantastiska diskussioner om både ditt och datt.

Jag inledde mitt berättande med att tala om att jag var lite pirrig, nästan lite nervös.
Varför då frågade mina elever!
Jag vill gärna berätta en sak för er som kommer hända mig om några veckor som jag är väldigt glad över. (Genast började mumlas om graviditet och genast sa jag stopp).
Jag visade på en kalender när jag skulle få göra en operation som ska hjälpa mig att gå ner i vikt. Sen var de bara att vänta på frågorna. Varför frågade nån. För att jag vill leva längre och orka vara er fröken länge. Kommer de göra ont frågade nån. Kanske några dagar men sen kommer jag nog må som vanligt. Jag berättade lite om hur de går till och om hur jag kommer behöva äta små portioner. De blev en fantastik stund. Jag hoppas bara att eleverna inte gick hem och blev oroliga bara. Pust.

De som gjorde mig mest glad under denna magiska stund var kommentarerna. En elev frågade om jag fortfarande kommer vara lika fin sen som jag är nu. Då var jag nära till tårar kan jag lova. En annan elev tyckte att jag inte fick blir fööööör smal eftersom då kanske dom inte känner igen mig.

Alltså. Barn är väl för underbara. Så jävla ärliga och nyfikna. Inte undra på att man väljer att stanna i ett yrke som mitt.

Pillerdosetten

Jag nämnde tidigare någon gång angående det där med pillerdosetter.
Idag hittade jag på apoteket den där dosetten alla människor som måste äta mediciner resten av sitt liv borde ha. (så som alla gastric bypass patienter). Sjukt nöjd.

ser ut som pocketbok. 

alla dagar tydlig markerade, (väggar som går att flytta för att göra färre fack)

varje dag går att plocka ut och lägga i medföljande plastficka. 

Så jävla praktiskt för en praktiskt nörd som mig!!

MAT

Om ni undrar vad jag tänker på alltså. MAT!

Vad blir de för lunch? Vad ska vi ha till middag? 

Varför då? Jo, för om en vecka. kommer all mat övergå till: 

soppor, shakes, gröt och vatten i mängder. 

Jag ser faktiskt fram emot den tiden, jag vet ju vad den ska leda till. Jag har redan hemma börjat göra mig redo för min kommande matresa. Bland annat städat ur alla baksaker ur skafferiet för att inte bli sugen eller få något infall att ställa till med muffinsbak eller dylikt. 

(Det är ju så roligt när man är uttråkad) 

Jag har även planerat att T. kommer få äta sådan mat som jag inte tål eller som jag tycker är äcklig. typ blodpudding och ärtsoppa. Inte för att jag bestämmer över honom, men mitt förslag är i alla fall att han kan göra så för att hjälpa och stötta mig. Men självklart kommer vi båda äta soppor ibland för att få lite samma "matfeeling" som när vi annars äter tillsammans.  

Det kommer gå som en dans. de finns liksom inget annat alternativ. 

Dagens middag bestod för övrigt av fläskkarre med potatis och sås. Mums! 

EFTERLYSNING!

Till alla er som känner mig!!

Om ni har bilder på mig från förr eller nu, när jag är stor eller liten, ung eller gammal.. jag tror ni hajjar!
Skulle ni då kunna skicka ett ex av dessa till mig? Jag behöver lite bilder från hur andra sett mig. Mina egna kort på mig själv ger sällan den rättvisa bilden. Tack på förhand.

maila till  min e-postadress, om ni vill skicka per post kan ni bara maila så får ni min adress.
arwidsson_l@hotmail.com

Pre-op.

Jag drog nog högsta vinsten idag!
Idag har jag flängt mellan möten, läkartider, provtagningar och ALLA jag mött har behandlat mig som LENA. Inte som tjockisen som sitter i en soffa och äter godis jämt. Det kändes så skönt att få vara den jag är idag. Att få prata om operationen och ställa dumma frågor utan att någon tittar snett på mig. Jag förstår inte varför mina nerver spelade mig ett rejält spratt för den här dagen?!?! Så otroligt smidigt allt gick idag. Okej det var en hel del väntetid mellan ställena. Men absolut inget som gjorde det jobbigt. Lite uttråkad vid några få tillfällen bara.

Sjuksköterskan konstaterade att jag minskat -3kg sen sist. Visst jättebra! (kan inte alls ha något att göra min magsjukedag i måndags?!) ;) Blodtrycket låg på 129/94. Vilket är bra med tanke på att jag var OVILAD.
Hon som tog alla rör blod berömde mig för mina fina blodkärl (utvilad där dock). Tänka sig. Vackra blodkärl har jag i armvecket i alla fall. = lättstucken.
Dietisten gick igenom min "matbibel". Hon förhörde mig på huruvida pålyst jag var gällande proteiner och kolhydrater. Det mötet tog nästan över en timme. Hon gav mig riktlinjer inför min "flytande kost" månad. Hur jag ska tänka med drycker och soppor osv.
EKG-besöket var nog de snabbaste på hela dagen. hjärtat verkade slå fint. Ingen sa något annat i alla fall. Men lite svårt när sköterskan ber mig slappna av. (det är ju lätt i ett upptänt rum på en kall brits, avklädd med bara bh och byxor på). Roligare kan man ju ha :) Men ja överlevde det också.

På narkosbedömningen fick jag svara på 20-frågor igen, men dessa vänliga damer var roliga. Dom undrade om jag var lärare eller ngt liknande eftersom jag var så förberedd med block, plastficka och alla papper i ordning. Efter att vi konstaterat de faktum att jag är det fick vi oss alla ett gott skratt. Jag undrar hur andra gör med sina tankar? Är det ovanligt att en patient kommer och är strukturerad? märkligt om ni frågar mig.

Hörni. 40 dagar kvar till op. En hel hög med instruktioner inför kommande 6 veckor. läkartider här och var, samt blodprover som ska göras med jämna mellanrum. Jag ska duktigt föra in allt i kalendern och i min smarta telefon. Men nu är första anhalt att se till att få hem mina soppor och pulverdrycker inför min kommande VLCD-månad.

Nu längtar jag till nästa vecka när jag ska hoppa i plurret på riktigt igen (ska börja simma). Har för övrigt satt upp en till målbild om just simningen. "Simma 45 minuter utan att ta hjälp av bricanylen"
Kommer nog dröjja innan jag fyller den målbilden, men den dagen kommer att komma. Då kanske jag till och med belönar mig med en ny baddräkt som inte är helt svart (ska nog skriva in det i målbilden)

Typ den här, från Intersport. Den säger lite mer LENA.

Bilden lånad härifrån

Om nerverna får säga sitt. Obs! Varning för känsligt innehåll!

Igår vaknade jag av att må illa. Försökte äta (tänkte att de kanske berodde på lågt blodsocker) men varje tugga kändes som den fastnade i halsen. Bestämde mig för att skippa frukosten och promenera i regnet till bussen(glad att jag ens kom så långt). Åkte till jobbet och kämpade allt jag kunde för att le och vara trevlig mot alla barn och föräldrar. Det gick ett tag sen tog magen och illamåendet över.
Tack och lov för en fin kollega som körde hem mig. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle gjort annars. Jag kräktes nästan sekunden efter att jag hade låst dörren när jag kom hem. Puh! vilken pers.
Somnade några minuter senare fullt påklädd under två täcken. 2 timmar senare svettades jag genom allt. så av med allt och in under täcket igen. Sov i ett streck (förutom ett toabesök) till klockan 14.00.

Sen låg jag till sängs i timmar och hoppas mellan att läsa, lyssna på radio, titta på serier (tack o lov för netflix och laptop).

MEN idag. Magen okej igen, allt jag ätit har jag fått behålla. Har bara varit extremt slö på förmiddagen. Fantastiskt skönt med tanke på att jag ska iväg på "pre-op" besök imorgon.  Jag ringde sköterskan och frågade om jag fick komma eftersom jag varit magsjuk igår. Det var helt ok tyckte hon. Skönt för jag vet inte om jag skulle orkat vänta längre.

Jag tror gårdagen kan vara ett sätt för min kropp att ta ut all nervositet. Ni som känner mig vet att jag ofta säger att jag inte blir nervös, men jag misstänker att det är så här det känns. Magen vänds upp och ner och spelar ett spratt med hela kroppen. Eller har jag fel?

Morgondagen är fulltecknad från morgon till eftermiddag, träffa sköterska, dietist, narkosbedömning, EKG, provtagning. Måste gå hemifrån runt 7 tiden för att hinna till första läkartiden. Men behöver inte gå upp så mkt tidigare eftersom jag ska vara fastande fram till provtagningen.

Nu ska jag packa väskan, duscha och sen lägga mig tidigt. hoppas ni får en bra fortsatt vecka!

Huvudet fullt av tankar.

Idag har varit en sådan dag som bara varit full från det att jag låste ytterdörren i morse till att jag nu äntligen sitter här med absolut INGENTING att göra. Trött är bara förnamnet. Fast trött på ett bra sätt. Även om dagen varit lång så känns den ändå full av roliga och givande aktiviteter. Skönt! 

Jag mår så himla bra just nu. (förutom den där ryggen som värker STÄNDIGT) Men jag går omkring och svävar på mina tankar och längtar och hoppas och bara känner trygghet i mina beslut. 

Just idag så är det 47 dagar kvar. När man jobbar i skolvärlden så tänker man oftast i allting i veckor. 47 dagar är ju knappt 7 veckor. det känns lite närmare då på något sätt. 

Synd att man fyller så sent som december, annars hade dessa två böcker stått högst upp på önskelistan. :)

Att ändra perspektiv på saker och ting

Några av er som känner på "på riktigt" vet att jag varit förste motståndare till att gifta sig. Jag har alltid haft bra ursäkter också. Jag har dragit upp statistik och pratat kostnader. Jag har haft alla svar på varför människor INTE bör gifta sig.

I mina tidigare förhållande flydde jag lååååååååångt så fort förlovning eller dylikt kom upp som samtalsämne. Det var liksom ingenting för mig.

Men i min nuvarande relation var det till och med JAG som ställde frågan om förlovning och ordnade med ringar. Det säger ganska mycket om hur säker jag känner mig i min relation.  Än så länge har vi nöjt oss med förlovning. Vi stressar inte fram några andra beslut. Giftermål har inte ens vart på kartan. Vi har pratat om det vid fåtal ggr och drömt om hur vi vill ha det, men aldrig planerat för det på riktigt.

Men idag när T var iväg på träning så fastnade jag framför tv.n med ett evigt zappande mellan alla kanaler och fastnade framför ett bröllopsprogram. Då slog det mig (som en blixt från klar himmel). Självklart att det alltid har handlat om det där med otrygghet och vikt. Jag bara minns hur jobbigt det var med mina känslor inför att ordna balklänning. (Nu hade jag riktigt tur och fick låna den finaste klänningen jag kunnat tänka mig). Men nu kan jag verkligen känna att det skulle vara så mysigt att få ställa till med ett bröllop och klä mig i en uppsydd klänning som inte är köpt på kappahl eller lindex.

För några veckor sedan kom jag på mig själv med att googla bilder på snygga bröllopsklänningar. Haha, kan hända ett det det undermedvetna började gro.

Kan det verkligen vara så att man ändrar perspektiv på något BARA på grund av en klänningsstorlek?
Jag vet ju nu att om den här operationen lyckas och alla kilon försvinner så kommer den drömmen också en dag kunna bli sann. på riktigt. (fick just en rysning när jag tänker på det) hihi.

Stormen har anlänt.

Med full kraft är nu stormen här.
I morse när jag vaknade kände jag på mig att idag var dagen då alla frågetecken skulle lösas upp. Det liksom kändes så i maggropen. När jag hade spenderat några timmar med att göra så lite som möjligt (är ju ledig så) ville såklart hunden ut på sin promenad. Bara ut och gå rundan, kollade (som vanligt) brevlådan och där låg det. Kuvertet med operationstid och pre-op besökstid. Blev dock förvånad av min egen reaktion. Jag trodde faktiskt jag skulle slita upp kuvertet och springa in och ringa varenda kotte, ja ni vet behovet av att sprudla av sig är ganska så stort hos mig. Men icke sa nicke, jag la in kuvertet med all den andra posten och tog sen långrundan med hunden. Kom hem och satte mig i lugn och ro och öppnade kuvertet.  Efter ett tag så ringde jag dock Mamma. (alltid mamma först). Skickade sms till T. och nu skriver jag här. Mitt i allt var jag bara tvungen att slå på mina Back Street Boys skivor (jag var ett inbitet fan på slutet 90-talet och början av 2000-talet) Dom ger en trygghetskänslan av att sitta hemma i sitt gamla flickrum. Det känns bra att ha dom i bakgrunden. (även om musiken inte alls är lika bra nu som jag tyckte då) Haha

Kuvertet

17 April har jag en heldag att se fram emot på sjukhuset innehållande provtagning, EKG-besök, Dietist-besök och narkosbedömning. Misstänker redan nu att korsordstidning och dagboken bör följa med denna dag med tanke på "håltimmarna" mellan alla besök. spännande.
Sen efter den dagen är det några veckor kvar till operationen.
Med i kuvertet fanns också ett häfte fullsmackad med diverse information om mat, kost, dryck osv. Tänker mig att T ska få lite kvällsläsning sen och lära sig mer om hur jag måste äta efter operationen.

Min kostrådsBIBEL

I slutet på maj blev det. Måndagen 27 Maj. Då får ni alla tänka lite extra på mig. Och även C+S som troligtvis ligger på en solig strand då. (fuskigt!) ;-)