Om nerverna får säga sitt. Obs! Varning för känsligt innehåll!

Igår vaknade jag av att må illa. Försökte äta (tänkte att de kanske berodde på lågt blodsocker) men varje tugga kändes som den fastnade i halsen. Bestämde mig för att skippa frukosten och promenera i regnet till bussen(glad att jag ens kom så långt). Åkte till jobbet och kämpade allt jag kunde för att le och vara trevlig mot alla barn och föräldrar. Det gick ett tag sen tog magen och illamåendet över.
Tack och lov för en fin kollega som körde hem mig. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle gjort annars. Jag kräktes nästan sekunden efter att jag hade låst dörren när jag kom hem. Puh! vilken pers.
Somnade några minuter senare fullt påklädd under två täcken. 2 timmar senare svettades jag genom allt. så av med allt och in under täcket igen. Sov i ett streck (förutom ett toabesök) till klockan 14.00.

Sen låg jag till sängs i timmar och hoppas mellan att läsa, lyssna på radio, titta på serier (tack o lov för netflix och laptop).

MEN idag. Magen okej igen, allt jag ätit har jag fått behålla. Har bara varit extremt slö på förmiddagen. Fantastiskt skönt med tanke på att jag ska iväg på "pre-op" besök imorgon.  Jag ringde sköterskan och frågade om jag fick komma eftersom jag varit magsjuk igår. Det var helt ok tyckte hon. Skönt för jag vet inte om jag skulle orkat vänta längre.

Jag tror gårdagen kan vara ett sätt för min kropp att ta ut all nervositet. Ni som känner mig vet att jag ofta säger att jag inte blir nervös, men jag misstänker att det är så här det känns. Magen vänds upp och ner och spelar ett spratt med hela kroppen. Eller har jag fel?

Morgondagen är fulltecknad från morgon till eftermiddag, träffa sköterska, dietist, narkosbedömning, EKG, provtagning. Måste gå hemifrån runt 7 tiden för att hinna till första läkartiden. Men behöver inte gå upp så mkt tidigare eftersom jag ska vara fastande fram till provtagningen.

Nu ska jag packa väskan, duscha och sen lägga mig tidigt. hoppas ni får en bra fortsatt vecka!