Det här med komplikationerna

Jag har ju redan berättat om blödningen jag råkade ut för under min operation i måndags, det är nog först idag jag faktiskt insett vilken tur jag hade ändå. 

Kirurgen som pratade med mig berättade ju om att han fick fästa blodkärlet vid en muskel. (Min första fråga i huvudet (tror jag) var ju om han ens hittade någon muskel i magpartiet ) Men jag kan garantera att de gjorde han, för det känns rejält. Jag känner mig pigg och nästintill helt smärtfri idag förutom en  smärta som påminner om stark träningsvärk just i de partiet blödningen skedde. Kirurgen talade ju om att de kommer ta 6-8 veckor för blodkärlet att läka. Herrejävlar?!? Ska jag känna så här i 8 veckor? Fy fan. 

Men som sagt, i övrigt mår jag fint. Det blir lättare att röra sig för varje dag och det där lätta illamåendet börjar avta mer och mer. 

Jag får INTE i mig all vätska som dietisten vill att jag ska få i mig, men tro mig jag KÄMPAR med mina glas fulla av vatten, mjölk, yoghurt, fil, soppa. Just nu är jag glad om jag får i mig 5 dl om dagen. Det här med att inte känna någon hunger är verkligen svårt. Kroppen ger ju ingen signal om när det är dags att äta, jag måste helt enkelt kolla klockan och ställa larm när det är dags för nästa mål. 

Idag har jag lyckats tömma diskmaskinen och fylla den igen. Det tog en hel evighet eftersom man måste pausa emellanåt och inte göra några tunga lyft. Men såååå nöjd att jag fixade det idag. Eftersom jag trivs lite bättre i mitt hem när det är lite mer ordning och reda. 

Nu ska jag ordna lite lunch och sitta en stund i solen. Ha en bra helg allihopa!! 

Mitt trick!

Tack och lov för kanel!! 

Denna underbara krydda hottar upp min yoghurt och mjölk. Underbar smak vill jag påstå. Jag måste ju berika mina måltider med proteinpulver och den smakar inte gott om vi säger så. (Den är ju egentligen smaklös) men konsistensen gör den äcklig) men tack och lov för kanel! Den kryddan gömmer de mesta. Idag har jag lyckats ganska bra med frukosten. Nu skedar jag i mig lite lättmjölk till mellanmål. 

De svåraste just nu är att svälja tabletterna med en tesked  vatten. Det tar mig 15 minuter bara att få i mig morgonens dos. Jag måste vänta en stund mellan varje tablett eftersom de annars känns som dom ska komma upp igen. 

Igår duschade jag, det var en spännande historia. Haha. Två förband hade lossat lite och skulle bytas. De måste sett ganska roligt ut när jag försökte göra allt för att undvika schampo i såren. Men känslan av att duscha varmt och känna sig ren igen var verkligen obeskrivligt. Idag lyckade jag till och med till det med att ta på mig rena kläder och en bh. bara de är en historia i sig. 

Två av mina fem sår gör lite extra ont idag. Men smärtstillande tar bort de mesta av smärtan. 

Just nu skulle jag vilja röja lite här hemma. Usch tycker inte om att ha de stökigt omkring mig. Men ja det säger sig ju självt att jag inte klarar de just nu. Även om jag klarar av att stå upp längre och längre stunder. Jag får helt enkelt acceptera att min T saknar den där genen som säger till att de är stökigt. 

Balkonghäng

hm. Jag som hade tänkt sitta i solen idag på balkongen och skeda i mig mitt vatten, min lunch, min middag, min mjölk, ja ni fattar.

Det är det som gäller, skeda i mig all min mat. Just idag går det inte så bra. har hittills inte fått i mig mer än 2 dl vätska. helst ska man få i sig 1,8 liter. som ni kanske förstår går det inte så bra just idag.
Men jag kämpar på.

vi hade inte så mycket i skåpen så jag fick helt enkelt ta de som fanns. Till mellanmål, så mixade jag lite vattenmelon och vindruvor (som jag skalade) med lite vatten och sen silade jag hela vätskan. Mums! de var verkligen uppfriskande! precis vad jag behövde tror jag.

Promenadmässigt så har jag idag gått två vändor till brevlådan. Ungefär så långt min ork går just nu.
Har dessutom hunnit med att sova middag, (men måste ställa klockan får att komma upp och skeda i mig mer vätska.)

Jaja, nu ska jag försöka lägga mig en stund igen. Innan de är dags för mellanål nr 4.

Operationen

Igår morse vaknade jag 04.30 (efter ca 3 timmars sömn) och låg och väntade på att klockan skulle ringa. Så 05.15 hoppade jag in duschen för en ordentligt skrubb med descutan. De gick fin fint. Efter det tog jag mina tabletter som jag blivit ordinerad och packade ner det sista i min väska. Sen körde M mig till Södertälje sjukhus, vi kom givetvis för tidigt men hellre det än för sent. Väl inne på avdelningen fick vi sitta ner och vänta en stund. När mitt namn blev uppropat fick jag reda på at jag skulle opereras först! Oj, de var bara att svida om till supersexiga sjukhusdressen med stödstrumpor och hela köret.
Kirurgen kom och ritade 5 streck på min mage och jag blev utkörd till hissarna. Kramade M hejdå (fällde en tår av lite nervositet när vi åkte ner till op)

Väl där nere fick jag dra på mig hårnät, dricka en äcklig vätska och sen promenera in i operationssal 6.
i operationssalen blev jag fastspänd i något som påminde om en gynekologstol. Mina ben fick värme och massage som skulle hålla igång blodcirkulationen under operationen. En sköterska presenterar sig och talar om att när operationen är klar kommer dom hjälpa mig att gå tillbaka till min säng (detta är ingen jag minns att jag ens gjort) Läskigt de där med narkos.

10.30 vaknade jag till liv första gången, men somnade fort igen. Jag svävade mellan sömn och illamående, fick fukta munnen blev pumpad full med dropp och alvedon. Sköterskan försökte prata med mig jag minns små delar bara. 14.30 rullades jag upp på min avdelning igen. Skönt.

T kom och hälsade på mig, men jag ville mest sova. vilket jag gjorde när inte sköterskorna skrämde mig upp på toa eller försökte få mig att börja skeda ett glas vatten. Dessutom orsakade jag Stockholms blodbad på toaletten när ett förband blödde igenom och droppad blod över hela badrumsgolvet. det var lite läskigt.

Nattpersonalen gjorde likadant så sömnen var lika med noll. Min grannes pulsmätare som ständigt pep när hon legat still för länge och påminde att det var dags att röra på benen eller ta några djupa andetag. Min var tyst men jag hade så fina värden så jag behövde inte kämpa så hårt med det.

Idag kom kirurgen upp och berättade att jag råkat ut för en blödning under operationen, han förklarade att han hade fått sy fast något blodkärl på en muskel (eller något liknande). Svårt att förstå allting när man är lika nyvaken och lullig. Men det var i alla fall en lösning som ledde till att jag kommer få blåmärken på ena sidan av magen eftersom han fick "rota runt" lite mer än vid en vanlig operation. Förutom det så gick operationen fint. Jag har min lilla magficka som jag nu håller på att träna upp genom att skeda i mig soppa och vatten. De går inte så bra för tillfället.

En komplikation som är lite jobbig är att gasen som dom blåser upp magen med har spridit sig i kroppen och för min del upp i ena axeln. JÄTTEJOBBIGT. hoppas verkligen de släpper snart.

Väskan är packad!

Nu är allt klart inför morgondagen (så långt de går att bli klar i alla fall) väskan är  packad, alla papper är i sin ordning och preOps dryckerna är till hälften uppdruckna nu. De som är kvar är duschproceduren och renbäddningen. 

Nu ligger jag och vilar lite inför kvällens bravader. Tänker på att idag är de sista dagen jag är den här Lena som jag alltid varit, imorgon kommer den nya Lena att börja formas. Det känns lite spännande faktiskt! 

Hörni! Tänk lite extra på mig imorgon! Massvis med kramar till er alla! 

Imorgon....

... Vid den här tiden har jag lagts in på Södertälje sjukhus. Hur overklig känsla är de inte?!?! Känns som ett skämt men ändå inte. Idag är sista dagen jag har min mage som den är nu, och som de känns i psyket nu så kommer jag inte sakna den. (Om ett par veckor kanske jag inte tycker det) 

I fredags kom min älskade svägerska hit. Hon är min friska fläkt den här helgen. Jag är så glad att jag får spendera dom här dagarna med just henne. Hon är en fin vän som jag verkligen värderar högt!! Den här helgen hade blivit alldeles för "vanlig" utan henne, och de hade nog lett  till grubblerier. Älskar min T. Men vid sådana här livsomställningar är det skönt med något som bryter det "vanliga". 

Idag ska vi ut på vandring och sen ska vi ikväll åka till Globen och kolla på Pink. Perfekt avslut. Men de blir nog en sen dusch och renbäddning ikväll ;) 

Nu ska jag strax gå upp och skåla min sista frukostshake!! 

stress

Idag har varit en sådan dag som bara började helt fel. Ingenting gick som de skulle, glömde bort frukostshaken, så när jag väl blev påmind om det var de bara att blanda en ny. I morse tvättade jag min 40 tvätt i 60 grader, duschade håret med T.s "shower for men" så var de bara att "börja om från början"....

När jag väl tog mig till jobbet efter mycket om och men fick jag spendera de första 15 minutrarna med att sitta still i soffan för att jag fick sådan yrsel. det var riktigt otäckt. klunkade i mig massa vatten och bara väntade ut snurret i huvudet, de gick sådär. De slutade med att jag tog hissen upp till min arbetsplats och skönt ner på min stol och förlorade mig i landet av planering/schemläggning. Plötsligt var det dags att gå ut på rastvakt. Då hade äntligen snurret i huvudet försvunnit. Sköööööööönt. äntligt lite drägligt.

Men jag vet att det hela beror på den inre stressen. Den där som jag vet är så välbekant vid sådana här situationer. Alla "måsten" jag vill bli klar med och allting som ska göras inför operationen, alla inköp, träna på att lägga och sätta sig upp i och ur sängen (inte de lättaste i en tempursäng vill jag lova).
och så dom där förbaskade promenaderna. knähelsiket spökar (de gör de alltid när jag pressat mig själv för mycket) men jag försöker tänka att jag rör mig mycket på jobbet och promenaden till jobbet räknas ju verkligen. Och inte kan ja simma heller för att fröken röd är på besök. (de stressar mig också lite grann faktiskt)

men va sjutton. nu är det 4 DAGAR kvar. sen så måste jag släppa stressen och bara tänka på mig själv och mitt eget välbefinnande. Lära känna min kropps nya signaler. Jag ser väldigt mycket fram emot det faktiskt. det känns befriande.

Proteinpulver 170 kr som ska läggas på min mat efter operation

6 paket med dryck som ska intas på söndag mellan 16.00-24.00 (tror de var 160 kr)

Till duschen innan läggdags och på morgonkvisten innan inläggning (150 kr)

Stödstrumpor i två olika färger (130 kr)

Tabletter som ska tas på operationsdagen med så lite vatten som möjligt (fick jag med av sköterskan)

Brustabletten som ska tas innan läggdags (fick jag med av narkossköterskan)

Ja, de va bara en liten del av allt som cirkulerar i mitt huvud. 

10,4 kg!

10.4 kg!

5 mjölpåsar eller 10 liter mjölk eller 2 STORA Vattenmeloner. (Tack Ammi. K för att du fått mig att tänka på mina kilon i "riktiga" saker, blir så mycket verkligare när man ser 10 liter mjölk framför sig)

Förstår ni hur många kilon jag blivit av med, på 3 veckor?!?!  Idag är jag så fruktansvärt nöjd med mig själv. Jag har nått målet. (mitt egna mål)
Men om en vecka, då gäller det. Operation. Men innan dess ska jag hinna med en arbetsvecka i fullt tempo, gå på konsert, umgås med bästa M (som kommer till helgen), hinna slutföra x antal grejer innan jag blir sjukskriven. På ett sätt kom detta datum precis rätt, i slutet av skolterminen när näst intill allting ska vara klart. men samtidigt är ju den den roligaste tiden i mitt anseende. När alla bitar börjar falla på plats och man kan njuta in i de sista innan de härliga sommarlovet startar. Men givetvis ska jag göra allt jag kan för att medverka på skolavslutningen. (för elevernas och min egen skull ;)

Men med min tjänst har jag ju lyxen att få jobba på sommarlovet (är nog en av dom få som gillar de kanske) Men det är så skönt, man får ro över hela dagarna och kan leka, mysa, pyssla och bara må bra. Dessutom åka på roliga utflykter med färre barn än vad man är van vid. Men för min del blir nog första veckan (efter sjukskrivningen) att sätta mina nya rutiner, lära känna min kropp under pressen av 50 ungar omkring mig. Det kommer bli bra, det vet jag. Sen var det ju det där med maten. jag försöker att inte tänka på det för mycket eftersom jag inte vet ett dugg hur jag kommer må, vad jag kommer orka osv.

7 DAGAR KVAR

Lyckans vindar

Igår gick både T och jag och la oss väldans tidigt. (för att vara en fredagskväll) men veckan hade helt enkelt tagit ut sin rätt. Men resultatet av det blir ju att vakna tidigt, T var uppe vid 5.00 och jag slog upp mina blåa ögon vid 7 tiden. Men T kunde i alla fall somna om.  Hur som helst. Efter att ha druckit min morgonshake (idag blev de jordgubbssmak mixat med is) var de dags att klä på sig.

Jag tänkte bara för skojs skulle pröva den där snygga bh.n som hånat mig varje dag i över 365 dagar i alla fall. och vet ni? den passar!! Jag blev så lycklig att T undra nog var de var i min morgonshake egentligen. Sprang omkring och speglade mig med min "nygamla" bh. Haha man blir som tonåring på nytt nästan.  Sen skulle klänningen på, min favoritklänning och den är också för stor. haha den glider åt alla håll o kanter, får nog till att nåla fast den.

Som om inte de vore nog, efter att vi avverkat återvinningscentralen åkte vi till lokala simhallen, T gick in och gymma och gag gick in och simma. Vet ni, jag höll på att simma ur min baddräkt, blev så fnissig för mig själv när jag kom på mig själv med att dra upp baddräkten stup i ett. Förstår ni känslan? 3 ggr på samma dag?!?!

Nä efter den här dagens användning av klänningen så ska jag tvätta den och lägga i min säljapåse. Det betyder 2 saker i min säljapåse. underbara känsla.

En nöjd tjej!

En bild från gårdagen runda i skogen, älskar verkligen färgerna nu på våren/försommaren

luktar korv och är frusen ända in i benmärgen

Vilken dag. Idag har vi haft "drop-in" på vår skola där föräldrar fått komma och titta i sina barns klassrum och besöka fritidshemmet.  Fritids hade lite olika aktiviteter igång, samt korvgrillning. (vi delade ut korv, föräldrar/barn grillade själva). Vart tror ni den person som bör undvika mat hamnade? jo vid korvutdelning, jag har säkert delat ut över 100 korvar idag. Jag gillar egentligen inte skolans korv, men idag hade jag kunna äta både en, två eller tre. typ.  Inte nog med det, efteråt går man ju omkring och luktar som en vandrande grillkorv. Men förutom korven har dagen gått bra.

Däremot har jag varit så frusen både igår och idag, ni vet så där så de känns ända in i benmärgen. Nu på kvällskvisten (när jag egentligen skulle simmat satte jag mig här) Men jag ska i alla fall ta mig en varm dusch, sen krypa ner med en, två kanske tre koppar te framför eurovision song contest. ja ni läste rätt. de bor en liten schlagernörd i mig också.

Jag saknar simningen idag. Jag hade till och med ställt klockan lite tidigare idag för att hinna packa träningsväskan, men den står fint vid ytterdörren fortfarande. Jag hoppas morgondagen blir bättre. Hoppas jag känner mig piggare, då ska jag ta itu med lite morgonsim igen innan jag börjar jobba. har ju lång sovmorgon i morgon så då hinner jag med sådant.

11 dagar?!? hur sjukt är inte de? 

Samlar pensionärspoäng

Idag var jag då iväg på min halvtidskoll på lokala vårdcentralen. Allt gick som en dans. enligt min våg och vårdcentralens våg har jag gått ner sammanlagt 8,5 kg på två veckor. SJUUUUUUUUKT nöjd över de resultatet vill jag lova.
Jag har ju inte direkt fått någon viktgräns jag ska ta mig ner till däremot har jag satt en egen önskegräns på 10 kg. jag har två veckor på mig att nå mitt mål. Hoppas verkligen dessa två veckor går som en dans. Speciellt eftersom jag fick glädjande besked angående maten på vårdcentralen. Det kommer göra så att jag verkligen orkar hålla ut de resterande två veckorna innan operation. Magen är dessutom min vän igen förutom att den åstadkommer åskmuller efter varje shake/soppa.

Sen fick jag benen mätta för att få rätt storlek till mina stödstrumpor. Gick sen ner till lokala apoteket och fick hjälp att köpa rätt storlek, det var jag och en 75-årig tant. Vi var väldigt överens om att solbrun färg på strumporna skulle passa oss bra. Jag tänker inte på att de är så många som använder stödstrumpor nu för tiden, det verkar bli vanligare och vanligare. Förr under min extremt korta karriär som vårdbidträde inom hemtjänsten fick man ju rulla upp de där tröga strumporna på pensionärerna. Men utvecklingen verkar gå framåt. Tunna och fina strumpor men ändå med bra stöd. Gillas väldigt mycket.

Men men. Jag har fått i mig dagens sista mål, Yay!! nu ska jag klunka lite vatten sen iväg och simma för att avsluta den här dagen.

ris och ros

Ris.

Helskotta vilken tung eftermiddag. Under bilresan hem idag fick jag en känsla av obehag. Något jag inte kunde förklara. Bakom mina solglasögon ville jag väldigt gärna fälla en tår.  En välbekant klump i magen dök upp. De kändes lite jobbigt att säga hejdå till min familj idag eftersom jag vet att det är sista gången vi ses innan operation. Å ena sidan är det ju positivt för de betyder ju att det snart är dags. Men ändå. Snart är jag över på andra sidan och får äntligen börja leva efter mina nya rutiner.

De människor som gjort en gastric bypass och som druckit flytande kost inför en operation och inte påstår att det är jobbigt. Lyckostar säger jag bara. Jag testas varje dag, varje minut, varje sekund just nu känns de som. JAG SAKNAR ATT ÄTA MAT! Dryckerna och sopporna är just nu bara ett nödvändigt ont. De är så fruktansvärt äckligt. *snyft*. Jag vill fuska, men gör det inte. Jag vill byta ut en shake mot en burk tonfisk eller makrill. så desperat är jag.


Ros.

Mina jeans åkte på av bara farten. Tidigare när jag haft ett par nytvättade jeans har det varit "sitta/halvligga" för att dra på sig jeansen, sen har man fått hoppa upp och gjort en riktigt rumpskakning för att få på brallorna ordentligt. (På riktigt alltså)
IDAG! stod upp, drog på mig dom. Känslan alltså!! ni anar inte.
Jag har även fått slänga underkläder som är för stora. Fy fabian vad underbart.

I morgon är det vägning igen. Jag har ingen aning om vad jag ska vänta mig. Rent matmässigt har jag skött mig exemplariskt enligt rådande rutiner.  Jag har även klämt in en promenad varje dag utom igår. har simmar två dagar (innan jag åkte bort). Dessutom har jag lekt med min brorsdotter massvis. Älskar att jag har mer energi nu och orkar mer. Tänk vilken jädra duracellkanin jag kommer bli sen?


Jaja. nu ska jag stöka till i mitt pysselrum och möblera om lite. de får nog tankarna på annat. dessutom måste jag försöka få i mig 2 liter vatten innan läggdags! Så då vet ni hur min söndagskväll kommer se ut!

Busspanik?

Jag borde egentligen äta mitt kvällsmål nu. Men jag sitter på bussen på väg mot Örebro. Är för tillfället bara i närheten av Västerås. Och min slutdestination Nora är troligtvis efter 22. Hur tänkte du nu Lena?

Jo jag valde att gå och simma på morgonen vilket fick frukosten att bli senare. Vilket fick lunchen att bli sen. Vilket gjorde att det inte fanns en chans till att få ner en endaste matsked soppa innan avfärd. 

Slutsats. Planera bättre! 

Vågen är min vän idag.

Idag visade vågen -5,7 kg. 

Efter en veckas kämpande och plågande av mig själv (lite så det känns) kom då belöningen.
Varje dag sen jag började med sopporna har jag vägt mig. Redan efter en dag hade jag gått ner  2 kg. Sen var de några hundra gram per dygn. Fantastiskt va?

Jag är glad för dom där kilona, och det märks redan på min kropp, jag känner att jag tappat lite av min dubbelhaka (alltiid den som ryker först, sen tuttarna) Och de märks att dom är på god väg efter. Min BH är för stor. Snart kan jag ha mina "storleken mindre" BH.ar  Lycka!!!
Förlovningsringen sitter löst också. Så nu får min hamna på sängbordet precis som min sambos ring. (hans viktnedgång resulterade även den i att ringen blev för stor).

Men sen var det där med magen. Den vill bara inte göra som jag vill. Har försökt ringa min dietist hela dagen utan lyckat resultat. Sist jag ringde kom jag till en telefonsvarare där jag bad henne ringa upp. Förhoppningsvis ringer hon upp snart och talar om vad jag mer ska göra för att få ordning på magen. Idag har det inte varit rolig. Tänk er att ha håll. sen lägger ni till lite magknip på det. De enda positiva nu är att jag inte är så trött längre så den energiska Lena tar mer plats än de onda Lena just idag.
Men tänker inte vara tapper med magen, det är ju ganska så viktigt att den fungerar just nu.

Men strunt i de nu. Nu ska jag fira med en Loka att jag gått ner 5,7kg. 

Biverkning?

Biverkning nr 10? typ  Min mage har gett upp.

Jag har läst på på alla forum gällande människor och VLCD-kost. Eftersom det är söndag har jag fått googla mig fram till en lösning/behandling. ja ni förstår. Jag är ju grym på de här med att googla.

Den ena saken som passar in på mitt nuvarande tillstånd verkar vara att jag har problem att ta emot alla koncentrerade mineraler. Lösning ska vara att dela upp alla shaher/soppor mer under en hel dag. Jag får försöka lösa detta.

Den andra är jag helt enkelt är på väg att åka på en rejäl magsjuka. nej tack.

Självklart kommer jag ringa min dietist i morgon och se vad hon säger. Men suck.
När man blir av med en biverkning, då verkar en annan sak ta vid. Märkligt det där.

Men jag är i alla fall oförskämt pigg nu. promenader känns som en befrielse. Nu är de bara magen som ger mig oro.

I morgon är det veckovägning som gäller. Jag har vägt mig redan varje dag den här veckan, men det ska bli kul att se veckosiffran. Jag vet redan att jag inte kommer bli besviken.  :)

Frukost dag 6

Idag ska vi åka och handla. Jag ska köpa ispåsar så att jag kan göra mina morgondrinkar här hemma mer svalkande. Sen ska jag fylla på lagret med Lokavatten . Så skojig är min lista!

På min sambos lista står däremot blodpudding, cous cous, quinoa, och lite annat som jag klarar mig bra utan.

Hörni! Ha en bra dag!

Mental breakdown

Jag tar de från början. Igår kväll mådde jag inte så bra, så jag tog på mig kläder och lurar i öronen samt vattenflaskan i högsta hugg. Sen gick jag.  Helt plötsligt började jag gråta. tårarna bara rann och rann, jag kunde inte sluta gråta. Hade jag mött någon hade dom nog undrar vem som dött. Typ. 

Plötsligt började jag tänka på de fina nätverket jag har omkring mig, mina besökare här, vänner, kollegor och familj. Jag blir på riktigt rörd av era fantastiska kommentarer och peppande utrop! För ett år sedan hade jag blivit förbannat av den här sortens uppmärksamhet, men idag FY FAN VA NI ÄR BRA!!!! TACK!!!! 

När jag avslutade min promenad hamnade jag framför dagboken (den man skriver i med penna ni vet) och bara försökte sortera tankarna på de bästa sätt jag kan. Skriva skriva skriva. hjärtat kändes liiiiite lättare. Sen rakt in i duschen med musik pumpande på hög volym. 

Så idag när jag vaknade klockan 6.30 låg jag och spelade på mobilen tills jag helt enkelt insåg att 

Nej, har kan jag inte ligga. 7.45 stod jag redo i hallen för avfärd mot lokala simhallen! Inte så märkvärdigt kan man tycka men att simma är bland det bästa jag vet. När jag förut fick problem med både rygg och min lungkapacitet blev jag beordrad att sluta simma av min läkare. Så nu när lungorna är med kändes det som en befrielse att få simma. Bara första steget ner i vattnet fick man att rysa av välbehag (kan ha något att göra med att bassängen var 32 grader varm också). 

Sen har vi ju det här med andningen. Jag måste simma lugnt, (kan vara svårt när man som jag är van att ge allt i vattnet) men va fan, jag ger mig själv MVG på dagens simning. Nästa gång ska jag bara komma ihåg och ta med vattenflaskan till bassängen. (måste ju alltid förbättra sig på nåt vis ;)

Jag mår mycket bättre idag. Kroppen känns inte som spagetti denna morgon. Sen det bästa av allt. Det är lördag, sol, varmt och vår ute! 

inte så kaxig

Just nu känner jag mig inte så kaxig.  Arbetsveckan är slut och det känns ungefär som att jag har klättrat upp för mount everest och slutat på toppen med en flagga,  för att senare inse, Fan jag ska ju ner också.

Jag har gått ut 100% den här veckan, har inte direkt funnits något annat alternativ. Helt okej egentligen eftersom de andra alternativet att ge upp inte existerar. Men när huvudet snurrar och kroppen skakar då borde man kanske sätta sig ner och bara vara? Jag har lite svårt för det eftersom de finns så mycket annat jag "borde""ska" hinna med. hatar den här övergångsfasen, hatar hatar hatar HATAR de verkligen. Hur länge ska man behöva må så här? de sägs 3-4 dagar, sen plötsligt sägs det 1 vecka. Jag börjar bli trött på att hålla uppe en charad. När jag helst vill lägga mig ner och skrika ut min frustration.
Idag var jag iväg på simskola, höll på att somna av ren utmattning, känns inte okej. Men där och då tog jag beslutet att äntligen införskaffa mig mitt årskort på just simhallen. Har till och med lämnat in kvittot på jobbet som friskvård. Känns faktiskt riktigt bra att ha tagit steget. Nu ska jag bara försöka få tid/ork/lust att åka till mitt gamla gym och säga upp mitt medlemskap där eftersom den träningsformen inte kommer passa mig så bra nu på ett par månader.

Idag var de riktigt tungt på när alla mina kära kollegor gick runt och smaskade på snacks och godis. (fredagsfikat denna dag) Inga problem eftersom jag valde att sätta mig i arbetsrummet med min bok. Men känns ändå jobbigt. Men jag var ju själv så förra veckan. Haha, tänk vad fort saker och ting förändras. Men nu är det ju sköna maj så då får jag nog börja promenera dessa fredagsraster som är kvar för att slippa suget.

Jag i alla fall bokat bussbiljett nästa vecka för att åka ner till min familj. T. är inte ledig på klämdagen så han får komma efter när han slutar.
Jag tänker på att de nog kommer bli en tuff utmaning att möta alla matstunder. Här hemma har jag ju hanterat det genom att tvätta fönster, städa och tvätta. Så mamma!! behöver du hjälp med något, säg till!! ;)

Jaja, nu ska jag ta helg.

Mat

Notering till mig själv:
- Du skall hela tiden ha något att göra trots att kroppen inte orkar. (För att förhindra mig själv från att äta) /ständigt hungrig Lena

Idag har jag tvättat fönster och strukit och bytt gardiner i alla rum. Bäddat rent. Varit på Ikea. Varit på Hornbach. Skurat väggarna på altanen. Tagit ner alla "höst/vinter" lampor. Druckit frukost. Lunch. Middag. Planterat om en blomma.

Inte konstigt att sängen längtar efter mig nu. Eller var de tvärtom? God natt!
Dag 3 avklarad. På ett exemplariskt vis (om jag får säga de själv ;)