Jubileum

Idag är det 1 år sedan jag vaknade upp efter min gastric bypass. 1 år. Helt otroligt vad tiden gått fort, men också helt otroligt vad mycket som har hänt.
Jag minns så väl när jag låg på uppvaket och tog en "selfie" med en fin text och la ut på Facebook för att tala om för vänner och bekanta att allt gått bra.

Fast, vid den tidpunkten visste jag ju inte ens om alla detaljer  kring min operation, jag var ju dessutom hög på smärtstillande och morfin. Men som sagt, jag råkade ut för en blödning då ett blodkärl brustit. Det skulle ta upp till 8 veckor innan de läkte, vilket gjorde att mina två första månader som opererad inte blev den nystart jag hade önskat. Men vad gör det? Det blev ju ändå bättre än vad de nånsin varit innan.

Idag väger jag 76.6 kg. Det är jag fruktansvärt nöjd över. 

Vad har jag gjort idag då? förutom att jobba har jag skaffat mig ett monopol Disney och ätit finmiddag med sambon (skämt åsido) (makaroner & bacon) Det har varit en helt vanlig vardag. 

men i alla fall, en dag värd att minnas. grattis lille magen 1 år. 

Ingen ork eller lust

Okej, de här fina gula pollenmjölet som helt tagit över mitt hem har även fått mig att reagera nu. Att ligga i hammocken som varit helt täckt av de gula frömjölet har inte varit den bästa medicinen, så gårdagen spenderades mestadels i soffan inomhus.

Men jag är ändå glad, för innan har jag reagerat vid minsta lilla utslagning av björk, gräs och sådant väldigt tidigt på våren.
I år tog de ändå ganska lång tid innan min kropp gav upp för pollenchocken. näsan rinner och allergiastman är här och hälsar på. Jag puffar min astmamedicin och tar min nässpray.
Tänk vad fort man glömmer, den här tyngden som lägger sig över bröstet. Jag har helt tappat den känslan tills igår när vi vandrade över parkeringen på Ica maxi.  Jag sa lite skämtsamt till min sambo att han kunde låtsas att de var för ett år sedan (när jag vägde 60 kg mer) för då var jag så långsam hela tiden och mådde dåligt av mina svåra astma.

Detta tillstånd jag befinner mig i för tillfället gör att jag tappar orken och lusten att göra någonting.
Hoppas de släpper snart, men tills dess får jag helt enkelt andas djupt och ta de så lugnt jag bara kan.

1-års kontroll

Sådär då, då har jag fått min kallelse till 1-årskontroll av lilla magsäcken. Men måste ringa på måndag och se om det finns någon annan tid, fick liksom inte i början eller slutet av dagen utan i mitten av dagen. Så himla typiskt. Inte de mest optimala när man jobbar inom skolvärlden, fast vad ska man göra? hälsan går före. Problemet är att jag fått tiden på samma dag vi har en heldagsutflykt planerad, en utflykt jag ser fram emot också eftersom de knyter ihop lite vårt arbete med forntiden. Som sagt, ska ringa på måndag, men finns de ingen tid innan semestrarna så kommer jag såklart prioritera och ta den tid som står i kallelsen. Men håll tummarna att de går att lösa.

Annars så skulle man kunna säga att de snurrar i min skalle för tillfället. Jag tror jag sen i söndags fått 15 timmars sömn totalt.  Men tycker ändå de är märkligt hur mycket jag orkat denna vecka trots få timmars sömn. Det märks ganska tydligt att en människa klarar sig på få timmars sömn.

Nu är det stora tvättdagen här hemma efter som det började bli tomt i garderoben. Dessutom börjar det bli varmare väder ute och den här damen har inte så mycket kläder för varmare grader. men jeans och leggings kan man ju använda till långt in på sommaren ändå tänker jag. Men det skulle sitta fint med lite fina  vår/sommarklänningar nu. Har sett på H&M en hel del både billiga och fina klänningar men de är ju de där med vilken storlek man har. tror helt enkelt jag måste ta mig till en butik och testa mig fram.

Längre fram i sommar har vi ett besök till Ullared inbokat så då blir det nog till att fylla på med kläder, men måste ju ändå ha något innan dess.

Idag ska vi vara hundvakter åt lillebror och hans tjejs hundar medan dom är på äventyr på annat håll. Nä, nu ska jag ta en sväng med dammsugaren, väcka sambon och sen äta mål nr 3 för dagen om en stund.

Hoppas ni får en fantastisk lördag i solskenet!

Ett litet klipp av en favoritlåt som går i öronen titt som tätt. en låt som det inte går att sitta still till. Ja de är på tyska, kanske är den lilla tyska genen i mig som älskar att dansa loss till den.

Helene Fischer - Atemlos durch die Nacht

Atemlos = Andas (lite av mitt ledord på nätterna när man ligger vaken)
refrängen på låten betyder i princip andas genom natten. Så de passar väl ganska bra ;)

God natt. God morgon.

Känner mig orolig denna natt och tidiga morgon. Hela veckan har jag runt 2-3-snåret vaknat till och haft svårt att somna om. Så irriterande. Andra nätter den här veckan har jag bara blundat, lyssnat på radio och försökt varva ner på de sättet, men denna natt gav jag upp. Det liksom kryper i hela kroppen. Rastlös är nog rätta ordet. Känner mig avundsjuk på sambon  som ligger och snarkar bredvid. Nu har jag ju läst alla nyheter, spelat upp alla gratisliv på apparna, kollat Facebook, instagram och nu bloggat! Tror jag ska vandra upp på övervåningen och slå på tv.n kanske de kan få mig att varva ner och tänka på annat innan väckarklockan går i gång. 

God morgon mina vänner! Hoppas ni sovit gott! 

Färger är kul!

Ut ur det svarta träsket. Jag tror mig minnas att jag skrivit om detta förut. Som tjock får man sällan välja snygga kläder med fina färger, det mesta som passat är oftast svart. Jag älskar färger. Lila är en favoritfärg som hängt med i flera år, även orange är en färg som får mig att må väldigt bra. Dessa två färger har liksom följt mig lite som en trygg kompis. Men vad händer då med en Lena som går ner 60 kilo och det plötsligt finns en hel uppsjö av kläder i regnbågens alla färger? Och vad händer med en Lena som får komplimanger när hon har någonting blått på sig? Jo hela ens inre börjar skifta. Skifta i färg.

Ja, de må kanske låta lite konstigt, och det kan hända att jag är lite hög på smärtstillande men faktiskt på riktigt. Det känns så skönt att ta på sig färgglada kläder.  Mer färg år folket!

Igår var jag och sambon iväg och handlade badkläder.
Ett ständigt återkommande dilemma, att hitta något som passar och som man faktiskt gillar.
Jag har tidigare ägt bikinidelar i turkost och använde den vid de tillfällen då vi var utomlands.
Men jag trivdes aldrig särskilt bra i den, och jag hade alltid bikiniöverdel som täckte hela magen, helt enkelt ett måste.
Baddräkt är mitt favoritplagg på somrarna. Så enkelt är det.  De täcker bra och man känner sig mer påklädd.  Men vad hände igår då? jo både bikini och baddräkt till soliga dagar eller träningspass i bassängen.

Så nu hoppas vi att sommaren slår till med värme och sol. Och även fast de är lös hud på både mage och lår som får en att samla pensionärspoäng tänker jag skita i det och bara njuta av att JAG som dragit på mig badkläder i storlek 52 nu fick köpa bikini och baddräkt i storlek 42. Den känslan hörni!  

In i dimman

Nu menar jag inte dimman som blir ute på ett danshak en fredagskväll, snarare den där dimman som uppstår när man får tabletter och medicin utskrivet som gör att man blir totalt knockad. I tisdagskväll började jag min antibiotikakur, som tydligen är så stark att jag knappt minns att jag kollat på tv den kvällen eller att jag ens gått o lagt mig.

Hela onsdagen är som ett enda stort moln, jag minns glimtar av dagen men mycket är borta. Det är ju ganska läskigt att man är så känslig att kroppen reagerar på detta vis. Jag hade en kropp som blev så slö och trött att den inte lyssnade på vad huvudet ville, samtidigt så hade jag ett huvud som tappade bort ord och verkade lite smått onykter. Behöver jag säga att jag inte jobbat dessa dagar?

Men i torsdags började jag åter igen känna igen mig själv, misstänker att alla substanser stabiliserat sig i kroppen då och alla smärta som jag mått dåligt av liksom lyftes bort. Den känslan är ganska så underbar, när man verkligen känner skillnad.

På tal om torsdag, ett reportage om mig i Södertäljeposten publicerades. Jag läste igenom artikeln och tycker att det visar en rättvis bild av vårt samtal vi hade reportern och jag. Varför ställde jag upp på att visa min problematik helt öppet? Jag tänker på att i höstas, när jag mådde som sämst, när min kropp inte lyssnade på mig och allting bara var helt kaos i huvudet, då hade det varit skönt att läsa om någon som kanske gått igenom samma. Visst kan jag leta mig trött på internet efter likasinnade, men att få det serverat hade varit väldigt skönt.

Jag sökte hjälp, dels fick jag hjälp via mitt jobb nu under våren när jag fick träffa en fantastisk beteendevetare som hjälpte mig massvis. Det största jag tagit med mig av våra samtal är hur viktigt det är att ibland "bara" få känna sig nöjd. Nöjd över en situation eller en arbetsdag som kanske inte blev som man ville från början men som ändå blev bra. Den känslan har jag haft lite svårt att hitta innan, mina krav på mig själv förstörde nog mer än vad de hjälpte. Jag har fortfarande samma krav på mig själv, men den där paniken jag fick förut när jag inte nådde upp till mina egna krav, den är borta.

Sen sökte jag hjälpt i Södertälje på hälsoenheten, där jag nu går en gruppbehandling med syfte att få ordning och reda på min självkänsla och självförtroende. Nu får jag ju även annat serverat under gruppbehandlingen så som att reda ut motionsvanor och matvanor för att kunna hjälpa eller förändra saker i sitt liv.

Nä, nu är det dags för morgonens mediciner och vitaminer. Hoppas ni får en fin helg, trot regn och rusk.

Södertäljeposten

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=tnb34pdf#13

Sid 12-13