BMI

BMI - Body Mass Index

Detta är något som jag alltid tyckt varit ett riktigt missvisande verktyg. Låt mig förklara mig närmare.

Viktklasser	BMI
Undervikt	mindre än 18,5
Normalvikt	18,5–24,9
Övervikt	25,00–29,9
Fetma grad 1	30,0-34,9
Fetma grad 2	35,0-39,9
Fetma grad 3	mer än 40

 (källa; wikipedia) 

Här ovan ser ni graderingen när det gäller just BMI. När jag startade min viktnedgång i april förra året hade jag BMI 49. Som ni då kan lista ut låg jag i tabellen under Fetma grad 3. 

Alltså de högsta BMIgraden man kan ha. Jag kan inte förstå det faktiskt. Dels för att jag vet att det finns så många fler människor som är större än vad jag var. Jag kan inte få in i huvudet att jag legat på samma BMI-nivå som en som väger 150 kg mer än mig. Det känns väldigt missvisande. 

Just nu ligger jag fortfarande under Fetma, fast i grad 1. Idag är jag på BMI 30,2. 

Snart... snart... är jag "bara" överviktigt. Tänk er den känslan. Haha, känns så sjukt surrealistisk att man blir glad av att vara överviktig.  Om jag ska bli normalviktigt och ligga på BMI 24.9 och neråt måste jag idag gå ner ytterligare 16 kg. Det känns lite tokigt om jag ska vara ärlig. 

Men om man ska räkna enheter så har jag gått ner 19 BMI enheter tillsammans med med 50 kg. 

står inte ut...

...med den här smärtan i ryggen. Snälla kroppen ta de lite lugnt med mig, jag har kämpat hårt för att bli av med en massa kilon just för att slippa bära på så mycket tyngd. Det håller på att ta knäcken av mig. på riktigt.  Jag har dragit en slutsats de senaste veckorna. Jag är väldigt känslig när det kommer till sömn. Eller rättare sagt, mitt huvud är väldigt känsligt när det kommer till sömn. Om jag inte sover på natten (som sig bör) får jag dagen efter en rejält dunkande huvudvärk som sitter i läääääänge. Ja så länge som jag håller ögonen öppna ungefär. De enda som hjälper är vila.  Jag har tillåtit mig själv att vila senaste dagarna. Synd bara att det är så tråkigt.

Jag vill gärna tro att det är en övergångsfas och att allt kommer bli "som vanlig" snart. Sen kommer jag på mig själv att jag inte riktigt vet vad "som vanligt" är.  Ingenting är som vanligt efter den här operationen. Tänk er att ni tar hela livets förutsättningar och skriver på några lappar, sen lägger ni dessa lappar i en skål. Låtsas sen att ni drar en lapp och på den lappen måste de nu jävlas eller förbättras, ingen lapp får vara som den har varit. ALLT förändras. MYCKET till det bättre och NÅGRA grejer till de sämre.

Självklart fokuserar jag på de bättre men när det sämre tar överhand så här som ryggen gjort nu så är det svårt att glömma. Ibland bryts jag från de onda när någon fin människa ger mig fina komplimanger eller när mina elever bara är så underbara att man vill stoppa dom i fickan och ta med sig dom hem.

Vill ringa och boka läkar/naprapat-tid för ryggen också, men eftersom det är fattigmansmånaden Januari och vi dessutom var tvungna att lägga hela vårt sparkonto på bilen som brakade sönder veckorna innan jul, så måste jag vänta tills de finns lite pengar på kontot igen. HATAR att känna mig så låst.

men men. nu har jag skrivit av mig lite. får se hur det går på jobbet idag. Värmedynan ska med, det är ett faktum. Har inte sovit så mycket, men det känns ändå som jag sovit tillräckligt.

Nyckeln till sömn?

De behöver inte ens vara en god natts sömn. Bara lite sömn skulle hjälpa. Denna natt har jag dock sovit fler timmar än nån annan natt denna vecka, men något frustrerande att huvudvärker tar vid så snabbt jag inte får sova.. Jag hoppas mitt ryggbälte kommer på posten så snart som möjligt så jag orkar hålla i gång på dagarna utan att de känns som ryggen ska gå av. 

Igår var jag i kontakt med sjukvården bara för lite råd. All denna massiva viktnedgång jag gått igenom kan har gjort mina muskler förslappade i området kring rygg och mage. Så det är fokus nu på träning att bygga upp muskler kring mage/rygg. Lite yoga och pilates får jag börja med för de är något ja kan göra hemma och det kostar ingenting. 

ny design

Vad gillar ni den nya designen?
Min förra design har på något vis försvunnit i cyberrymden. Helt plötsligt var bilden och allt borta. Jag har ingen aning om vad som hände, men tänkte att de kanske var dags för en ny ändå.

Har inte vägt mig denna vecka, men jag vägde mig efter jul och nyår och det är nog den första julen jag faktiskt gått ner i sikt och inte gått upp. Haha.  Motionen har varit si sådär den senaste månaden. Har fått in ett ynka träningspass lite då och då. Å andra sidan åkte jag ju på en jobbig förkylning och feber innan jul som jag drogs med ett tag. Och nu är de den förbaskade ryggen.

Men låter inte den stoppa mig. Promenerar så mycket jag kan och ryggen tillåter. Dessutom lite pilatesträning här hemma. Det är fasiken jobbigare än man tror men den där bollen är verkligen bra för ryggen känner jag.  Jag skulle vilja ha med mig min boll hela dagarna och bara sitta på. Men det skulle nog se lite tokigt ut faktiskt. hihi.

Vinter

Jahaja, då blev de plötsligt vinter på riktigt, det kom snö. Äntligen tycker vissa, fasiken tycker några. Jag tillhör kategorin som tycker det är skönt att den kommit. Det är så mycket roligare att vara ute på vintern när det är snö och kallt.

Vet ni, när jag vägde som mest led jag av en fruktansvärd astma. Det var verkligen ett riktigt helvetiskt handikapp jag gick omkring och bar på. För det var precis det jag gjorde "bar på astman".
Ända sen den här viktresan tog fart har jag i princip inte behövt ta min astmamediciner en endaste gång. (med undantag när jag åkte på en rejäl förkylning, då jag fick tillbaka min förkylningsastma) men förutom det är jag fri från medicinen. Jag hade ett mål att minska mer medicinerna, men istället blev jag av med dem! Vilken jädra vinst! En av de bästa om ni frågar mig.

Jag behöver inte längre sitta inomhus och titta ut på de andra, jag kan klä på mig och följa med. Det är faktiskt en väldigt skön känsla att kunna tacka ja till promenaden. Och inte behöva gömma mig bakom astman.

Den här helgen har jag verkligen dragit på mig ytterkläderna och spenderat timmar ute i naturen. Min sambo har jobbat (snöskottning och sandning) så i helgen har de varit jag och hunden ute i kylan.

En Lena ute i kylan, utan andningssvårigheter. En fröjd för ögat, om ni frågar mig ;) 

känslan man har när man vaknar på morgonen..

kan vara svår att bli av med.
Igår gick jag och la mig utan att ta några värktabletter, de märktes denna morgon kan jag lova. Någon som vill byta rygg med mig? Det känns som att min rygg sitter löst. Det är det enda enkla sättet jag kan förklara på hur de känns där bak i ryggen. Jag gråter en skvätt när jag vaknar eftersom det är hemskt att ta sig upp ur sängen. Jag vill heller inte ligga kvar i sängen eftersom kroppen inte får någon ro.  Men men, det är bara att slå på leendet, knapra alvedon och hoppas på bättre tider. (för min del kommer de bättre tiderna när jag får lön och har råd att gå till en naprapat). Tänk vad sjukt att man ska prioritera sin hälsa utifrån sin ekonomi! Men jag är van, det är ett par år sedan kontot var så här tomt, och mer och mer inser jag att jag inte saknar tiden som lärarstudent.