Vad hände?

Vaknar i chock. Låt mig förklara. 

Har legat förkyld och hostig hela veckan. Hostan är som vanligt värst på nätterna och en sak som kan vara bra att veta när man är gravid är att man är inte längre boss över sin egen kissblåsa. Vid varje hostattack har jag på bästa (läs krångliga) sätt tagit mig till toaletten för att förhindra eventuella olyckor i sängen. 

Ett tag var jag så slut och hade så ont av foglossningarna och jag seriöst funderade på att slappna av. Ja de är sån man blir till slut. Gjorde dock aldrig det utan trotsade smärtan och tog mig upp. 

Så som ni förstår har sömnen varit värre än vanligt, MEN förstå min förvåning denna morgon. Sist jag var uppe inatt var  vid 2.30. Sen somnade jag och vaknade 8.45. Förstår ni hur många timmar de är?!? Jag var tvungen att kolla klockan tre-fyra gånger innan jag faktiskt förstod att både hostan och bebis hade låtit mig sova så många timmar i streck. 

Nu däremot är de liv i luckan igen. Inatt drömde jag om bebis också. Första drömmen där jag faktiskt drömmer om bebis som i en traditonell familjesituation utan en massa knas. 

Idag ska jag baka chokladbollar. Eller kanske knasbollar. Får se vad jag känner för. 

Hoppas ni får en fantastiskt helg. 

De där med drömmar igen

Igår natt drömde jag att färgen på väggarna i barnrummet hade ramlat ner. Men jag var den enda som kunde se det. Inatt har jag drömt att vagnen levererades med betongdäck. 

 

Tungkörd vagn gissar jag att de skulle bli. Haha. Jag är helt slut, inatt höll jag på att ge sambon hjärtattack när jag i mörket bad om ett glas vatten till alvedonen. (Han var på övervåningen och smög omkring, jag stod nedanför trappen och ja det var han ju inte direkt beredd på)

Idag ska vi iväg på veckans koll av lilla magen. (Ja, lilla magen) den har ju inte växt sig så jättestor direkt. Senaste veckorna har ju magen bara ökat 1 cm. Så nu hålls de extra koll för att se att det inte stannat till helt. Så idag håller vi tummarna för att lilla ostbågen växt lite till :) 

Bebisen är extremt rörlig just nu. Långa stunder flera gånger om dagen känner jag av både hicka och sparkar. Rejält mysigt faktiskt. 10 veckor kvar till beräknad födelse. Ni vet hur fort 10 veckor går va? 

Hoppas ni får en fin tisdag. 

Jag har knäckt koden. Sånt man gör när man inte sover..

Så, senaste månaderna har min hjärna förvandlats till något mjukt och mosigt. Jag glömmer lätt saker jag gjort eller var jag lagt något. Detta är för mig en ganska märklig känsla. Jag är ju annars den som har full koll på de mesta och har inte alls haft problem att hålla i flera trådar. Jag har till och med tappat min egenskap som improvisationsfröken. Hjälp! har alltid haft lätt till fantasin och komma på sagor bara "så där", men helt plötligt står jag tanklös.


Det finns ett ord för detta: "Gravidhjärna" Ni anar inte vad trött jag är på höra detta. och sen kan vi lägga till alla fina vänner som snällt lägger till, vänta du bara det blir värre när du sen börjar amma. jaha? vad ska jag göra med den informationen tycker ni? Börja bli slav under minnet i min telefon redan nu? Svar: ja! 

Hur som helst, jag har knäckt koden. Jag är inne på min typ 14:e natt utan ordentlig sömn. (Längre än 2 timmar) Mitt sämre minne har såklart med detta faktum att jag sover dåligt eller inte alls att göra. Alla minnesceller går ju åt på nätterna där jag ligger och funderar på bättre tider. typ.

Jag har ju levt med sömnsvårigheter tidigare på grund av min huvudvärk jag levde med i nästan ett år. Det förklarades som inre stress och att jag vara nära den berömda väggen var ett faktum. Då hade jag ju också lite strul med minnet. Glömde koden till bankkortet är mitt starkaste minne från den tiden, som fick mig att lite vakna upp. Hur som helst så blev jag sjukskriven en månad vid det tillfället och fick hjälp med den inre stressen. vet ni vad de handlade om då? barnlöshet.

Nu ligger jag här en torsdagsmorgon och klockan är just nu 04.25

Foglossningar har hållt mig vaken och likaså en vaken bebis som tycker de är spännande att sparka upp mot mina revben. Hittar ingen sovställning som underlättar varken de ena eller de andra. Sen dessa sammandragningar jag börjat känna av när hela magen blir stenhård. Det gör i och för sig inte ont, men de är lite lätt obehagligt. 

Men jag tror jag ger upp nu. Klockan ringer ju snart ändå eftersom jag öppnar på jobbet idag. 

Men som sagt, gravidhjärna eller ej, ge mig sömn så ska jag nog bygga på minnescellerna igen ;) 

somliga dagar är riktigt trivsamma

Idag är en sådan dag. Även om sömnen var ca 2 timmar i natt och det snöar och är slaskigt väder ute känner jag mig lite mer i balans idag.

I tisdags var jag och sambon ner till BVC för att kolla till att ostbågen i magen växer som den ska och att få lyssna på hjärtljuden, vilket är lika mysigt varje gång.
Tillväxtkurvan hade planat ut lite för mycket. Ska man bli orolig var det första som slog mig, MEN barnmorskan talade om att det kunde bero på flera orsaker. ex. att bebisen vänt på sig. Men för säkerhetsskull ska jag dit på tisdag igen och  kolla så de växt. Annars kommer jag bli skickad på extra ultraljud för att kolla så att allt står rätt till.

Nu vet vi i alla fall att bebisen huvud ligger neråt och fötterna rakt upp. Rumpan är lokaliserad ungefär vid min naveln, vilket är lite roligt för ibland när området kring naveln putar rakt ut så vet man ju att det är bebisens rumpa som putar ut. hihi. lite mysigt att känna och förstå vilka kroppsdelar som rör sig på bebisen.

I morgon ska jag iväg och ta influensavaccin. Får man se hur kroppen reagerar på det. Förr har jag alltid legat i riskzonen på grund av min astma, Förra året låg jag inte i riskzonen alls eftersom min astma inte upptog mitt liv längre då. Men detta år är jag i riskzonen för att jag är gravid. (det låter mycket trevligare tycker jag)

Mina timmar på jobbet idag var även de riktigt trevliga. Vi hade brevskrivning och det var himla mysigt varenda stund av förmiddagen. Det var skönt att gå hem med den känslan i kroppen.

Nä, nu ska jag se om jag ska trolla till något ätbart innan sambon åker iväg och byter däck på bilen.
Hoppas ni har en underbar kväll.

Till sist.
Lite Backstreet boys skadar ju inte. (lyssnat som en tok nu i några dagar) Känner mig ju som vanligt lite trygg när jag drar igång deras musik eftersom jag hamnar tillbaka i flickrummet igen :) Dessutom kan de ju inte skada att lilla ostbågen i magen får vänja sig vid pojkband från förr ;)

Jobbig måndagmorgon.

Vaknar av att tårarna rinner. Oro i kroppen. Oro för sambon. Oro för framtiden. Får inte falla ihop nu. MÅSTE hålla mig stark så att jag orkar med min egen smärta och min sambos tunga kamp just nu. Ni som är vän med honom vet ju vad det handlar om. 

Ni andra får leva med att veta att de är tungt just nu. Vill/orkar inte gå in mer på detaljer. 

Jag vet att min smärta bleknar i jämförelse men jag försöker att inte tänka på de viset. Min smärta är ju de största för mig just nu och något jag aldrig levt med innan. Men man kan ju lixom inte låta bli. 

Just nu önskar jag att jag kunde fått en graviditet utan Foglossningar så jag hade haft ork att jobba mer. Ja, jag tänker på ekonomi. Svårt att inte låta bli. Det borde inte vara mitt fokus. Jag borde tänka på att vila och göra mina övningar och försöka tänka på att de snart är över. 

Jag tänker på allt som ska inhandlas, göras inför bebis ankomst. På allt kaos här hemma med grejer överallt och ett kök som ska plockas ihop inför luckbytet.

 Om en månad fyller jag år. Jag hoppas så innerligt att de stora bitarna i huset är färdigt tills dess. Annars tänker jag ställa in kompisfirandet. Kommer inte orka ha folk hemma när de ser ut så här. Löjligt kanske men när de är så här rörigt mår jag inte bra och har svårt att slappna av. 

När min sambo mår som han gör känner jag mig ansvarig att ta tag i dessa bitar för att de är svårt att fokusera på nåt annat. Jag har i och för sig alltid varit ganska företagsam och tar tag i saker. Men när den förbaskade ländryggen säger nej till att ens lyfta gjutjärnspannan, då blir jag ledsen. 

Nu ska jag försöka kravla mig upp ur sängen. Hoppas på lite positiv känsla när jag kommer till jobbet idag. Det är något jag vet säkert att jag kommer att få. Barn är ju underbara på de viset. Och mina fina kollegor också för den delen. 

Så. Måndag. Bit ihop. 

Älskade bebis i magen rör sig i alla fall med jämna mellanrum och ger mig en fin påminnelse att den största glädjen snart är här. ❤️