Overklig känsla

Jag är mamma. Så mycket har jag förstått. Jag har också förstått att hur mycket man än försöker förbereda sig innan ens bebis kommer så är man inte beredd på det som händer med en själv när ens bebis kommit. 

Så mycket känslor man får för sitt barn. Jag kan inte ens förklara hur mycket jag älskar detta barn för det går inte att sätta ord på. 

Just nu ligger hon på min axel och snusar så sött. Hon är lite mitt emellan sömn och vaken. Hon ger mig små leenden då och då och ibland gnälls de till lite när nappen är för långt bort. 

Tre månader har hon funnits. Helt ofattbart vad tiden går fort. Och hon växer så det knakar. Med alla kläder vi fått så ser vi till att använda allt så mycket vi kan innan det är dags för nya storlekar. 

Mikaela har fått så fina påskpresenten av kusiner och mormor o morfar men av sina egna föräldrar blev de i år en massa kärlek. Men så småningom när vi kan börja gömma ägg och visa Mikaela en del av vår barndom så blir det nog mer än kärlek i äggen 😉

I september ska vi ut och resa med lilla familjen. Mikaela är 8 månader när vi åker men om de är nån som läser som har några tips vad vi bör tänka på så välkomnas era erfarenheter med öppna armar!

Nu ska jag försöka lägga ifrån mig min bebis och ta mig upp för att äta lite frukost! Ha en fin påskdag! 

Vårkänslor

Solen skiner allt mer och mer. Det är bra för D-vitaminintaget. Idag har jag ännu inte gett mig ut på min dagliga runda. Min bebis här hemma har haft lite andra tankar idag när det gäller mat och sömn. Men vad gör det? Jag har ju ingen tid att passa idag ändå. Plus att det gör ju ingenting att jag lägger mig på soffan och kollar på tv.

Om en stund kommer min lilla prinsessa vakna igen och vill såklart äta. Efter det så klär vi på oss och tar oss en promenad för att uträtta några ärenden. Det får bli dagens promenad. Sen ikväll blir det träning här hemma ikväll 😊. 

Imorgon blir de äventyr för damerna här hemma när vi ska besöka jobbet en stund på eftermiddagen. Hoppas hon är på humör för det 😉. 

Ha en fin dag och kväll! 

Att få ordning på saker och ting

Oj, vad det händer grejer här hemma. Det finns ett par timmar på förmiddagarna som Mikaela sover middag i 3-4 timmar. Då brukar jag också passa på att sova! (okej, där ljög jag) jag kan inte sova på dagarna, det är som att min kropp är programmerad att orka hela dagarna tills jag slocknar tidigt på kvällen istället. Fast ibland om natten varit jobbig med många vakna timmar så vilar jag i soffan framför tv.n.  Men annars så brukar de där timmarna vara tid för mig att pyssla här hemma.

Allt från disk, städning, röjning, sitta i pysselhörnan, baka, laga mat osv. ja ni förstår...
Men de senaste dagarna har jag haft ett projekt i Mikaelas rum på en vägg som jag hade lämnat tom. Är väldigt nöjd med resultatet.

Under uppbyggnad. 

Färdigt!

__________________

I helgen har vi installerat ett badkar! Det var väldigt välkommet in i detta hem.  Och idag så prövade jag och Mikaela att bada i det. Succé! Min dotter verkar älska vatten lika mycket som mig. 

I övrigt så blir veckans nästa projekt att få ordning i hallen med den nya röda träbänken som kom levererad igår. 

Dagarna rullar på.

Helt plötligt stannar jag upp och kommer på vilken tur jag har som lever just det här livet.
Jag kan fortfarande inte förstå vilken tur jag har som får ha en liten Mikaela i mitt liv. Jag blir så varm inombords när jag tänka på vad hon gör med mitt hjärta.

När hon gråter hugger det till i mitt hjärta och jag vill genast torka hennes tårar. Ibland måste hon få skrika lite eftersom båda händerna behövs när ersättning ska värmas och blandas. Den stressen ska ni veta är inte rolig alls. Men samtidigt när jag nån minut senare tar henne i min famn och hon gör det där välbekanta ljudet av nöjdhet, ja då smälter jag.

Jag får inte nog av att lukta på hennes huvud. Jag älskar att snusa in min näsa i hennes nacke. Det är ju så gosigt så jag vet inte vad!

Men så finns ju den där maktlösheten, när jag inte alls förstår hennes tårar och jag spekulerar hej vilt med sambon; är det gaser? växtvärk? övertrött? uttråkad? sällskapssjuk?

Men att då ibland kunna linda in henne i en gosig filt och hålla henne nära. JAG BLIR TOKIG vad gosigt det är.

Jag har också lärt mig att hon verkligen är en bland av mig och sin far. Så många likheter med oss att man inte alls behöver vara orolig. Min dotter *tack och lov* älskar vatten. Precis som mig. I duschen vill hon gärna stanna. Läääänge. Och sen att hon sover på precis samma sätt som sin pappa, de gör mig inte alls förvånad. Haha.

Det där fjuniga håret är bland de mjukaste jag någonsin känt. 

De där tårna vill man ju bara äta upp. ;) 

Fast grepp runt mammas sjal. (den extraknäcker lite då och då som snuttefilt, misstänker att den kommer förbli de också). 

När ens liv vänds upp och ner och bak och fram

Idag har de varit en sån där dag, ni vet som man vill bara ska gå över snabbt. 

Vår lilla kämpe Mikaela ville inte alls sova inatt. 4.00 imorse gav hon upp och somnade till sist efter flera timmars gråt, ilsken, arg och hungrig. Men de är klart, att vara täppt i näsan och försöka äta är inte lätt när man är bebis. Och samtidigt ha lite gas i magen gör ju också att man blir lite lätt förbannad. Stackars liten. 

Men tack och lov fick hon i sig ordentligt med ersättning till slut när nästäppan var lite bättre. Så vi kan i alla fall konstatera att vi varit väldigt trötta idag. 

Något man glömmer som mamma efter lite sömn och prio 1 ligger på att se till att sitt barn har de bra är att äta själv! Efter alla morgonbestyr och jag stod redo med vagn, barn och hund fick de blir yoghurt i farten. Sen direkt hem för vila. Sen äta och ännu mera vila. 

Ikväll testade vi att bada innan läggdags för de blir Mikaela väldigt trött av. Så nu ligger hon här och snarkar så sött. Hoppas de håller i sig ett par timmar innan de är dags för mat! 

Så god natt på er!

Avlastning/Vila

Oj. Vilken härlig lördag jag hade igår. Man tror inte att ett barn ska vända upp och ner på ens liv så som det gör. Självklart till de positiva, men det finns en baksida som jag i alla fall inte var beredd på. Det här med att ens barns sov och vara vaken tid inte alls är anpassad utifrån ens egen tid. haha

Nej,  här styrs man helt utifrån Mikaelas klocka. Och den är ju ställd utifrån helt andra premisser. ;)

Men igår hade vi besök av Mikaelas mormor och morfar, samt Mikaelas morbror(min lillebror)och hans flickvän.

Här snackar vi första matare/bärare/vaggare/kock/diskare/hundutgångare/sällskap/samtalare på HÖG nivå.  TACK TACK TACK för er hjälp och stöttning med Mikaela och för att jag och Tomas fick en chans att andas och njuta av att se Mikaela få så mycket kärlek från vår älskade familj!
Tänk, vad mycket fina människor jag har omkring mig som Mikaela kommer få växa upp och lära känna. Jag ser så fram emot att få berätta om er alla och även att få se kusiner till Mikaela lära henne om både smått och stort!

Sen våra vänner som vi delar mycket av vår vardag med, det betyder också mycket att veta att vi har ett stort "safetynet" när vi behöver någon att gråta ut hos eller skratta med!

Nu ska jag återgå till att ligga på soffan och mysa med min lilla familj. Och kanske dofta lite på dessa små söta fötter. ;) Ha en fin söndag!

Amningsångest

Ja, de här med att amma är fasiken inte de lättaste jag varit med om i alla fall. Mikaela är ju förstås grym och ja hon hittade ju bröstet väldigt snabbt och kom igång med sugandet i en väldig fart.
de första två veckorna ammade jag på i en väldigt fart, Mikalea fick mjölk när hon bad om det (ja, skrek eller visade med sin tunga/mun eller  sitt "fågelpickande" mot bröstet)

På frågan om hur amningen fungerar så svarade jag såklart att det gick alldeles utmärkt (för de kändes som det gick alldeles utmärkt) Men så hade vi ju det där med Mikaelas vakenperioder och skrikande. Hon var hungrig. Och mjölken var slut. :(

Där rasade min värld lite granna. Jag satt här i soffan och grät för att jag helt enkelt kände mig värdelös och för att jag inte räckte till. Men såklart att hon skrek stackars barn hon ville ju ha mat, och hur mycket hon än sög på bröstet så kom de ju ingen mjölk och det fattade ju inte jag, det kändes ju som de kom mjölk.

Men i alla fall. Modersmjölkersättning inhandlad och testad några gånger. succé. inte längre samma intensiva skrikstunder som innan. Visst har hon stunder då hon skriker och inte vill lämna våra famnar. Men då  handlar de väl mest om trygghet och närhet eller lite raphjälp. Så då är de bara att vika sig för hennes behov och vandra omkring eller gunga/vagga både sig själv och Mikaela.

Hur som helst. Jag försöker att inte stressa upp mig för det faktum att min mjölk just nu inte är tillräcklig. Det bara är så. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Mikaela tar allt hon kan, sen försöker jag pumpa däremellan för att lura kroppen att börja producera mer. Den mjölken jag pumpar får hon ju givetvis i sig innan vi ger ersättning. Det viktigaste är att Mikaela blir mätt och växer som hon ska.

när känslorna svallar

hormoner. min bästa vän men också min värsta fiende.

Ibland kommer de känslor över en som får mig att tvivla på allt mellan himmel och jord, medans i nästa sekund sväller hjärtat över av glädje och kärlek.

Igår hade vi besök av mamma, storebror, svägerska och min älskade brorsdotter.
När jag tittar igenom bilder från igår så gråter jag en lyckotår när jag ser min 4-åriga brorsdotter hålla min dotter i sin famn. Bara den meningen känns helt sjuk att ens skriva. min dotter.
Jag är så glad och tacksam för alla fina människor vi har runt omkring oss och som Mikaela kommer växa upp med.

Idag fick jag plocka fram mina "vanliga" kläder igen. Lite lycklig att jag kom i mina jeans som jag hade innan jag blev gravid. Alla gravidkilon är ju borta och ja, jag är tillbaka i mina vanliga kläder. Känns rätt sjukt faktiskt att två veckor efter man fött barn kommer i sin vanliga kläder.

Men å andra sidan blev min mage aldrig så där jättestor. Jag menar bara i december var de en förälder på jobbet som frågade om jag var gravid, för i en för stor huvtröja så såg jag inte direkt gravid ut. bara lite rund om magen. haha.

veckans mål är att införskaffa mig en riktigt amningsbehå som ger bra stöd åt ryggen på dagarna, på nätterna sover jag gärna i de lite mjukare behåarna utan massa knäppen och byglar. Men jag märker att på dagtid behöver jag nåt mer stabilt. Sen lite amningslinnen som kan vara bra att ha när man är ute bland folk. Här hemma skrittar jag omkring i det jag trivs i.

Nä, nu ska jag ut i köket och göra i ordning något att äta medans min lilla tuffing ligger här bredvid i sitt babynäste och sussar så sött.

otröstlig bebis

Ja, som rubriken beskriver, vi har haft några nätter där Mikaela varit absolut otröstligt, gråter så att hela hon blir röd som en kräfta och så hennes föräldrars hjärtan sväller över av maktlöshet.

I princip ingenting vi gör hjälper, hon har helt enkelt bestämt sig för att under X antal timmar på kvällen/natten så ska hon skrika.

Det är inte varje natt, men de nätterna som hon gör det blir en rejäl påfrestning. det mest intensiva "skriktimmarna" pågår nånstans mellan 22-02.00. Som förstagångsföräldrar börjar man ju direkt tvivla på sig själv och sin egen förmåga. Men sen på morgonen när Mikaela är lugn och jollrar som om ingenting har hänt flygs alla tvivel bort igen.

Tänk vad konstigt att det kan gå i vågor så här. Tänk vilka fantastiska känslor ett litet barn kan framkalla.

vad kan de vara då?
kolik?
magont/magknip?
eller helt enkelt en skrikperiod?

Just nu tror man ju att det är en blandning av alla tre ovanstående saker. haha, vi ska till BVC på fredag så då får vi väl tala om att Mikaela skriker som hon gör.

Igår tog sambon nattpasset så jag har faktiskt fått sova, förutom när det är amningsdags, men efter det så somnar jag om (åtminstone när det är mitt i natten ;)

Vissa kväller/nätter skriker hon dock inte, utan ligger bara vaken länge och gnyr/jollrar. Det svåraste då är att hålla sig vaken. så fort man släpper taget, slutar gunga eller vagga henne så låter hon till och man vaknar upp. Ungefär som att Vakna", jag är fortfarande vaken ;)

Imorgon blir vår lilla prinsessa 2 veckor. Jisses vad tiden gått fort hit. Tyckte precis det var igår vi åkte hem från BB.

Barnvagnspromenader gillar hon i alla fall vår lilla prinsessa. Igår var sambon ute på två långpromenader sent i mörkret i ett försök att få henne att somna. Det fungerar ett litet tag men sen vaknar hon till och fortsätter skrika. Men de stunderna det hjälper lindrar ju i alla fall själen på både mamma och pappa. 

Nä, nu ska jag slå ihop datorn, fortsätta titta på vårt lilla underverk som sover så sött bredvid mig innan det är dags att ta itu med lite tvätt och annat husligt. 

8 dagar in i vårt nya liv

Idag har de gått 8 dagar sedan Mikaela gjorde storslagen entre in i våra liv. Just nu ligger hon här bredvid mig i sitt babynest och skruvar på sig. Lite knorrande hörs även då och då och alldeles snart kommer hon börja smacka med läpparna och börja söka efter maten. Alltså mig, mamma mjölkmaskinen, typ.  Det är ju de livet handlar om just nu, att lära mig att tolka Mikaelas signaler, är hon hungrig?, ny blöja?, närhet? osv. Varje dag händer något nytt som vi lägger in i hjärnbanken.

Hur som helst. Jag lovade ju lite tankar från våra timmar på BB. Sist skrev jag om förlossningen och jag fick många fina kommentarer från vänner och bekanta via Facebook, mail och även här i bloggen.

Livet på BB ;)
Efter rullstolsfärden från förlossningen till BB fick jag landade min rumpa i sängen och lutade mig tillbaka och blunda en stund. Ja, eller hur, nädu. Jag ammade Mikaela en stund sen la sig sambon i sin säng med Mikaela i famnen. Jag började packa upp lite saker och bytte ut sjukhushandduken runt Mikaela till vår egen mjuka babyfilt. Sambon fällde en kommentar i stil med "Så här rörlig har jag inte sett dig på flera månader"  Dagen före hade jag haltat omkring på kryckor till att nu rörde jag mig obehindrat 3 timmar efter att jag fött barn?!?!. Det är ju faktiskt fantastiskt hur kroppen fungerar.

Resten av dagen låg vi bara och myste, kollade på serier, vilade, åt mat och bara njöt fullt ut av att vi äntligen är en familj.

Natten på BB var sömnlös för min del, jag hade lite eftervärkar och ont efter stygnen som gjordes i de nedre regionerna. Och ja första natten på "nya" ställen brukar resultera sömnlöst för min del.

Dagen efter skulle vi träffa barnläkaren för en undersökning. Där såg allt bra ut, MEN hjärtat slog extra slag och EKG beställdes för att undersöka hjärtat ordentligt. Sagt och gjort, tillbaka till rummet och vänta in neonatal med tillhörande EKG-apparat.  Här gjorde de ont i mitt hjärta. inte för att det gjorde ett EKG, utan för det blå pluttarna som kopplas till apparaten var hemska att ta bort från lilla Mikaelas kropp. Det var en sådan lättnad att få ta henne i min famn efteråt och vagga henne till sömn.
Men EKG-testet visade att vi inte behövde vara oroliga så vi fick åka hem på fredagen, men med en läkartid till måndagen efter helgen och ny läkartid och lyssnande på hjärtat igen i samband med PKU-prov, hörseltest, och uppföljning med en barnmorska.

Så efter att ha fått klartecken från doktorn och barnmorskan åkte vi hem till vår trygga vrå, men kvällen slutade i strömavbrott så de blev sänggående med mobilernas ficklampor till hjälp

På lördagen kom mina föräldrar upp. Det var riktigt skönt. Hela dagen fick vi hjälp med att vagga bebis, laga mat, handla kläder (allt vi hade hemma i stl. 50 var ju alldeles för stort, Mikaela drunknade ju i allting). Det var riktigt skönt att ha dom här. Det var lite som att få andas lite och njuta av lugnet.

Annars så är livet lite uppochner och bakochfram just nu. I vår lilla bubbla. Vissa nätter har varit katastrof. Medens andra varit helt underbara. Jag är väldigt glad att jag inte har några tider på mornarna att passa just nu. Jag kan helt styra min vardag efter Mikaelas "ät och sovklocka" så här i början.

I måndags var vi i alla fall tillbaka på Huddinge sjukhus och började pricka av vår "att göra lista" Allt gick bra, men åter igen hörde barnläkaren extra slag på Mikaelas hjärta och vi blev genast skickade till hjärtavdelningen för ett ytterligare EKG. Denna gång gick det mycket smidigare och denna kvinna var snabb och effektiv. När vi är på väg ut ur dörren möter vi högsta hönset. Mannen som jobbar som specialist med barnhjärtan. Han läser av vårt EKG och lugnar oss med att det är fullt normalt. Vår andra barnläkare drar samma slutsats och talar i princip om att skulle det bli ändring i Mikaelas beteende, och hon blir mer hängig, apatisk så ska vi genast kontakta vården. Så vi åker hem och känner oss glada att inget allvarligt visade sig.

Jag har tydligen ändrat min kropp en del efter denna graviditet. Ett par jeans som innan graviditeten satt tajt och oskönt verkar nu vara lite för stora och sitter väldigt skönt ?!. Alla graviditetskilon utom 2 är borta. Men de där 2 kilona sitter nog i mjölkproduktionen gissar jag. :)

3 dagar efter Mikaela föddes :)

Fick så fina underbara rosor av min sambo efter en helt galen natt utan sömn, tröstlös Mikaela, huvudvärk och tårar. 

älskade lilla barn <3

Den stora omställningen

Ja, i torsdags blev jag mamma. (!!!) smaka på den du. ;) svårt att ta in faktiskt men de är sant, nu ska vi bara se om man nånsin vänjer sig vid att vara mamma Lena och inte bara Lena.

Det har varit ett par dagar i "bergochdalbanemode" Allting gick ju väldigt fort, och jag var inte alls beredd på känslorna och upplevelsen jag fick. Det blev ju inte alls som jag ens kunnat ana eller tänkt mig. Även om jag inte hade tänkt så mycket på det. Veckan började med att vår app påminde om att det var dags att packa förlossningsväskan. Jag tog det med ro, men min sambo tjatade på mig och ja på tisdagen såg jag till att packa den där förbaksade väskan, förutom en del som inte kunde packas ner just då, de skulle jag skriva upp på en lapp så jag inte skulle glömma.

Onsdagen kom och jag haltade ner på mina kryckor för att få massage. Där bestämde vi att vi bokade ingen ny tid eftersom vi inte riktigt visste när bebis tänkt komma. Efter massagen åkte jag buss till Tumba och utförde en del ärenden innan jag tog mig hemåt och slocknade på soffan med ond rygg och avdomnade ben. Gick och la mig senare på kvällen och somnade ganska fort. Sen.

Förlossningsberättelsen.
2.00 slår upp mina blå ögon och i sann amerikans filmanda fick jag springa på toaletten för "vattnet gick". Jaha, så det var dags nu? men va sjutton jag har ju inte hunnit med tvätten eller det där och de där än. Det är ju bara 8:e januari ju! (det var mina första tankar)
Ringer förlossning, hon ber mig ringa igen om vattnet ändrar färg eller att värkar börjar tillta regelbundet. Annars ska vi vara där klockan 8.00 för att göra en vattenkontroll.

Väcker sambon. "Älskling, vattnet har gått"
Sambon "okej, ska vi åka nu eller?"
Jag "Nej, vi måste hänga hemma ett tag, jag tänkte äta och försöka vila"
Sambon "Okej, jag går och rakar mig"
Ja, som ni ser vi reagerar väldigt olika inför en förlossning. haha

2.43 molande värk, är det de här jag ska känna??!?!
3.00 Molande värk, typ "lättare mensvärk"
4.00 Molande värk igen
4.09 Aj, värk
4.24 Aj, igen.. Sen var 10:e minut till var 6:e minut.
Ringer förlossningen som säger att om det blir tätare ska vi åka in och vara beredda på att bli kvar.
Sagt och gjort.

5.50 åker vi in, blir inackorderad i ett rum där det ska registreras hjärtljud och värkar. Det ska göras en vattenkontroll. Värkarna är inte så starka enligt "apparaten" eller min "smärtskala" Jag är öppen 2 cm men blir hemskickad för att försöka vila och vänta in nästa fas i öppningsfasen. Jag är som de sägs ännu bara i latensfasen och där är vanligt att man befinner sig i typ 8 timmar tydligen. hahaha.

6.30 åker hem, stannar på McDonalds och äter frukost.
Väl hemma så lägger sig sambon och försöker sova, jag ställer mig i en dusch för nu är värkarna inte roliga. Värmedyna fungerar inte heller och Alvedon är ett enda stort skämt.
9.00 väcker Sambon och säger NU åker vi in. Smärtan är outhärdlig. Jag kan knappt andas. Blir nojig och bilfärden känns som en hel evighet.
9.40 blir vi inskrivna och det registeras hjärtljud och värkar och jag får byta kläder och just då städas det i ett förlossningsrum jag ska få. Jag är nu öppen 9 cm.
Här undrar barnmorskan hur jag kunde vänta så länge, hög smärtgräns.
10.30 får vi tillgång till rummet och jag får pröva lustgas, som inte alls ger den effekt jag skulle önskat, blir bara irriterad att de fortfarande gör jävligt ont och att det trycker på nåt så fruktansvärt.
Barnmorskan ska starta ett Partiogram och sätter en elektrod i bebisens huvud.
10.55 Trycker det så jag tror jag behöver göra både nummer 1 och 2 på toaletten, men inte då, det var "bara" lilla Mikaela som ville ut.
Barnmorskan och Undersköterskan fick lite dramatiskt springa fram och fånga henne eftersom jag helt enkelt inte kunde hålla tillbaka längre.
10.57 var hon ute, vårt lilla mirakel som vi längtat så mycket efter. Mikaela.

Jag fick höra flertalet gånger hur ovanligt att jag som förstföderska födde så fort. Och att jag var så duktig som andats mig igenom hela förlossningen på egen hand. Lustgasen hann ju liksom inte ge någon effekt eftersom jag påbörjade det så pass sent.
Ja, tack så mycket, eller vad man nu säger. Men den smärtan vill jag inte uppleva igen kände jag just då. Jävlar vad ont de gjorde. Kan inte ens förklara på vilken skala smärtan i de sista värkarna låg på.

Hur som helst. Mikaela var vid födseln 46 cm lång och vägde 2755g. Ingen stor tjej direkt. Men å andra sidan. 19 dagar före beräknad tid.

Sen fick vi goda smörgåsar, varm choklad och äppeljuice, innan vi blev förflyttade till BB. Avdelning K77, Plan 7, rum 7. Lätt att komma ihåg ;)

Jag återkommer i ett nytt inlägg med vår tid på BB. Bra jobbat om du orkade läsa igenom allt de här ;)

Nattsömn = obefintlig

Herrejisses, trodde nästan det var dags under natten. Bebis har bökat i princip hela natten och jag har kanske sovit nån timme här och där.

Inte konstigt att sömnen blir lidande just nu. Det är ju rätt mycket som händer för lilla bebis. Dessutom alla dessa sammandragningar som kommer tätare och tätare för varje vecka.
Och sen min pratande mage på det. Japp, min mage låter ganska högt när det vill ha påfyllning de kan väcka mig på nätterna till och med, så då förstår man ju att stackars bebis i magen reagerar på kurrandet. Igår var vi iväg och köpte nya knivar till köket så nu kan vi åter igen skära tomater utan att de gnisslar. typ. Det var verkligen dags för en uppgradering.

Sen har vi köpt ett bälte till vår hund så han kan åka säkert i bilen eftersom vi inte får plats med hundburen sen när vagnen ska in i bilen.

Sen kunde vi inte låta bli att gå in på babybutiken, den butiken lämnade vi lite fattigare med bäddset till vagnen, blöjhink m.m.

Men men, hoppas jag kan komma iväg lite idag och kolla lite rea. Får hoppas vi slipper brandlarmen idag bara :P

Lite bilder på den växande magen. Får höra hela tiden att jag inte varit så stor, och jag kan själv inte se så stor skillnad på 6, 7-månaders bilderna. Å andra sidan gick jag ju fortfarande ner i vikt då vilket kan förklara att jag inte ser skillnad. :) 

Hela Sverige sover

Japp, idag är i princip allting stängt och många är bakfulla medans andra bara är trötta. 

80% av Sveriges befolkning köper idag pizza. Ja, det är ju trots allt 1 januari 2015 idag. Dagen efter nyårsafton. 

Vad jag gör idag? Som alla andra dagar går jag i pyjamas tills jag tröttnar eller får nåt annat för mig. 

Igår hade vi goda vänner över på middag. Men måste erkänna att det jag gjorde under kvällen var lätträknat. Satt i min stol och agerade moraliskt stöd. Jag skalade i och för sig potatisen. Haha, av allt att göra så gjorde jag i alla fall något :) 

Idag ska jag ägna mina timmar åt vila och lite undanplock av tomtar och dylikt. Brukar inte plocka undan så tidigt men jag tänker jag vill passa på medan jag vet att jag klarar av det. Har ju som sagt ingen aning om hur kroppen kommer bete sig mina sista dagar/veckor innan födelse. Fast julstjärnorna och ljusstakar får vara kvar ett tag till. 

Nä, nu ska ni få sova vidare eller ägna er tid åt något annat spännande :)