I princip ingenting vi gör hjälper, hon har helt enkelt bestämt sig för att under X antal timmar på kvällen/natten så ska hon skrika.
Det är inte varje natt, men de nätterna som hon gör det blir en rejäl påfrestning. det mest intensiva "skriktimmarna" pågår nånstans mellan 22-02.00. Som förstagångsföräldrar börjar man ju direkt tvivla på sig själv och sin egen förmåga. Men sen på morgonen när Mikaela är lugn och jollrar som om ingenting har hänt flygs alla tvivel bort igen.
Tänk vad konstigt att det kan gå i vågor så här. Tänk vilka fantastiska känslor ett litet barn kan framkalla.
vad kan de vara då?
kolik?
magont/magknip?
eller helt enkelt en skrikperiod?
Just nu tror man ju att det är en blandning av alla tre ovanstående saker. haha, vi ska till BVC på fredag så då får vi väl tala om att Mikaela skriker som hon gör.
Igår tog sambon nattpasset så jag har faktiskt fått sova, förutom när det är amningsdags, men efter det så somnar jag om (åtminstone när det är mitt i natten ;)
Vissa kväller/nätter skriker hon dock inte, utan ligger bara vaken länge och gnyr/jollrar. Det svåraste då är att hålla sig vaken. så fort man släpper taget, slutar gunga eller vagga henne så låter hon till och man vaknar upp. Ungefär som att Vakna", jag är fortfarande vaken ;)
Imorgon blir vår lilla prinsessa 2 veckor. Jisses vad tiden gått fort hit. Tyckte precis det var igår vi åkte hem från BB.
Barnvagnspromenader gillar hon i alla fall vår lilla prinsessa. Igår var sambon ute på två långpromenader sent i mörkret i ett försök att få henne att somna. Det fungerar ett litet tag men sen vaknar hon till och fortsätter skrika. Men de stunderna det hjälper lindrar ju i alla fall själen på både mamma och pappa.
Nä, nu ska jag slå ihop datorn, fortsätta titta på vårt lilla underverk som sover så sött bredvid mig innan det är dags att ta itu med lite tvätt och annat husligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar