fredag 16 januari 2015

8 dagar in i vårt nya liv

Idag har de gått 8 dagar sedan Mikaela gjorde storslagen entre in i våra liv. Just nu ligger hon här bredvid mig i sitt babynest och skruvar på sig. Lite knorrande hörs även då och då och alldeles snart kommer hon börja smacka med läpparna och börja söka efter maten. Alltså mig, mamma mjölkmaskinen, typ.  Det är ju de livet handlar om just nu, att lära mig att tolka Mikaelas signaler, är hon hungrig?, ny blöja?, närhet? osv. Varje dag händer något nytt som vi lägger in i hjärnbanken.

Hur som helst. Jag lovade ju lite tankar från våra timmar på BB. Sist skrev jag om förlossningen och jag fick många fina kommentarer från vänner och bekanta via Facebook, mail och även här i bloggen.

Livet på BB ;)
Efter rullstolsfärden från förlossningen till BB fick jag landade min rumpa i sängen och lutade mig tillbaka och blunda en stund. Ja, eller hur, nädu. Jag ammade Mikaela en stund sen la sig sambon i sin säng med Mikaela i famnen. Jag började packa upp lite saker och bytte ut sjukhushandduken runt Mikaela till vår egen mjuka babyfilt. Sambon fällde en kommentar i stil med "Så här rörlig har jag inte sett dig på flera månader"  Dagen före hade jag haltat omkring på kryckor till att nu rörde jag mig obehindrat 3 timmar efter att jag fött barn?!?!. Det är ju faktiskt fantastiskt hur kroppen fungerar.

Resten av dagen låg vi bara och myste, kollade på serier, vilade, åt mat och bara njöt fullt ut av att vi äntligen är en familj.

Natten på BB var sömnlös för min del, jag hade lite eftervärkar och ont efter stygnen som gjordes i de nedre regionerna. Och ja första natten på "nya" ställen brukar resultera sömnlöst för min del.

Dagen efter skulle vi träffa barnläkaren för en undersökning. Där såg allt bra ut, MEN hjärtat slog extra slag och EKG beställdes för att undersöka hjärtat ordentligt. Sagt och gjort, tillbaka till rummet och vänta in neonatal med tillhörande EKG-apparat.  Här gjorde de ont i mitt hjärta. inte för att det gjorde ett EKG, utan för det blå pluttarna som kopplas till apparaten var hemska att ta bort från lilla Mikaelas kropp. Det var en sådan lättnad att få ta henne i min famn efteråt och vagga henne till sömn.
Men EKG-testet visade att vi inte behövde vara oroliga så vi fick åka hem på fredagen, men med en läkartid till måndagen efter helgen och ny läkartid och lyssnande på hjärtat igen i samband med PKU-prov, hörseltest, och uppföljning med en barnmorska.

Så efter att ha fått klartecken från doktorn och barnmorskan åkte vi hem till vår trygga vrå, men kvällen slutade i strömavbrott så de blev sänggående med mobilernas ficklampor till hjälp

På lördagen kom mina föräldrar upp. Det var riktigt skönt. Hela dagen fick vi hjälp med att vagga bebis, laga mat, handla kläder (allt vi hade hemma i stl. 50 var ju alldeles för stort, Mikaela drunknade ju i allting). Det var riktigt skönt att ha dom här. Det var lite som att få andas lite och njuta av lugnet.

Annars så är livet lite uppochner och bakochfram just nu. I vår lilla bubbla. Vissa nätter har varit katastrof. Medens andra varit helt underbara. Jag är väldigt glad att jag inte har några tider på mornarna att passa just nu. Jag kan helt styra min vardag efter Mikaelas "ät och sovklocka" så här i början.

I måndags var vi i alla fall tillbaka på Huddinge sjukhus och började pricka av vår "att göra lista" Allt gick bra, men åter igen hörde barnläkaren extra slag på Mikaelas hjärta och vi blev genast skickade till hjärtavdelningen för ett ytterligare EKG. Denna gång gick det mycket smidigare och denna kvinna var snabb och effektiv. När vi är på väg ut ur dörren möter vi högsta hönset. Mannen som jobbar som specialist med barnhjärtan. Han läser av vårt EKG och lugnar oss med att det är fullt normalt. Vår andra barnläkare drar samma slutsats och talar i princip om att skulle det bli ändring i Mikaelas beteende, och hon blir mer hängig, apatisk så ska vi genast kontakta vården. Så vi åker hem och känner oss glada att inget allvarligt visade sig.

Jag har tydligen ändrat min kropp en del efter denna graviditet. Ett par jeans som innan graviditeten satt tajt och oskönt verkar nu vara lite för stora och sitter väldigt skönt ?!. Alla graviditetskilon utom 2 är borta. Men de där 2 kilona sitter nog i mjölkproduktionen gissar jag. :)

3 dagar efter Mikaela föddes :)


Fick så fina underbara rosor av min sambo efter en helt galen natt utan sömn, tröstlös Mikaela, huvudvärk och tårar. 

älskade lilla barn <3










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar