Just nu känner jag mig inte så kaxig. Arbetsveckan är slut och det känns ungefär som att jag har klättrat upp för mount everest och slutat på toppen med en flagga, för att senare inse, Fan jag ska ju ner också.
Jag har gått ut 100% den här veckan, har inte direkt funnits något annat alternativ. Helt okej egentligen eftersom de andra alternativet att ge upp inte existerar. Men när huvudet snurrar och kroppen skakar då borde man kanske sätta sig ner och bara vara? Jag har lite svårt för det eftersom de finns så mycket annat jag "borde""ska" hinna med. hatar den här övergångsfasen, hatar hatar hatar HATAR de verkligen. Hur länge ska man behöva må så här? de sägs 3-4 dagar, sen plötsligt sägs det 1 vecka. Jag börjar bli trött på att hålla uppe en charad. När jag helst vill lägga mig ner och skrika ut min frustration.
Idag var jag iväg på simskola, höll på att somna av ren utmattning, känns inte okej. Men där och då tog jag beslutet att äntligen införskaffa mig mitt årskort på just simhallen. Har till och med lämnat in kvittot på jobbet som friskvård. Känns faktiskt riktigt bra att ha tagit steget. Nu ska jag bara försöka få tid/ork/lust att åka till mitt gamla gym och säga upp mitt medlemskap där eftersom den träningsformen inte kommer passa mig så bra nu på ett par månader.
Idag var de riktigt tungt på när alla mina kära kollegor gick runt och smaskade på snacks och godis. (fredagsfikat denna dag) Inga problem eftersom jag valde att sätta mig i arbetsrummet med min bok. Men känns ändå jobbigt. Men jag var ju själv så förra veckan. Haha, tänk vad fort saker och ting förändras. Men nu är det ju sköna maj så då får jag nog börja promenera dessa fredagsraster som är kvar för att slippa suget.
Jag i alla fall bokat bussbiljett nästa vecka för att åka ner till min familj. T. är inte ledig på klämdagen så han får komma efter när han slutar.
Jag tänker på att de nog kommer bli en tuff utmaning att möta alla matstunder. Här hemma har jag ju hanterat det genom att tvätta fönster, städa och tvätta. Så mamma!! behöver du hjälp med något, säg till!! ;)
Jaja, nu ska jag ta helg.
Här ventilerar jag om allt. Det goda, det onda och det alldeles underbara!
Kikar in och säger hej.
SvaraRaderaHåller precis som du på med att få igenom en gbp op... fast du verkar ha kommit bra mkt längre i din resa än jag.... kram
Kom igen nu, du klarar det! Jag vet hur överjävligt det är att flyta. Men tänk detta som en period då du bryter från alla gamla skitvanor. En tid för kroppen att ta en paus från allt socker och alla kalorier. En rening. Fokusera på att äta regelbundet. Snart är du i mål och efteråt kommer den här tiden vara något du kan titta tillbaka på med stolthet :) Dessutom är ju flytet bästa kickstarten på viktnedgången. Viktraset börjar ju inte med en operation. Den börjar redan när du tar din första pulversoppa och varje gram räknas ;)
SvaraRaderaDet är bra att du sysselsätter dig, just sysslolöshet är också min värsta fiende. You go girl!
kramar
Shadaim- Tack för din kommentar! Jag var och skickade in på din sida också! kram
RaderaKardeumma- Du har så rätt så. Tack för dina tankar, de är skönt att någon som precis vet vad man går igenom förstår. Kram
LUGN har inte jag nått så har säkert madde det. kram mamma
SvaraRadera