Att ändra perspektiv på saker och ting

Några av er som känner på "på riktigt" vet att jag varit förste motståndare till att gifta sig. Jag har alltid haft bra ursäkter också. Jag har dragit upp statistik och pratat kostnader. Jag har haft alla svar på varför människor INTE bör gifta sig.

I mina tidigare förhållande flydde jag lååååååååångt så fort förlovning eller dylikt kom upp som samtalsämne. Det var liksom ingenting för mig.

Men i min nuvarande relation var det till och med JAG som ställde frågan om förlovning och ordnade med ringar. Det säger ganska mycket om hur säker jag känner mig i min relation.  Än så länge har vi nöjt oss med förlovning. Vi stressar inte fram några andra beslut. Giftermål har inte ens vart på kartan. Vi har pratat om det vid fåtal ggr och drömt om hur vi vill ha det, men aldrig planerat för det på riktigt.

Men idag när T var iväg på träning så fastnade jag framför tv.n med ett evigt zappande mellan alla kanaler och fastnade framför ett bröllopsprogram. Då slog det mig (som en blixt från klar himmel). Självklart att det alltid har handlat om det där med otrygghet och vikt. Jag bara minns hur jobbigt det var med mina känslor inför att ordna balklänning. (Nu hade jag riktigt tur och fick låna den finaste klänningen jag kunnat tänka mig). Men nu kan jag verkligen känna att det skulle vara så mysigt att få ställa till med ett bröllop och klä mig i en uppsydd klänning som inte är köpt på kappahl eller lindex.

För några veckor sedan kom jag på mig själv med att googla bilder på snygga bröllopsklänningar. Haha, kan hända ett det det undermedvetna började gro.

Kan det verkligen vara så att man ändrar perspektiv på något BARA på grund av en klänningsstorlek?
Jag vet ju nu att om den här operationen lyckas och alla kilon försvinner så kommer den drömmen också en dag kunna bli sann. på riktigt. (fick just en rysning när jag tänker på det) hihi.