Inatt har jag i alla fall varit tv-stjärna i en actionfilm. Jag drömde att jag kom in i ett rum och där låg de en gravid kvinna. Vi började genast jämföra våra magar och kvinnan kunde inte förstå att jag var mindre än henne trots att jag skulle föda innan. Pedagogen i mig tog över och förklarade lugnt och metodiskt att det kan bero på så många olika saker. De märkliga med den här drömmer var nog egentligen när vi satt där så var de pistoljakt och spring runt om, men vi satt där och pratade som om ingenting hade hänt. Jag var lugnet själv, trots kaoset runt om.
När jag sen vakna så insåg jag för mig själv att jag är ganska lugn nu. Trots att smärtan ilar och jag ibland måste stanna upp och andas genom smärtan för att ens klara av att ta ett endaste steg till. Jag har väl insett att det inte spelar så stor roll vad jag gör. Smärtan kommer finnas tills dess att bebis bestämmer sig för att komma ut. Det kommer finnas dagar då jag mår sämre eller bättre helt beroende på sömn och hur mycket chans jag har till vila.
Nu ska jag promenera ner till sjukgymnasten och bli lite plågad. Även om foglossningarna inte släpper så kan han ju i alla fall hjälpa mig justera bäckenet som jag fick problem med i vintras och som spökar lite titt som tätt. Men de blir ju allt som oftast lite bättre så får tänka på det.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar