För ca två år sedan bodde jag och T i en liten lägenhet på ca 40 kvm. Sen köpte vi hus. Bland de bästa vi har gjort. jag trodde aldrig jag skulle bli så nöjd av att bo i hus. herrejisses. jag är ju en riktig lägenhetsråtta. Men, nu var de inte mina nostalgiska tankar om min flytt jag skulle skriva om. I helgen så satt jag på hallgolvet och gosade med hunden mitt uppe i renoveringskaoset. T tog en bild på mig och sen tänkte jag inte mer på det. Senare på kvällen när jag satt och gick igenom alla mina bilder på datorn hittade jag en mapp märkt "BLÄ". i den mappen hittade jag en bild med mig och hunden som T tog när vi bodde i lägenheten. När jag jämför dessa bilder ser jag sådan otrolig skillnad. De värsta är att den gamla bilden ger mig kalla kårar.
Jag vill verkligen ALDRIG någonsin hamna i samma situation igen. Jag mår riktigt dåligt när jag ser bilden. Sen tittar jag på den nya bilden och se de slanka armarna och tänker tillbaka på den här resan. Jag tänker på hur fantastisk duktig jag har varit och hur mycket jag kämpat för att nå mina fina resultat. Dessutom känner jag mig glad att resan jag har kvar kommer fortsätta i samma spår, och jag kommer nå mitt mål och mina drömmar!
(ja, det är samma hund på bilderna, ja han är lika stor på båda bilderna)
Jag förstår dig, så kan jag också känna när jag ser på gamla bilder av mig själv. Jag har svårt att låta bli att inte radera dem. Men det är en bra påminnelse om hur det faktiskt var då.
SvaraRaderaVet hur du känner :) Aldrig mer!!
SvaraRadera