Att stå i kö.

Just nu känns det lite som att jag står och väntar i världens längsta kö. Jag vet målet och att jag kommer att nå målet, men jag vet inte riktigt när. Men hörni. -33 kg är inte fy skam!

I helgen som va så åkte jag och T till Nora. Min hemstad där jag är uppvuxen. I helgen var det den årliga Noramarken. (ja de står marken, inte marknad) Men de är bara så vi säger i Nora. Givetvis är det som på de flesta marknader, inte så mycket att ha men några guldkorn. Jag lyckades komma hem med ett flertal guldkorn både i väskan och i hjärtat.

Det bästa guldkornet av de alla måst ändå vara familjen. Dels fyllde ju mamma år i lördags så de är ju ett stort guldkorn. Men de bästa måste ändå vara min karusellälskande lilla brorsdotter. Som jag älskar att vara med den ungen. Hon betyder mer för mig än jag någonsin hade kunnat ana. Fasters lilla stjärna.

"Vi åkte karusell och åt en karamell och fröjdades hela dagen uti Nora"

Något annat roligt som jag bara har så svårt att ta in i mitt lilla huvud. Det är mina fötter. Jag har alltid i vuxen ålder haft skostorlek 41. Jag har alltid fått ha låga skor eller köpt extra breda stövlar för vadernas skull. Men vet ni vad? no more. Senaste veckan har jag lyckats köpa på mig 3 par skor. Ett par converse (fejk, såklart), ett par kängor (med höga skaft) och ett par "snyggskor". Sån underbar känsla att det är svårt att förklara! Alla tre par är storlek 39 och sitter som en smäck (med strumpor). hihi. 

Här nedan ser ni en bild på mina fynd. Den bilden med converse, väska och två tröjor är mina favoritfynd från Noramarken. Den andra bilden är på mina två par skor inköpta från skopunkten och den tredje bilder är bara på trötta lilla mig ;) 

Dessutom köpte jag tröjjorna i lite mindre storlek så jag har något att se fram emot länge in på hösten/vintern. 

Nä, nu ska jag dra på mig målarkläder och måla lite trappräcken, och dessutom vänta på min leverans av linas matkasse! Ha en bra vecka, de tänker jag ha trots förkylningssymptom.