Den senaste tiden har vi i vårt hushåll pendlat mellan glädje, skräck, tårar och skratt.
Vi har bokat av vår resa till USA som vi hade tänkt genomföra i november/december. Till vänner och kollegor hette det "Nä, vi tar en veckas charter till Turkiet i september istället, blir billigare så"
Jag har varit konstant trött och haft behov av att sova middag helst mellan 15-17 varje dag. Det var dock lite svårt när man jobbade. Trodde först det berodde på järnbrist men så var inte fallet.
Jag sa ifrån mitt teamledaruppdrag på jobbet under premissen "jag behöver andas lite, låta andra känna på hur det är att vara teamledare i höst". Men så var faktiskt inte fallet. Jag har börjat gå upp i vikt, inte mycket men lite grann och det syns om man tittar riktigt noga. ;)
Ingen av dessa beslut och förändringar ovan känns särskilt jobbiga, om jag ska vara ärlig. Inte ens de där med viktuppgången. :P
Många av er vet redan idag varför dessa förändringar pågått under de senaste veckorna, dels för att jag berättat men också för att ni frågat och jag helt enkelt har världens sämsta pokerface.
så. bebis på väg. Där har ni det. Jag ska bli mamma. Vi ska bli föräldrar jag och min sambo.
Jag menar hela målet med den här viktresan var ju just att få en alldeles egen familj, och nu är det på väg att hända. Jag säger det igen. JAG ska bli mamma i Januari kommer vårt älskade lilla barn. Så nu håller vi alla tummar och tår att den här graviditeten går vägen och att det kommer en frisk liten krabat till vårt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar