Jag är så positiv jag kan vara, men det kokar liksom över. Jag har ont i korsryggen ända ner i blygdbenet. Mitt bäcken gör sig även de påmint på lite samma sätt som i höstas. Googla upp det och ni finner ett svar: foglossning. SKIT.
Har i kontakt med min sjukgymnast blivit ordinerad en del saker jag inte bör göra.
gå i terräng, lyfta tungt, undvika plötsliga vridningar, men måste däremot tänka på att hålla ryggen rak, gå med korta steg m.m. UNDVIKA gungning. (ankgång) ;)
Och de är hur lätt på en skolgård? är så fruktansvärt tacksam för mina fina kollegor som bara accepterar det jag inte klarar av att göra just nu. Känns ändå fruktansvärt jobbigt. Som att jag är i vägen när jag säger nej till att gå på utflykt, cykla iväg osv.
På tisdag ska jag träffa sjukgymnasten och pröva ut ett bälte som tydligen ska hjälpa till att fixera på rätt sätt. Vet ni hur långt det är till tisdag?
Tack vare att det är svårt att hitta en sovställning som inte gör ont så blir det lite sporadiskt med sömn. Jag lägger mig väldigt tidigt för att över huvud taget få ut några timmars sömn. Jag somnar ju av ren utmattning och den trumfar smärtan precis vid läggdags. Men några timmar senare när jag vaknar till av "fel" rörelse så är det stört omöjligt att falla in i någon djupare sömn, somnar några stunder hit och dit.
Denna smärta som jag just nu lever med är inget jag går och pratar om på dagarna, jag försöker tänka på annat, vilket är svårt när varje steg och inandning gör ont. Men på med leendet och njuta av att jag har så fina elever och kollegor.
Nu ska jag göra mig färdig för dagens arbete. Ta hand om varandra.
Här ventilerar jag om allt. Det goda, det onda och det alldeles underbara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar