Vi åkte till Nora i onsdags, ungefär 2 timmars körtid, jag hade förberett bilfärden med frukt i form av puré. Allt frid och fröjd än så länge. Torsdag hade jag VLCD, och ännu mer frukt. Åt nästan samma mat som de andra och hemma hos lillebror blev de grillkväll och jag fick någon sorts dumpning som ledde till extrem trötthet!
Sen kom fredag. Studentfirande. Hade med mig frukt (ovanligt va?) och VLCD för att kunna häva i mig vid rätt tillfälle. Innan utspringet var de dags för mellanmål mitt i allt hälsande på min och min kusins familj och vänner. Det gick okej. Det svåraste var att inte äta för fort bland alla härliga studenter och allt som pågick runt omkring.
Jag själv älskar ju sådana stunder och bara väntade på att få möta min vackra kusin. Sen kom väntandet på att studentflaket skulle köra runt hela Örebro. Vi satt i lokalen och väntade på att få börja äta. Min mage väntade för länge. De där med att inte känna hunger har sin nackdelar ibland. Jag hade ju kunnat ta min VLCD under väntetiden, men ja glömde bort det mitt uppe i allt pratande med alla fina människor.
Lördag gick fint. Åt god mat och skötte mellanmålen.
De jobbigaste har egentligen inte varit maten. Det har varit att inte kunna vara mig själv med min älskade lilla brorsdotter. Det är så svårt att förklara för en två och ett halvt åring varför faster inte kan krypa på gräset eller lyfta och busa som jag brukar. Men nästa gång. Då ska vi minsann bada pool hemma hos mamma!
Så min reflektion av min utvärdering. Planera bättre. Lära känna min kropp ännu bättre. Puh!
För övrigt så vill jag bara tala om att min mamma är världsbäst. Som jag nämnt tidigare så var ju mina föräldrar i Turkiet under tiden jag opererades. Och min fina mamma köpte hem snyggaste väskorna! Så nöjd. Min träningsväska börjar ge med sig, men nu har jag en ny!
 |
| Fruktsmoothie (puré) |
Ny träningsväska!!
eller kanske den blir nya träningsväskan?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar