Att längta

Idag har vi haft finbesök här hemma. Av en fin vän och hennes underbara son. Att få gosa med lilla E och få de där gulliga 7-månadersleendet är så fantastisk att den där längtat efter egna barn får en rejäl boost. Att få sitta och hålla ett sovande barn gör något med ens inre. så är det bara.

I höstas då hade jag gråtit stora tårar bara av att träffa detta underbara lilla mirakel, då var det till och med jobbigt för hjärtat att träffa min älskade lilla brorsdotter.  Men nu, alla dessa stunder med mina vänners små barn och min brorsdotter är så värdefulla. Det gör mig tacksam, de ger mig erfarenhet, de ger mig styrka att kämpa vidare, de lättar också på min egna längtan. Är inte det märkligt?

Det känns så skönt att jag känner mig så här stark igen. Så här laddad inför framtiden. Jag kunde nog inte ens ana allt positivt som kom med  "på köpet" med den här operationen. Detta för mig är det största som kan hända mig, att hitta tillbaka till den där inre styrkan. (många har sagt till mig att jag har den styrkan, men de är först nu jag faktiskt börjar tro på det själv!)

I helgen ska jag och T agera barnvakter till världens finaste grabbliga. De kommer bli så kul! Dagar som den jag haft idag gör bara att helgen känns ännu mer välkommen!

Bara en bild med mig och mitt nya linne. (från Gekås)

Såg i efterhand att vovven såklart ville vara med på bild ;)