Det goda med de onda

Ibland, men bara ibland glömmer jag bort för en stund att jag är opererad. Detta händer dock ytterst sällan, men när de väl händer kommer jag på mig själv med att sucka åt att magen är FÖR rund, eller att jag tänker någon nervärderad tanke om mig själv. De känns faktiskt inte så bra.  Misstänker starkt att det är detta som kallas att komma i en kris? Nu är de ju dock så att krisen oftast varar i MAX 3 timmar. Eftersom då måste jag gå och äta igen, eller illamåendet kommer smygande för att magen är tom. Plötsligt står jag där och värderar om mig själv och poängterar att magen kommer vara rund, de spelar ingen roll vad du gör, det går inte att säga åt kroppen var fettet ska tas ifrån.

Har precis roat (?!?!) mig själv med att kolla gamla fotografier och jämfört med en bild som mamma tog på mig i tisdags.

I måndags när jag vägde mig visade vågen -22.7 kg.

-22.7 kg (på 10 veckor)

Jag råkar vara väldigt nöjd med det faktiskt. Men i alla fall, jag var ju i Ullared i början på veckan och köpte på mig allt möjligt, så som bakplåtspapper, julklappar till alla barn i min och T.s släkt, schampo, underkläder, tröjor, och mycket mycket mer. Hela min skatteåterbäring gick åt. 

När mamma och jag var ner på hobby och fritidsavdelningen för att hämta en pilatesboll kunde jag inte låta bli att lyfta upp "kettlebellesvikter" på 20 kilo. Jävlar vad tungt det var, kändes heeeeelt sjukt att förstå att alla dom kilona har suttit på MIN kropp?! Mamma tog kort med min mobilkamera för att föreviga detta tillfälle. 

Här nedan ser ni bilden från Gekås som mamma tog på mig. De andra två bilderna är några år gamla, men jag tycker själv att jag ser väldigt stor ut i jämförelse, men det har nog också att göra med att jag minns känslan jag hade när bilderna togs, och varför jag hade de kläderna på mig osv. Den gröna tröjjan har jag inte kvar, den har jag skänkt bort för den hade blivit för stor. Men de turkusa tunikan finns kvar och sitter inte alls lika slimmad längs kroppen. Sånt är kul när man känner att kläderna inte längre smiter åt, utan känns mer luftiga.

Som tjockis får man lära sig ganska fort att kläder man köper gör att man ser äldre ut än vad man är, de krävs en hel till pyssel för att ens få till en look som gör ens inre rättvisa när man är tjock. Bara att behöva handla på tjockisavdelningar påminner ju om detta faktum. 

MEN i måndags provade jag kläder på Gekås, den allra minsta storleken på tjocksavdelningen där är 48/50, döm av min förvåning när jag inte kunde ha dessa kläder, allt satt som stora tält, så nu blev de klädinköp på den vanliga damavdelningen. Jag köpte alla kläder i storlek L för att ha något att ta på mig när jag krymper. En t-shirt tog jag i XL. Ska försöka visa er mina fynd snart. De enda jag inte kan köpa än är byxor i och med att min rumpa tar för stor plats i "normala" storlekar.