måndag 21 oktober 2013

Vårdguiden.

Alltså. Herregud vilka intelligensbefriande människor de finns inom olika yrken. Som jag skrev i mitt korta inlägg i morse så vaknade jag med magvärk. En sådan som inte ens går att förklara ordentligt för levande människor. typ. Efter att jag vaknat till och sprungit på toa fram och tillbaka ringde jag vårdguiden. Vi kan kalla kvinnan på vårdguiden för K.

K: Vårdguiden, vad kan jag hjälpa dig med?
jag (snyftandes): Jag har ont i magen
K: vad för sorts magont?
jag (fortfarande snyftandes): Jag vet inte riktigt, jag gjorde en Gastric bypass för några månaders sen, så de är svårt att veta varför.
K: nu får du lugna dig lite.
jag (fortfarandes snyftandes): jag försöker men jag har förjävla ont just nu!
K: Okej, men var i magen har du ont?
jag (lite mindre snyftandes nu): hela magen runtomkring naveln
K: mhm, ätit konstigt? druckit för lite?
jag: Jag har nyss vaknat så jag har inte hunnit äta någonting, åt som vanligt igår och åt mitt senaste mål vid 21.30 tiden.
K: De behöver ja inte veta.
jag (börjar bli lite irriterad): ja men du frågade, jag svarade
K: Vad vill du egentligen?
jag (lite mer irriterad): va tror du? ha rådgivning såklart!
K: ja men vad för sorts rådgivning?
jag (nu är jag ledsen och arg): Ja, men någon sorts rådgivning vad du tycker jag ska göra med min onda mage?!
K: Tror du att de bli bra om du får träffa en läkare?
jag: (arg) troligtvis, ja!

här börjar hon sen fråga vem jag brukar träffa och vart osv.

K: om du ringer din vårdcentral och ber om läkartid så blir de nog bra snart.
jag (arg): jag ringer inte ett samtal till, nu får du se till och hjälpa mig, just nu kan jag knappt röra mig utan att de känns som jag håller på att gå av, annars får du koppla mig till larmcentralen eller till nån som FAKTISKT KAN hjälpa mig, för det här börjar kännas löjligt.
K: jag ber en distriktsköterska ringa upp dig så snart som möjligt, okej?
jag: (förbannad) Inte okej, men hellre de än att prata med dig just nu, suck
K: mm, någon ringer dig runt 9.
jag: då vet jag (sen lägger jag på luren)

8.50 ringer sen en sköterska och är lite mer sympatiskt. hon frågar om jag har möjlighet att ta mig till vårdcentralen. Jag säger att jag kan göra mitt bästa men bli ledsen när jag förklarar bemötandet av K på vårdguiden. Hon ber mig ta Alvedon för att ta bort den värsta smärtan.

Sen träffar jag en kvinna som klämmer och känner på magen och jag lämnar blodprover och sen får jag åka hem. Däremot ska jag till Södertälje och göra en gastroskopi. (måste göras på fastande mage) Jag vill inte ens tänka på vad de kan vara. Jag hoppas med varje fiber av min kropp att det inte är något.

Men, nu känner jag mig lite bättre. Har fått i mig vätska och mosad frukt idag!  Ska snart försöka få i mig något mer. men nu vet ni läget. Sen får jag trösta mig med att jag hade en fantastisk helg och att jag är fulltankad av energi från familjen!!!

1 kommentar:

  1. Fy, vilket hemskt otrevligt mottagande du fick på vårdguiden!! varför jobbar hon med rådgivning över huvudtaget och inom vården i synnerhet! förstår att du blev ledsen och arg.
    Hoppas du kommer att få veta vad det var för smärta.
    Vad gäller gastroskopi så fick jag göra en före min gbp för att utesluta magsår. Det gick bra. Det tar knappt tio minuter.
    jag ska beskriva för dig och det kommer nog att låta obehagligt. det är det. men det går snabbt och är helt klart överkomligt. Jag fick en bedövningsspray i munnen/svalget och sen matar de ner en slang med en kamera på. Det är obehagligt. Det bästa (och enda) att göra är att slappna av allt vad man kan och bara låta kroppen reagera som den gör. "go with the flow" helt enkelt. Jag har starka kräkreflexer, så jag ulkade ju hela tiden och tårarna (och dreglet) bara rann av påfrestningen. men man ska inte försöka stå emot kräkreflexen eller så. utan bara slappna av och bara fokusera på andningen. haha, som att föda barn :P
    tips: inget smink, det kommer bara att rinna bort. och ska du till jobbet efteråt, så ta med en extra tröja, för jag dregglade en stor fläck på min ;)

    Jag hade jättegulliga sköterskor som pratade med mig hela tiden och jag fick hålla deras händer hur hårt jag ville. de hjälpte mig att hela tiden komma ihåg att andas och slappna av.
    och åter igen. det går fort. tio minuter max. och jag fick svar direkt på vad läkaren såg.

    hoppas det är till hjälp och inte gör dig rädd det jag skriver och berätta sen hur det gick.
    lycka till
    kramar Angelica

    SvaraRadera