Dagen jag aldrig kommer glömma.

Ibland kan jag tycka att de är lite läskigt hur ens kropp fungerar och reagerar på saker som händer runt omkring mig. Förra veckan lärde jag mig flera saker, bland annat att jag inte får glömma hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster. Mina få dagar på jobbet förra veckan slutade i katastrof just på grund av stress. Stress som jag själv inte kunde rå för. Men de ställde till ett himla liv i mitt stackars huvud.

Jag var även på begravning. Jag lärde mig åter igen att allt som serveras inte går att äta, på kvällen låg jag i mindre kramper eftersom de var för många timmar mellan ordentliga mål. Såklart glömmer man bort timmarna eftersom man är uppslukad i sin egen och sin älskades sorg.  Ja, och lite huvudvärk på det.

Den här veckan har jag sagt till mig själv att inte bli uppslukad i stressen. Att sätta ner foten när varningsklockorna ringer. Jag måste komma ihåg att även fast det gått ett år så är huvudet fortfarande ganska skört. Jag har INGA tankar på kliva ner i de svarta hålet igen.

Men varför denna rubrik då? Dagen jag aldrig kommer glömma. Varför är 14 oktober så viktigt?
Som några av er kanske läste tidigare så berättade jag att jag aade 700 gram kvar tills jag gått ner 40 kg.
I morse var vågen min finaste vän. På pricken - 40 kg. Hur fantastiskt är inte det?
Jag tycker i alla fall att det är skitbra. Det visar att de jag gör är rätt, att det jag äter är rätt, att sättet jag motionerar är rätt. JAG GÖR RÄTT!

På något vis så gillar jag den här bilden, för den visar så mycket framsteg. Man ser hakan och nyckelbenen som framträder. Jag tycker jag ser smal ut. Och det vet ni som känner mig att de ska mycket till innan jag säger så. 

Här ser ni också fina siffror. mitt BMI sjunker sakta men säkert för varje vecka!!