Jag försöker hela tiden vara stark och tänka positiva tankar men jag ska villigt erkänna att jag är livrädd för komplikationer. LIVRÄDD. Och inte sjutton blev de bättre av att sakna familjen så de gör ont, eller att man är orolig över ens älskade familj som haft de lite tufft i dagarna.
Natten som var varvade jag mellan stående i vardagsrummet eller liggande i sängen med headset i öronen. Jag hade så ont. Jag ringde vårdguiden som undrade ifall hon skulle skicka ambulans. Men jag tyckte de kändes lite väl. men efter flera samtal med mitt inre jag tog jag mig iväg tidigt i morse för att träffa läkare. Först var han övertygad att det var tarmvred eller ärrbrock. Men efter en hel hög undersökningar visade det sig att de inte var någon fara. Smärtan existerar fortfarande men jag känner mig inte orolig över den längre. Läkaren gav mig klartecken att fortsätta träna på som vanligt och om det skulle vara så att min mage svullnar då ska jag till akuten så fort som möjligt. Men som sagt. Jag släppte oron för mig själv när jag lämnade läkaren. Jag ska äta alvedon ett par dagar för att se om de lättar.
Annars har jag hållit mig hemma resten av dagen och vilat. Sömnlösa nätter är inte min starka sida direkt. Om jag inte får sova då blir jag knäpp i huvudet. Men nu känner jag mig redigt trött och jag hoppas jag får sova snart, och att sömnen håller i sig hela natten!
I morgon ska jag till min vän K. hela dagen, de ska bli skönt med lite tjejsnack och mys. med god mat och en film eller två.
Hoppas ni alla får en underbar helg!! / - en trött Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar