Idag har varit den där dagen då ALLA är åter från semestern och man har fått snacka i kapp med alla sina fina kollegor. Inte nog med det, jag har slagit nytt rekord (idag igen,) de känns som att varje dag händer något nytt. Jag har sprungit i skogen idag här på Tynningö. Ja, ni läste rätt, jag har sprungit. Och fort som sjutton gick det. När jag motionerar försöker jag alltid ha på runkeeper för att hålla kolla på hur långt jag gått och hur lång tid de tagit. Men samtidigt kollar jag alltid vad klockan är för att ha lite koll. Och idag påstod runkeeper att jag sprungit 5 km på lite drygt 22 min. Helt stört. men fantastiskt skönt. Jag har ALDRIG nånsin känt den här känslan av att man nästan flyger fram, och hur man vill pressa sig själv ännu mer... För 28 kilon sen hade det här varit omöjligt.
Jag väger fortfarande MYCKET, men det känns som den vikten jag har nu har kroppen lättare att bära upp. och inge ont i knäna som innan. däremot gör fortfarande axeln ont. (men man kan ju gå för det ;)
Sen till en annan av rolig del av min dag. Alla som krånglat på sig ett par obekväma nylonstrumpbyxor räcker upp handen nu (jag når nästan taket, så hårt räcker jag upp handen!!!)
De har aldrig nånsin funnits strumpbyxor som passat mig. Men igår hittade jag ett par lila strumpbyxor i garderoben som inte sett dagsljus på 2-3 år (typ). Och dessa satt som en smäck, de skavde inte, det gick upp runt både rumpa och mage och de var varma till kvällens regnoväder.
Så. En nöjd tjej som lägger sig ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar