Det är ett sätt att lära känna mig själv och få en förståelse för varför jag agerar som jag gör i olika situationer. Har precis nu i kväll suttit och läst igenom min gamla blogg. (jag hade en alldeles privat blogg innan jag började blogga med denna). Det finns några saker jag kommer att tänka på, bland annat så trodde jag att jag hade bättre minne än vad jag har, jag känner inte igen mig själv i vissa av inläggen.
Några inlägg känns som att en helt spritt språngande främmande människa skulle skrivit. Vet ni vad det beror på? Jo det ska jag tala om, det beror på mig själv. Det beror på att jag lyckats vända en negativ känsla till något lärorikt och utvecklande.
Ja, jag mår SKIT fortfarande över att inte ha några barn, MEN jag kan hantera det nu. Det kunde jag inte förut utan att bryta ihop. Så fort jag såg en gravid mage (och tro mig, dom var/är överallt, inte minst på mitt jobb). Jag grät stora tårar varje dag när jag stängde grinden på jobbet när jag gick hem. Och då får man inte glömma att jag för guds skull dessutom jobbar med barn. Det gick ju inte direkt att fly från min inre stress då.
Jag är fruktansvärt tacksam för alla kloka människor jag har i min omgivning som orkat lyssna och stått ut med mina tårar och utbrott. Jag är en mycket gladare människa nu. Ja, förutom när huvudet håller på att gå i miljontals bitar, då är jag lite inåtvänd och försöker mest försöka ta mig igenom dagen levande, men de dagarna börjar nu bli färre och färre. (TACK OCH LOV FÖR DET)
Igår hade vi julavslutning på jobbet, och jag fick inviga en av mina nya klänningar, samt gå in ett par av mina snygga högklackade skor! Jag har märkt att jag blir lite extra lycklig när jag får ha snygga skor på mig. Hihi. Fan vad ytligt egentligen. men men det kan jag leva med. Dessutom har jag världens finaste kollegor. Ville bara tillägga det. :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar