sista gången...

Trots att jag vet att de dröjer innan "operationen" blir verklighet kan jag inte rå för att saker håller på att hända i mitt huvud. Förra helgen frågade min svägerska A. hur det gick med allting (alltså den här karusellen). Jag svarade henne att jag mest är inne i en fas där jag tänker att det nog är sista gången jag gör si eller gör så. Detta har jag tänkt extra mycket på den här veckan. Låt mig förklara närmre på ett exempel.

När man är stor kan det vara svårt att hitta jackor som sitter "bra"(så bra de går). Två butiker finns det i nuläget jackor i min prisklass att köpa. TVÅ butiker?!?! och i dessa två butiker finns det kanske fem jackor sammanlagt jag kan ha och ännu värre kanske  två som jag gillar?!

Men ibland slår ens lyckliga stjärna till och man hittar den där jackan som sitter bra. Så köper man den, börjar använda den och inser mycket snart att dragkedjan krånglar. Men eftersom man vet att det tog evigheter att hitta just den "bra" jackan så skiter man i det och står i hallen och kämpar. Det har till och med hänt att en kollega har fått hjälpa mig med den vid några fåtal tillfällen. Denna vecka har de krånglat lite extra mycket, men istället för att bli arg och frustrerad så hotar jag jackan lite snällt.

jag säger något i stil med där här: "Så där ja, jackan, snart behöver du inte krångla för när den här vintern är slut kommer jag bränna dig och aldrig någonsin köpa en jacka med så många X i sig".
ibland händer de till och med att jag lägger in en svordom för lite extra effekt.

Tänk om det är så att nästa vinter när det är dags så får jag köpa en jacka som passar min personlighet och inte bara min storlek?