"LÄKARTIDEN"

Idag lämnade jag min arbetsplats klockan 12. Åkte, buss, tåg och sen buss igen innan jag var framme på Södertälje sjukhus. Anmälde mig i receptionen och satte mig ner i väntrummet på kirurgmottagningen. Framför mig satt det en platt-tv på väggen som visade kanal 4. Dramaserier på dagtid. suck, inte så spännande. tur jag hade införskaffat mig en alldeles ny korsordstidning.

10 minuter senare kom en supertrevlig sköterska och visade mig in ett tomt rum, hon frågade om mitt efternamn, kändes skönt att "bryta isen". Jag fick några sidor att fylla i. (en så kallad hälsodeklaration). Massvis med frågor om sjukdomar, mediciner, ångest, ärftlighet, närmaste anhörig osv.

Läkarbesöket tog 45 minuter. (längre tid än jag trodde)
Det kollades blodtryck, det klämdes på magen och pratades om operation och saker man måste tänka på. Det pratades om vikten av inte fuska med VLCD-dieten och varför man måste äta kalktabletter, b-vitaminer, och "mitt-val kvinna" resten av livet. Jag är så fullmatad med information när kurirgen plötsligt säger det magiska orden.

- Då kör vi då?
- Eh, ja, det tycker jag.
- Bra. Jag skulle tro att din operation blir av i mittenn av maj så som det ser ut i nuläget.

MAJ? Det gick en rysning genom hela kroppen, gåshud är bara förnamnet. Fatta?!?! MAJ. Det är ju snart var den enda jag kunde tänka på. Nu ska det bara komma hem ett kuvert med den riktiga kallelsen till förop. och sen riktiga operationen. Jag ville skrika till den snälla kirurgen. men så kan man kanske inte göra? haha. Jag tog ett stadigt tag i hans hand och sa tack för tiden.

Jag trodde faktiskt att jag skulle bryta ihop under tiden, men när han satt där och tittade på mig, utan att döma mig blev jag bara glad. Han var så snäll och frågade hur min livsstil såg ut i dagsläget. Jag bröt inte ihop en endaste gång. (skräll när det gäller mig vill jag lova) Men jag misstänker att det helt enkelt är så att jag bara har bestämt mig. Nu gäller det!  Och givetvis blev han ju lite imponerad av min anteckningsbok. Herregud den är ju mitt allt vid sådana här situationer. Igår hade jag nämligen suttit och skrivit ner hela min vikthistoria så långt bak som jag kunde komma ihåg. T, (min sambo) fick dessutom redogöra för vad jag ofta klagar över vart jag har ont.

men men. Nu ska jag fira påsk med min älskade familj och min älskade brorsdotter. Åh vad jag längtar.