Jag kryssade JA.

Idag lämnade jag jobbet klockan 12, med spänning och kanske lite nervositet inför eftermiddagens bravader. Åkte till Södertälje, stannade på ett cafe och åt en smörgås och drack en kopp te och promenerade sen upp till Södertälje sjukhus huvudentré. Anmälde mig i kassan och följe skyltarna ner en trappa. De var lätt att hitta, en hel hög med överviktiga människor hade ju samlats vid dörren som var "låst". Det var rena fort knox som en man utttrycke det. (dörren gick inåt, när en smart människa kom på det). Sen blev vi avprickade i samma anda som jag gör på jobbet när jag "prickar" barn vid mellanmålet.

Rummet var lite nedsläckt och en hel hög människor hade samlat låååååångt bak, men jag är ju som jag är så jag tog plats långt fram med bra syn mot tavlan och bord. Och stolarna, herregud vilka underbara stolar. Måste vara specialbeställda till tjockisavdelningen, fanns ingenting som klämde åt nånstans, och så var det lite "gung". Satt som en drottning!

I rummet var det läskigt tyst, ingen sa ett endaste ljud och när sköterskan försökte sig på att skämta med oss. Det fungerade inte så bra, men jag kunde inte låta bli att småle. Det är riktigt intressant att hamna på ett sånt här ställe. Ibland undrar jag varför jag inte blev beteendevetare istället. Haha.

en sak irriterade mig. en människa hade med sig en anhörig. Hon satt och åt godis?!?!?! är inte de lite att ta i på ett möte med människor som vill gå ner i vikt? jag gav henne en "mördarblick", då kändes de lite bättre.

Allt som pratades om på det här mötet är fem sidor i mitt anteckningsblock, alltså inget jag kommer citera här. Men jag kan säga att promenaden till tåget var välbehövligt efteråt för att processera allting. Jag insåg att jag på min enkät kryssade JA till operation. Ett enda litet kryss och sen är tåget i rullning. jag får rysningar bara jag tänker på det. Vad händer nu då?

nr. 1 Vänta på läkartid, konsultera och gå igenom vad som kommer hända. nr. 2 inskrivning en dag 4 veckor innan operation där alla tester ska tas både högt och lågt. Sen 4 veckors flytande kost, antibiotika i förebyggande syfte. Fragminsprutor(!?!?!) för att förebygga blodproppar. sen operation. Sen sjukskrivning 14 dagar. OCH sen börjar utmaningen på riktigt, att ändra om hela sitt liv när det gäller ens relation till mat.

Jag tror inte att jag kommer ha så svårt att ändra om, det som kommer bli svårt är att hela tiden förklara för andra varför man äter mindre mat än ett spädbarn. Det blev lite verkligt när sköterskan höll upp en flaska för att visa hur stor magsäck jag har nu. För att sen hålla upp en 20 ml spruta och visa hur stor den kommer vara sen. Läskigt.

Ja, det är lite läskigt. Jag fick svar på alla mina frågor och känner mig tillfreds med mitt beslut. Har inte gråtit en enda tår över mitt beslut. Måste helt enkelt vara för att jag helt enkelt tagit beslutet i huvud redan den där dagen i december när läkaren frågade om hon skulle skicka remiss.

Det har varit en omtumlad dag, med massvis av information att ta in. En dag här framöver ska jag läsa alla anteckningar, men just nu är jag nöjd som det är.